Utflykt på gång

Stänger ner bloggen ett par dagar nu och kommer tillbaka på söndag – om Gud vill och verktygen håller, som kära (och numera saliga) tant K alltid brukade säga.

Åker till huvudstaden i morgon för att jobba i två dagar. När frihetens klocka ringer på fredag eftermiddag ska jag transportera mig ut i skärgården, till min gamla kompis som bosatt sig långt därute. Vi har inte setts på ett år nu, så det finns ett och annat att prata om. Jag är rätt säker på att helgen kommer att innehålla en hel del syre (vi brukar vara ute längs havet så mycket vi bara kan), en massa prat framför brasan (alla världsproblem ska lösas och sedan måste vi ju fixa till finanskrisen också) och så förstås rödvin (jag tar med två flaskor, för säkerhets skull…omutifall att värdinnan skulle drabbats av plötslig minnesförlust – men den risken bedömer jag som rätt liten).

Mitt stora problem just nu är packningen. De fyra närmaste dagarna behövs det alla möjliga typer av kläder. Dresscoden på huvudkontoret är striktare än här ute på stäppen, alltså måste jag se lite prydlig ut i två dagar. I morgon kväll ska jag dessutom ut på galej som kräver lite mer puts och studs än vanligt. Och sedan väntar två dagar i skärgården med vindjacka, fleecetröja, grova skor och sån’t. Hjälp – det känns som jag skulle behöva packa hela garderoben 🙂

Simma lugnt där ute – på återhörande!

Med 16 i storsta’n

Igår hade vi en riktigt kul dag för oss själva, 16 och jag. Vi var i huvudstaden och spanade på killar 😀 Japp, lika bra att erkänna med en gång….Killspaning var det enda skälet till att vi åkte just dit och just igår.

Vi fastnade länge på International Food Market vid Sergels Torg och glömde nästan bort att vi faktiskt var i Sverige. Lavendeltvålarna påminde om en semester i Bretagne, ostarna frestade oss svårt, för att inte tala den italienska nougaten, megastora kronärtskockor och tysk salami i alla möjliga former och smaker.

 

 

 

 

 

 

Vi drog oss upp mot Gamla Stan, trängdes med alla turister på Drottninggatan. Det var soligt och fint, även om vinden var lite kylig. I Gamla Stan undvek vi Västerlånggatan så gott det gick, alldeles för trångt och alldeles för mycket folk för vår smak. Vi strosade runt i andra små gränder istället. ”Det här ser nästan utan som Venedig”, konstaterade 16, ”jag skulle inte bli förvånad om det var en bro över en kanal bakom nästa gathörn”. Det var det inte – men en ”luftbro” hittade vi:

 

 

 

 

 

 

Kärleken har en stor faiblesse för bilder på gatlyktor – och det är klart att 16 förevigade en sådan åt sin pappa:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Klockan gick mot 12 och vi började på att dra oss mot slottet. När 16 och jag är i storsta’n för att spana på killar är det nämligen just på slottets borggård vi tycker att spaningen ger bäst utdelning 🙂

De här killarna hade det svettigt värre precis innan vaktparaden anlände – det var fullt med bussar som blockerade vägen för de som var på ingång och patrullen fick göra ett par utryckningar för att röja upp på Slottsbacken:

 

 

 

 

 

 

Men nu var det ju inte de här gossarna vi skulle spana på….även om det var lite underhållande att betrakta det hela från översta avsatsen på monumentet. Snart hörde vi trummorna, skymtade fanorna och så kom de marscherande upp för slottsbacken. Vi förflyttade oss in på Borggården för att titta på hela vaktavlösningen och upptäckte killen som inte bara hade dagens bästa utsikt, han hade musik på jobbet med:

 

 

 

 

 

 

Allt löpte på helt enligt protokollet. Men både 16 och jag funderade mycket på vad den här killen siktade på – vik hädan regnmoln kanske? No shitting, duvskrälle?

