Hur kul som helst…

Lyssnade på ett radioprogram för lite sedan som handlade om såna där uttalanden man gör ibland som man själv tycker är extremt fyndiga och roliga medan andra bara suckar djupt. Killen som kör stora tankbilen med bensin har säkert fått höra hur många gånger som helst ”kan du fylla på lite i min bil oxå”. Han skrattar garanterat inte åt det skämtet längre. Eller tjejen som sköter mixerbordet som är spyless på att få frågan ”vet du verkligen vad du ska ha alla de där knapparna till?”. Vad är svaret på det? ”Näe – jag har bara hunnit lära mig använda de här två än men sitter här ändå och sköter ljudet på konserten som direktsänds i TV”?

Idag var det dags för lite trädgårdsarbete. Beväpnad med sekatör, handskar och munskydd gav jag mig ut för att klippa ner min lavendelrabatt. Munskydd kanske någon undrar? Jag har mycket lavendel och buskarna är stora. Det yr något slags fint damm från dem när jag klipper och det ger mig någon slags astmaliknande hosta som är riktigt jobbig. ”Nästa år skaffar jag ett munskydd” brukar jag tänka. Men det har inte blivit av förrän i år.

När sjätte grannen ute på vårpromenad stannat och kommenterat min outfit med orden ”Har du klätt dig för att skydda dig mot askmolnet?” gav jag upp. Får väl klippa resten någon mörk natt 🙂

Taichi och stridsflygplan

Efter mycket moget övervägande blev det Garnisonens Dag med flyguppvisningar, utställningar, militärmusik och allt annat som hör till. Det som gjorde att jag tvekade i det längsta var den cykeltur på drygt 1,5 mil som låg mellan mig och flottiljen. Här ute på stäppen blåser det nästan jämt. Även när det inte blåser egentligen – lite skumt, men så är det. En så lång cykeltur i motvind är ingen höjdare.

Nåväl, jag packade vattenflaska och några äpplen och gav mig iväg i ett strålande eftersommarväder. Märkligt nog blåste det inte alls, så jag hade en riktigt fin cykeltur. Vid ån nära där jag bor var det fullt hallå. Teknis hade sin årliga dragkamp där ett lag står på varje sida om vattnet och den som förlorar får ett höstbad. Det var fullt av studenter i overaller, hög dunka-dunka-musik och med ett nostalgiskt leende tänkte jag tillbaka på alla gånger jag själv var med där nere i lervällingen. Jag var aldrig med i något draglag, men ett riktigt studentjippo kräver musik och det var där jag höll till. Fast sedan slog det mig att dagens ungdomar är veklingar 🙂 På min tid gick den här tävlingen i mitten av oktober när det är rått och fuktigt och kallt i vattnet. Inte runt 20 grader varmt och strålande sol. Tunnisar 😀

Jag cyklade vidare och när jag körde förbi 17:s gamla skola var jag tvungen att stanna till en stund. Skolan är byggd i början på 1900-talet, det är en stor park runt skolhuset och i den parken stod ett gäng svartklädda människor och körde tai-chi eller chi-gong eller nå’t liknande. Det var en märklig syn. Någon kamera hade jag förstås inte med och mobilkameran räckte inte till riktigt. Så jag stod och tittade en stund och gjorde en mental notering om att berätta det för 17 nästa gång vi hörs.

Till slut var jag framme på flottiljen. Tyvärr missade jag första delen av flyguppvisningen – den försiggick över huvudet på mig när jag fortfarande cyklade, men resten fick jag se. Jag är barnsligt road av sådana tillställningar och blir nästan rörd (ja jag vet – jag är inte klok….) av precisionen och de perfekta avstånden. Det är väl bara en sann strukturfascist som kan röras till tårar av sådant 🙂

Det var en kontrastrik dag – taichi och stridsflygplan, dragkamp och helikoptrar. Men roligt var det. Och rabatten finns ju kvar idag. Eventuellt 🙂

Jag är nog lite retro hela jag

Tack för alla tips på retromat! Det fanns flera pärlor bland tipsen som jag absolut ska damma av vid första bästa tillfälle! Raggmunk, kalops och sjömansbiff är exempel på rätter som jag lagar av och till hemmavid. Det är väl ett tecken från ovan på att jag är lite retro hela jag. Men det bjuder jag på 😀

Annars är det tisdag kväll, regnet hänger i luften och Kärleken och jag har lagt sista handen vid rabatten som jag demolerade fullständigt dagen efter surströmmingsskivan. Jag drabbades av ett akut behov av att rensa, grovröja, gräva och plantera nytt. Det hela slutade med att Kärleken fick slutföra det tyngre arbetet eftersom mina armar inte varit helt samarbetsvilliga sedan slutet på förra veckan. Det gör ont, helt enkelt. Men nu är det klart. Och om orken finns fortsätter vi nog med nästa rabatt i helgen. Får väl ladda med lite rejäl 80-talsmat så att krafterna återvänder!

