Category Archives: Familj

Vemod blandat med förväntan

Standard

Då har även det minsta barnet flugit ut. Gårdagen ägnades åt att klämma in alla hennes grejer i det största släpet som finns att skåda i den här delen av landet och sedan köra nämnda släp 12 mil norrut.

Nu är hon och pojkvännen på plats i en mysig tvåa med tio minuters cykelväg från Universitetet där de båda börjar plugga nästa vecka. Båda har kommit in på det de allra helst ville, så det kommer säkert  att bli jättebra. Hemma gapar ett rum tomt, så när som på tre mjukdjur som inte fick följa med. Det är tyst och ett märkbart färre antal skor i hallen.

Båda barnen lämnat boet och det känns väldigt märkligt. Vemodigt – ja. Men också en känsla av förväntan. Hur ska mitt/vårt nya liv te sig när vi helt plötsligt får tillbaka den där friheten vi hade för 23 år sedan? Nu finns alla möjligheter att börja på att realisera planer och önskningar som fått stå tillbaka under åren. Vi har också en intressant utmaning att hitta ett gemensamt projekt att samlas kring, nu när vi har levererat två riktigt bra exemplar av samhällsmedborgare som förefaller trivas bra med livet och iaf just nu har hittat vägen de vill vandra vidare på.

Hund tror jag inte är något för oss att satsa på just nu. Och jag lyckas inget vidare med att övertyga min förvirrade man att han ska börja spela golf. Å andra sidan har ju inte jag varit ute på banan en enda gång i år – så mitt intresse kanske inte heller är så stort?

Jag tror att vi börjar vårt nya liv med en utflykt till svampskogen. Alltid kommer det någon god idé flygande när man är ute och i bästa fall kan det ju bli kantarellmacka till middag.

Annonser

Jag rekapitulerar

Standard

Någonstans bland golvpappen, gipsdammet, studenten och midsommar tappade jag bort bloggen totalt. Fråga mig inte var den tog vägen. Dags att rekapitulera – eller göra en recap som de säger i kommunikationsbranschen där jag emellanåt befinner mig.

Renoveringsprojekten gick i mål – totalt en vecka försenade. Men det får betraktas som godkänt. Jag är hur nöjd som helst med köket. Det blev precis som jag hade tänkt mig. Nej förresten – det blev ännu bättre! Faktum är jag ganska ofta kommer på mig själv med att gå runt och småmysa lite när jag lagar mat och diskar. Och flera gånger i veckan säger den förvirrade civilingenjören och jag till varandra att ”oh vad bra det är med….” – och det kan handla om allt från självrengöringen i den konventionella ugnen till sopskåpet som man öppnar genom att trycka till lite med ena knä’t på luckan.

Fönsterprojektet avlöpte också väl. Det blev snyggt och i vinter lär vi förhoppningsvis märka att vi fått ett bättre inomhusklimat. Det stora problemet nu är att jag måste bestämma mig för nya gardiner. Eller måste jag det? Jo – någon form av insynsskydd måste det till. Om inte kommer det bli som att sitta i Åhléns skyltfönster och titta på TV när det blir mörkt ute. Kanske att inspirationen kommer nu när det blir ledigt ett par veckor?

20 var årets gladaste student när hon sprang ut från skolan den 8 juni. Ett år senare än sina kompisar på grund av året i USA – men säkerligen också ett år gladare. Hela firandet avlöpte väl. Vi hade tur med vädret och det var inga problem att klämma in närmare 40 gäster i vår lilla skokartong till hus. Maten uppskattades och alla gäster föreföll ha trevligt. Igår fick också det lilla barnet besked om att hon kommit in på sitt andrahandsval till universitetet och står som 21:a reserv på sitt förstahandsval. Hon blev nöjd och glad med både och – kommer hon in på sin reservplats blir hon glad, men hon är precis lika nöjd med det andra alternativet. Hur som blir det att flytta hemifrån till hösten.