 

 

 

 

 

 

Rättningen var bra, skorna putsade, alla avslag och signaler satt precis där de skulle – kort sagt, testosteronfalangen och Co fick klart godkänt.

 

 

 

 

 

 

Det var gott om turister i sta’n och en del kröp väldigt nära 🙂

 

 

 

 

 

 

Resten av eftermiddagen ägnade vi åt te och scones i en liten tehandel i Gamla Stan, fortsatt planlöst strosande hit och dit och en lång sejour på 16:s absoluta favoritaffär. Det var två trötta med väldigt nöjda tjejer som tog tåget hem igen vid 18-tiden. Vi tittade på varandra och sa nästan i kör ”det är jättekul att vara på utflykt med dig” – och det är det faktiskt. 16 uppskattar precis som jag peoplewatching och får hon bara en kaffelatte mellan varven så orkar hon hur mycket som helst. Hon är fullständigt nöjd med att titta och spana, det behöver inte prompt handlas en massa. Och jag tror att 16 skulle säga ungefär samma sak om mig – minus kaffelatten då 🙂

Samtliga bilder är tagna av 16.

Ute i god tid

Hu…nu har jag gjort inte mindre än TVÅ saker i ruggigt god tid. Håller måhända Mrs Structure på att ta över tillvaron för mig nu igen 😀

Mina blomlådor på framsidan av huset har varit otroligt vackra hela sommaren, men någonstans förra veckan eller så övergick det vackra i spret. Spretet gulnade sedan så småningom och jag tänkte förstås ”jäklar, nu har jag glömt att vattna igen”. Det hade jag inte. Snarare tvärtom – jag hade glömt att hälla av vattnet som samlats i lådorna efter den senaste tidens skyfall. I helgen åkte jag så och köpte lite höstväxter, astrar, bollkryss och en annan liten växt med blå blommor som jag inte vet namnet på. På lördag eftermiddag började regnet vräka ner och sedan fortsatte det bara. Inget planterat alltså. Men nu på kvällskvisten blev det gjort och för en gång skull har jag planterat mina höstväxter innan frosten och mörkret kommer, så kanske att jag hinner njuta lite av dem oxå.

Jag sprang en snabb orienteringsrunda på lunchen i favoritbutikerna. Tänkte kolla in höstmodet lite. Inte för att jag är så modern av mig, men det kan ju vara kul med någon tröja i höstens färger. I min absoluta favvobutik blev jag kvar. Jag insåg att jag lätt skulle kunna köpa med mig det mesta i min storlek. Som tur var pockade ett möte på jobbet på, så jag var tvungen att hasta vidare. Men efter jobbet tog jag mig en tur tillbaka och köpte på mig lite höstkläder. Jag vet inte hur många gånger jag tittat tidigt på säsongen i just den här butiken och när jag sedan samlat ihop mig så är det mesta slut i min storlek. Men inte i år!

Nu kan hösten komma- jag har både kläder och växter avpassade för årstiden. Fast å andra sidan gör det inte något alls om sommaren håller sig kvar ett tag till.

XXXXL

Alla säljande företags dröm är väl att ha ett fullständigt uppdaterat kundregister där det finns en hel massa information om kunderna – köpmönster, intressen, familjesituation, kragnummer, skostorlek, tja kort sagt det mesta. Sedan är det bara att selektera efter alla möjliga och omöjliga parametrar och så ökar träffsäkerheten på direktreklamen hur många gånger som helst! Då får ju varje kund direktreklam skärddarsydd efter vad just han eller hon är intresserad av. Men – det finns en liten hake i det hela. Man får inte lita blint på informationen i databasen och man ska inte dra allt för långt gående slutsatser. För då kan det bli fel. Det vet jag 🙂

För ett par år sedan gjorde vi en resa till Sydamerika, hela familjen. Ju närmare ekvatorn man kommer blir solen givetvis allt tuffare för en nordbo. Vi skulle ner i det tropiska bältet på det södra halvklotet och det krävdes rejält solskydd. Solskydd på flaska eller tub har jag lärt mig att man köper allra bäst på plats, där finns oftast rejälare doningar än vi har här hemma. Sedan finns det ju alltid kläder att ta till – en tät skjorta i bomull motsvarar rätt hög solskyddsfaktor, så jag bestämde mig för att inhandla en storskjorta, med betoning på STOR. Tänkte att det kunde vara perfekt att dra över sig när solen är som värst.