Undrar f ö om min hastigt påkomna trädgårdsiver har något att göra med den totala frånvaron av ungdomar i huset. I så fall blir jag mörkrädd – det måste väl finnas något vettigare ett betongfreak kan sysselsätta sig med? 😀

Sur fisk och glada vänner

Lördagkvällen tillbringades i sällskap med ett gäng glada vänner och fyra burkar väl fermenterad strömming. Jag satte raskt gaffeln i burken som stod närmast (jag såg ju att strömmingarna där var stora och fyllda med rom….) och fiskade upp två fina fiskar som jag sedan rensade noggrant, skalade ett par mandelpotatisar, fyllde på med hackad rödlök och njöt i stora drag. Då berättade vår värd att burken jag kastat mig över var fjolårsvarianten. Gaaahhhh…Med tanke på att surströmming ofta är en rätt man s a s har glädje av även dagen efter så undrade jag lite hur det skulle bli idag. Men det har gått alldeles utmärkt. Inga rapar eller fisar med surströmmingstouch, ingen betongkeps och ingen halsbränna.

Fast lite scary är det att jag – betongfreaket och antiträdgårdsivraren – drabbats av ett ”riva-upp-alla-fula-växter”-ryck idag och ägnat en lång stund åt att ödelägga en hel plantering i det trädgårdsliknande utrymmet på baksidan av huset. Men det har nog inget med surströmmingen att göra 🙂

Kakexperimentet

Planerna inför firandet av 19:s student börjar på att ta form så sakteliga. Iaf på det kulinariska området. Sonen och jag har gemensamt kommit fram till en varierad meny som passar på buffé och ser fräsch ut även när man börjat plocka av allt. Naturligtvis ska det gå att förbereda så mycket som möjligt i god tid och allt ska kunna förvaras i platta förpackningar i kylskåpet. Det är väl just den där sista lilla detaljen som oroar mig. Hur tusan får man plats med buffémat till många i ett högst ordinärt kylskåp?

Förvaringsfrågan och parametern det-ska-se-snyggt-ut-även-när-man-börjat-skära gjorde att 19 och jag vek ner konventionell tårta i kartong med en gång. En tårtkartong i kylskåpet är en utmaning – fyra eller fem är en omöjlighet. Istället bestämde vi oss för den här fantastiska tårtan med chokladtryffel som jag har gjort hur många gånger som helst. Men frågan var – tål den att förvaras i frys? För det har vi inte testat hittills.

Förra helgen bakade jag en tårta som jag delade på hälften. Testpanelen fick proväta den ena halvan, den andra stoppade jag i frysen, nogsamt paketerad i såväl aluminiumfolie som plastpåse. I fredags tog jag upp tårtan ur frysen och lät den tina långsamt i kylskåpet. Testpanelen konstaterade sedan att det fungerade alldeles utmärkt att frysa tårtan. Ja frågan var om den inte blev ännu bättre av att mellanlanda i frysen. Krämigare och chokladigare på något sätt.

Pinjekärnorna i receptet kommer jag att byta ut mot en rejäl driva skivade jordgubbar, gröna blad av citronmeliss och så fint pudrat florsocker över det hela. Det blir jättebra. Nu jagar jag vidare efter en god marinad till grillade kycklingben. Förra helgens testomgång blev inte alls bra. Någon som har ett recept på lut?

Referat från helgen

Även den här arbetsveckan fick ett slut och det blev helg. Då gick jag snabbt över till min andra sysselsättning som logistikkoordinator, seriematlagare, tvätterska, älskarinna, hustru och mamma. Puh…..det blir lite snärjigt ibland 😉 Helgen har gått i ett rasande tempo och här är en del av allt som stått på agendan:

• Sisådär 10 maskiner tvätt.
• Seriematlagning på lördag för att söndag och några extra stressiga dagar i veckan som kommer ska funka.
• Pill med 19:s studentskylt. Jag hittade en väldigt söt bild på sonen, men han bara vägrade…
• Gräsklipparen gick sönder. Den inhandlades förra året, så det borde vara garanti kvar på den. Men var f-n är kvittot???
• Kakexperiment – går chokladtårtan jag planerat att ha på 19:s studentbuffé att frysa? Har nu bakat en tårta, delat den på två och stoppat den ena halvan i frysen. Nästa helg ska den tina långsamt i kylen och sedan granskas noga.
• Stor jubiléumskonsert i konserthuset. Tre timmar lång – men en fantastisk föreställning!
• Kärleken hittade kvittot – gräsklipparen inhandlades 13 maj förra året. Ibland ska man ha marginalerna på sin sida….
• Upp tidigt idag och iväg till huvudstaden i bil för avreseinformation inför 17:s år i USA. En massa matnyttig information, fyra timmar på en stenhård träbänk känns både här och där och fortfarande inget besked från skolan därborta om 17 får komma eller inte. Och så länge skolan inte lämnar besked får vi inget veta om familjen som har tackat ja till att ha 17 hos sig ett år. Enerverande är bara förnamnet.
• 3 mördarsniglar upphittade i trädgården nu på kvällskvisten. Funderar allvarligt på att stoppa dem i en speciell brevlåda på andra sidan gatan…Men näe….kanske ändå inte.
• Middagen expolderade i mikron. Men det är ju trevligt med en nystädad mikro….