Min semester börjar idag. Bättre blir det inte.

Blir lite trött..

Standard

22 gjorde en insats och ringde sin farmor på kvällskvisten. Han tänkte att hon kanske skulle tycka det var kul att få höra lite direkt från honom hur han har det i sitt nya liv. Och inte bara få sporadiska rapporter från oss.

Samtalet tog max tre minuter. Inga frågor. Inget ”nej vad spännande – berätta mer!”. Vet inte om farmor blev ställd av att 22 ringde på själva påskdagen, så ställd så att hon inte visste vad hon skulle säga. Att hon inte ens kunde ställa helt vanliga frågor som vilken vanlig farmor som helst ställer när ett barnbarn man inte pratat med eller träffat på ett bra tag ringer. Till saken hör att 22 ringde mitt under Så ska det låta – det kan också ha en viss betydelse.

”Hon var inget pratsugen alls” sa en för stunden lite moloken 22 när han kom ut från sitt rum. ”Allt var bra sa hon och hon lät precis som vanligt, men vi hade inget att prata om”.

Vad det än var så blir jag lite trött och framför allt ledsen när jag såg att 22 kände sig lite tillplattad. Allra helst som jag då och då får pikar som jag ombeds framföra till den förvirrade civilingenjören där budskapet är att han inte hör av sig tillräckligt ofta. Dock vägrar jag att leverera den sortens pikar.

Blir lite trött….Och gör en mental notering om att jag INTE ska göra så en vacker dag.

 

22 år sedan

Standard

Igår kväll hände något märkligt.

Det var informationsmöte i slutna sällskapet där nyfikna och intresserade som vill veta mer om vad vi sysslar med i de vackra lokalerna fick komma och titta och fråga. Själv var jag där som medlem i sällskapet och hade med mig en god, och nyfiken, vän.

När jag går runt och hälsar står jag plötsligt framför en nyfiken och intresserad medmänniska. Som dessutom är den barnmorska som hade hand om oss den där söndagen i februari för 22 år sedan när sonen gjorde entré här i världen.

Sonens entré var inte den mest problemfria tillställning man kan tänka sig. Snarare gick väl det mesta snett som kunde göra det. Bitvis var det riktigt kritiskt fick jag veta efteråt. Men det var ingenting som jag eller den blivande pappan förstod när vi var mitt uppe i det hela. Den här barnmorskan är en legend på vårt BB har jag fått veta senare. Med inte för sitt väna och blida sätt utan snarare för att vara bestämd, ja snudd på militärisk, men ändå oerhört lyhörd för de blivande föräldrarna och med en enorm förmåga att stå stadigt och förmedla trygghet och lugn när det kör i hop sig.

Så stod jag alltså där framför kvinnan som sett delar av min kropp jag själv inte sett 🙂 Det var en märklig känsla. Naturligtvis var jag tvungen att berätta. Hon kände förstås inte igen mig och det hade jag inte heller förväntat mig. Det har ju passerat många kvinnor och bäbisar på 22 år. Men fortfarande utstrålade hon ett lugn och en trygghet. Och jag mindes plötsligt detaljer från den där dagen som jag hade glömt. Vilket urtrist väder det var. Narkosläkaren som tappade sprutan i golvet. Färgen på örngottet vi hade bäddat med i landstingets bäbislåda. Och den blivande pappan som fick hjärnsläpp och tyckte att han skulle åka hem och ge katten, som hade varit ensam i 12 timmar, mat när det precis började på att hända saker. Men det fanns en person som satte stopp för det tilltaget, som tur var.

Nu hoppas jag att hon kommer med i sällskapet. Jag vill så gärna prata mera med henne – inte om min egen förlossning – men däremot om hur hon har upplevt sitt yrkesliv och hur det har förändrats genom åren. Det finns hur mycket som helst att prata om.