Just det året var det inte inne med storskjortor. Till slut hittade jag iaf ett tänkbart alternativ hos ett av landets större postorderföretag. Skjortan fanns i tre underbara färger – bäbisblått, bäbisrosa och vägarbetarorange 😀 Pasteller är INTE min grej, jag gillar skarpa, klara färger så det var inte mycket att välja på. Skjortan skulle ju dessutom vara STOR, så jag beställde den i storlek 54 (i vanliga fall håller jag mig till 42).

En vägarbetarorange storskjorta i storlek 54 blir väldigt orange 🙂 Jag var skeptisk….Kärleken däremot var entusiastisk – ”ingen risk att jag tappar bort dig i folkmyllret med den där på”. OK då. Vi åkte på en fantastisk semester. Skjortan kom till stor användning. Väl hemma igen tyckte jag att den hade gjort sitt, så den hamnade i klädinsamlingen.

Tre år senare får jag fortfarande direktreklam från det stora postorderföretaget – senast för någon vecka sedan. Utöver små käcka säljbrev där de erbjuder mig allt möjligt i storlek 48 och uppåt får jag höst och vår deras specialkatalog för den ”fullvuxna kvinnan”.

Så fel det kan bli 😀

Jag kommer tillbaka!

Ibland är det de små, små detaljerna som avgör om man kommer tillbaka som kund i en affär eller inte.

Shopping hör ju inte till det jag gillar bäst här i världen. Men ibland måste även jag hotta upp garderoben lite och jag har en handfull favoritbutiker som jag nästan alltid hamnar i. Lugnet börjar sänka sig över saltgruvan nu, så idag tog jag lite extra lång lunchpaus och passade på att kolla läget på reorna. Det strålande sommarvädret gjorde att det var väldigt lugnt på stan och det passade mig perfekt.

Jag hamnade så småningom i en av favvobutikerna i min jakt på en vit kjol. Det hittade jag en – till halva priset dessutom! Ett par smalrandiga bomullsbyxor till halva priset föll mig också på läppen och sedan kom jag ihåg att jag köpte en sån bra bomullströja med 3/4-ärm i den här affären i våras. Undrar om den finns i flera färger?

Det gjorde den – i både vitt och turkos, visade tjejen i affären mig. Jag drabbades genast av beslutsvånda, vilken färg skulle jag ha? Med tanke på att den jag köpte i våras är skarpt ceriserosa så kanske det vore en bra idé med en vit? Men den turkosa varianten var också snygg. Då säger tjejen i affären ”Ta båda, vet jag….Dessutom är det så att jag ska sätta ner de här tröjorna till halva priset i morgon, men du får det priset idag och då kan du ju ta båda, så slipper du bestämma dig.”

Ett sånt bemötande gör att jag kommer tillbaka till affären flera gånger – det sa jag också till tjejen. Nu var det inga stora pengar det handlade om, men jag fick iaf två tröjor för 300 kronor istället för en till samma pris eller två för 600. Och finns det något mer förargligt än när man handlar något halvdyrt i en affär och upptäcker dagen därpå att det är ”50% på allt i butiken”? Då blir man SUR.

Nu ska jag bara bestämma mig för om jag funkar i den turkosa tröjan eller inte – men känns inte så betungande.