Tur att man får gå till jobbet och vila upp sig lite i morgon!

Berusade blåmesar

I morse ägnade vi oss åt avancerad fågelskådning på hemmaplan. När Kärleken lyfte blicken från morgontidningen upptäckte han att det kryllade av fåglar i lavendelrabatten. Fåglarna bar sig ganska märkligt åt och jag kom genast att tänka på den gamla skrönan om när det var en rejäl köldknäpp i Paris en vinter och medborgarna uppmanades att slå en skvätt konjak i fågelbaden så att småfåglarnas vatten inte skulle frysa. Sällan har man sett så många plakata småfåglar som den vintern i Paris 🙂

Våra blåmesar föreföll lätt salongsberusade, hela högen. Flera stycken hängde upp och ner från lavendelkvistarna, några låg på plattgången och hela tiden fylldes beståndet på av nya fåglar. Sedan blev det plötsligt VÄLDIGT dramatiskt. En talgoxe gjorde entré och då utbröt en konflikt av större slag därute – de salongsberusade blåmesarna gick till attack och jagade bort den stackars talgoxen med en beslutsamhet av guds nåde.

Gapande följde vi fyra dramat från köksfönstret. ”Men vad är det de äter egentligen”, sa 18. ”Varför blir så höga på lavendelfrön?”. ”Mamma, vi kan smula sönder dina lavendelskorpor och strö ut på plattgången”, föreslog 16, ”så får de ju lite choklad och mandel att festa på också”. 16:s förslag säger kanske ett och annat om lavendelskorporna 🙂

Plötsligt stod det helt klart för mig vad det handlade om. ”Linfrön är ju väldigt feta, tänk på att man gör linfröolja”, föreläste jag för familjen. ”Blåmesarna håller säkert på att äta upp sig inför vintern och då behöver de något riktigt fettrikt, så de klarar kylan och snön”. Familjen tittade på mig….”Men mamma, det är ju inte lin du har planterat där ute, det är ju lavendel”. Visst ja…..inte lätt att vara både fågelskådare och trädgårdsentusiast så dags på morgonen 😀

16 hämtade kameran och gick ut på altanen på framsidan. Då försvann alla blåmesar i ett enda huj och sedan har jag inte sett till dem. Men vem vet – det kanske blir party ikväll igen och sedan steppar de på locket till utegrillen som står precis utanför sovrumsfönstret framåt fyradraget i morgon bitti. Jag kanske skulle spraya lite konjak över lavendeln så blåmeshuliganerna somnar tvärt efter kvällsmålet istället?

Ute i god tid

Hu…nu har jag gjort inte mindre än TVÅ saker i ruggigt god tid. Håller måhända Mrs Structure på att ta över tillvaron för mig nu igen 😀

Mina blomlådor på framsidan av huset har varit otroligt vackra hela sommaren, men någonstans förra veckan eller så övergick det vackra i spret. Spretet gulnade sedan så småningom och jag tänkte förstås ”jäklar, nu har jag glömt att vattna igen”. Det hade jag inte. Snarare tvärtom – jag hade glömt att hälla av vattnet som samlats i lådorna efter den senaste tidens skyfall. I helgen åkte jag så och köpte lite höstväxter, astrar, bollkryss och en annan liten växt med blå blommor som jag inte vet namnet på. På lördag eftermiddag började regnet vräka ner och sedan fortsatte det bara. Inget planterat alltså. Men nu på kvällskvisten blev det gjort och för en gång skull har jag planterat mina höstväxter innan frosten och mörkret kommer, så kanske att jag hinner njuta lite av dem oxå.

Jag sprang en snabb orienteringsrunda på lunchen i favoritbutikerna. Tänkte kolla in höstmodet lite. Inte för att jag är så modern av mig, men det kan ju vara kul med någon tröja i höstens färger. I min absoluta favvobutik blev jag kvar. Jag insåg att jag lätt skulle kunna köpa med mig det mesta i min storlek. Som tur var pockade ett möte på jobbet på, så jag var tvungen att hasta vidare. Men efter jobbet tog jag mig en tur tillbaka och köpte på mig lite höstkläder. Jag vet inte hur många gånger jag tittat tidigt på säsongen i just den här butiken och när jag sedan samlat ihop mig så är det mesta slut i min storlek. Men inte i år!

Nu kan hösten komma- jag har både kläder och växter avpassade för årstiden. Fast å andra sidan gör det inte något alls om sommaren håller sig kvar ett tag till.