I natt har alla bitar fallit på plats

Standard

Ett tämligen nyvaket födelsedagsbarn kom utlallande i köket i morse innan jag hunnit i väg till jobbet. Födelsedag eller inte – dagens 20-åring skulle inte väckas, det är ju sportlov. Men hur som vaknade hon ändå och på den ömma moderns fråga om hur det kändes svarade hon ”i natt har alla bitar fallit på plats, nu är jag vuxen och förstår precis allt”.

Underbart! Då kanske hon kan förklara för mig hur allt hänger ihop. Det har jag undrat länge och ju äldre jag blir, ju mer förvirrad blir jag.

Kvartssamtal

Standard

Mycket konstigt ska man vara med om här i livet 🙂 Med två ungdomar som fyllt 18 respektive 20 så trodde jag nog att jag hade gjort mitt när det gäller kvartssamtal. Men så var det inte.

Förra veckan var det besöksdag i det militära hos 20. Dagen började med fika och wienerbröd och sedan höll två av befälen låda i ciruks en halvtimme. De berättade sin syn på arbetet, en del roliga episoder från de första tre månaderna fick vi oss till livs och det pratades förstås också en del om vad som händer efter den 1 juli när pliktlagen stoppas i malpåse och i princip hela landets försvar ska skötas av anställda. Genomgången avslutades med något i stil med ”Och så finns löjtnant T och jag själv tillgängliga under hela dagen för kvartssamtal. Om ni vill veta lite mer om hur just er son eller dotter har det”.

Kvartssamtal? I det militära? Det kändes väldigt märkligt. Kidsen är ju i praktiken vuxna, de flesta fyller 20 under året eller har redan gjort det. De är myndiga, har rösträtt, får handla på systemet och jag vet inte vad 🙂

Nåväl – naturligtvis tog vi chansen och det var en klart bisarr upplevelse att stå i snålblåsten i en skogbacke och diskutera sin vuxne son med en främmande herre i full fältuniform och basker. Allt medan den vuxne sonen demonstrerade framryckning i stridspar med pansarskott och k-pist, iförd stridssele, tre olika kamouflagefärger i ansiktet samt hjälm dekorerad med en halv julgransplantering.

Om sonen fick godkänt? Inga problem what so ever. Och det hade jag inte trott heller 🙂

Sjöjungfru?

Standard

Väcktes av en ilsken telefonsignal klockan sju i morse. Iofs hade jag sagt att jag inte skulle sova bort hela lördag förmidddag. Men klockan sju kändes lite väl tidigt. Det visade sig vara 18 som ringde från USA, mitt i natten i hennes tidszon. Det var allvarliga saker som behövde diskuteras – inköp av balklänning.

”Jag har hittat en klänning som jag först inte tyckte om alls för jag såg ut som en sjöjungfru i den. Men sen provade jag den igen och den är faktiskt inte så tokig. Man kan inte hänga undan kläder i butikerna här så jag knölade in den långt in i ett hörn på en klädställning och jag hoppas den är kvar i morgon. Kan du sätta in pengar? Och förresten så behöver jag skor, några smycken och så måste jag fixa håret också”.

Det är tur att vi snart ska åka över och hälsa på så att jag får se den där sjöjungfruutstyrlsen med egna ögon. Sedan behöver jag nog kolla av hur läget är där borta egentligen 🙂 Jag frågade 18 varför hon var uppe mitt i natten och då berättade hon att ”Vi åkte och letade klänningar och sedan åt vi middag och när vi åkte hem åkte vi vägen förbi värdmammans brorsas klubb och det var manliga strippor som uppträdde där, fast de hade kläderna på sig när vi kom, men vi stannade kvar en stund och väntade på att det skulle hända nå’t. Men det gjorde det inte”.

Manliga strippor? Med kläderna på? Om jag inte minns helt fel så är 18:s familj mycket aktiva baptister. Så nu är förvirringen total 🙂 Tur att ungen snart kommer hem igen och att jag får inspektera läget innan dess 🙂