Glitter och glamour

Jag är varken särskilt glittrig eller glamourig av mig 🙂 Men det är klart, visst vill även jag se skaplig ut – även om jag inte känner ett tvång att lägga make-up för att gå ut till brevlådan eller alltid se till att ha kläder som följer modet. Lite smink hör till jobboutfiten och kläder väljer jag efter vad jag tycker om. Och tycker jag om något kan det hänga med länge, länge.

I vintras hjälpte jag en god vän med ett uppdrag som hon ”behövde en klok och vettig person att resonera logiskt med”. Underligt nog trodde hon att JAG kunde vara till hjälp. Fast vid närmare eftertanke var det nog Mrs Structure hon engagerade 😉

Betalt för min insats ville jag inte ha, det kändes allt för pretentiöst. Däremot gärna ett presentkort på något annorlunda, föreslog jag. Och så blev det.

Så i kväll ska jag gå på enskild make-up-konsultation hos ett riktigt proffs. Det ska bli spännande! För att jag inte ska känna mig helt borttappad tänker jag ta med mig 16. Hon är betydligt mer sminkintresserad än sin mamma, så hon får väl helt enkelt följa med som moraliskt stöd 🙂

Det ska bli kul att få lite råd och tips och vem vet – jag kanske kan våga mig utanför min komfortzon av ögonskuggor i diverse bruna nyanser, svart mascara och sedan inget mer?

Fortsättning följer 🙂

Svart

Idag var det superviktigt, externt möte på gång – dags att uppföra sig och se proper ut, alltså 🙂

Jag laddade som vanligt för att bläddra genom garderoben – den är full med kläder, men jag har liksom inget att ha på mig ändå. Svart är aldrig fel, svart är snarare nästan alltid rätt. Det blev svarta byxor, svart kavaj (visserligen i brokadtyg, men lik förb….svart), svarta skor och svarta strumpor. Jag funderade en stund på om jag skulle våga slå till på en svart sidenblus till det hela, men bestämde mig för att liva upp outfiten med en ceriserosa topp istället.

Mötet blev inställt. Istället har jag tillbringat hela dagen på mitt bastuvarma kontor, framför datorn. Iförd nästan helsvart. Var ute en sväng på lunchen och konstaterade att mer fel än jag var idag blir det inte. Solen sken, det var varmt. Folk åt glass. ”Alla” hade kläder i glada färger. Det kändes som det bara var jag som gick fram i en klädsel värdig en begravningsentreprenör – minus den cerisefärgade topen då….

Jag måste nog ägna kvällen åt att plocka fram lite kläder i vårglada färger och leta rätt på solglasögonen. Så skulle det vara skitväder och snö i morgon så vet ni vems fel det är 😀

Klädångest

Om en halvtimme blir vi hämtade av en god vän för vidare transport hem till honom och hans familj. Vi är alltså bortbjudna på middag och ett glas vin. Eller två.

Skönt att inte behöva laga mat en fredag – men Kärleken och jag brukar tuppa av i varsitt hörn av soffan tidigt, tidigt på fredagkvällarna. Så jag hoppas att vi kan hålla oss vakna ikväll 🙂

Som vanligt har jag klädångest – det är dresscode ”casual”, men det är svettigt ändå. Ska jag ha ljusa jeans – det är ju nästan vår? Eller svarta? Det mesta i garderoben känns gammalt, tråkigt och välanvänt. Kära nån, vilka problem man kan ha 🙂

Jordskor

Ibland flyger minnena på en bara huxflux, från ingenstans nästan. Det hände senast igår.

Jag blev så nyfiken på MBT-skor som en del, Lightyliving och MärtaGreta t ex, skriver om här på bloggen. Så jag klickade på en länk och hamnade här. Det var intressant läsning och jag kände samtidigt hur ett minne började ta form långt bak i huvudet. Lite suddigt och fragmentariskt till att börja med, men allt klarare och tydligare varefter tiden gick där framför datorn. Plötsligt befann jag mig på en resa tillbaka i tiden.

Slutet på 70-talet – vi närmar oss pudelfrillornas pastelliga 80-tal där devisen ”Satsa på dig själv” råder. Jag går på gymnasiet, på stadens ”snobbskola”. Helveckade kjolar, knytblusar, pumps och pärlhalsband så långt ögat når. Moderat Skolungdom värvar den ena efter den andra i klassen. Kanske inte så mycket för det politiska budskapet hos en del, utan mera för livsstilen. Jag kände mig inte hemma där.

I samma veva flyttade brorsan söderut för att plugga. Hans hjärta hade klappat åt vänster länge och när han hamnade ett stenkast från Köpenhamn började han på att ta ut svängarna ordentligt 🙂 Hans klädstil smittade snart av sig på lillasyster – jag drog mig mer och mer åt den lilla grupp på snobbskolan som ekiperade sig i grön jacka från Fjällräven (med pandamärke, som jag åkte särskilt till Stockholm för att få tag på), palestinasjal, velourtröjor, näbbstövlar och jägarväska i ljust läder. Det hade bara fattats små, runda glasögon också! Klädvalet var min lilla protest mot direktörs-wannabeerna och de små damerna i min omgivning. Mitt val av klädstil hade egentligen inte något med politik att göra, snarare bekvämlighet. Jag kunde inte tänka mig att bli en liten dam vid 17 års ålder. Och ska sanningen fram kan jag inte tänka mig det nu heller, 30 år senare 🙂

En ny värld öppnade sig när broderskapet tog med mig över till Köpenhamn och visade en skoaffär där man sålde Jordskor, designade av Anne Kalsö. Hon hade hållt på med yoga under många år och var mycket medveten om hur viktigt det är att kroppens hållning är den rätta. Om man lutar kroppen bakåt och lägger tyndpunkten på hälen, istället för på framfoten, hamnar man i den hållning som är den naturliga för kroppen, menade Anne Kalsö. Och hänvisade till hur avtryck från bara fötter i sand ser ut – hälen ligger alltid lägre än tårna.
Brorsan viftade med sina svarta snörskor och berättade att det var det bästa köp han gjort på länge. Dyra – javisst, men oslagbart sköna (när man väl lärt sig att balansera på dem). Jag ville ha! Minst två par – ett par ljusa snörskor och ett par svarta slejfskor i mocka. Jag kommer inte ihåg hur jag lyckades få ihop pengarna, men jag vet att jag köpte mina två par Jordskor, älskade dem och använde dem nästan varje dag i ett par års tid. Så här i efterhand kan jag ju tycka att de var rätt fula – grova och klumpiga. Och det faktum att de svarta slejfskorna alltid skulle följas åt av tvärrandiga strumpor i skrikiga färger kan jag fnissa lite lätt åt idag. Hur såg jag ut, egentligen?

Men vad hände sedan med Jordskorna? Jag är i Köpenhamn då och då och inte har jag sett några Jordskor, som jag minns dem, inte. Som vanligt kom internet till min hjälp. Jag googlade och kan konstatera att Jordskorna lever i allra högsta välmåga, bl a i USA, Canada och England. Och de är riktigt, riktigt snygga – inte alls de pråmar jag minns från det proggiga 70-talet. Kolla stövlarna här, t ex! Det finns flera par sandaler jag skulle kunna tänka mig till sommaren också.

Jag ska nog ta mig en funderare på om jag inte ska köpa ett par Jordskor igen – men resten av outfiten tror jag att jag avstår ifrån 😀

Nu har jag också varit där!

Det finns några saker som jag ibland kan vara lite fånigt stolt över att INTE ha gjort 🙂

Jag har t ex inte sett ett enda program av Bingolotto. Jag har heller aldrig varit på ett Tupperwareparty – inte ens blivit inbjuden till något. Och sedan hade jag aldrig varit i Ullared……Men – den sista punkten på min lilla lista kan jag alltså stryka nu.

Min kompis och hennes dotter håller på med hästar. Tydligen så kan man köpa hästtäcken och grimmor och ryktborstar och benlindor och det ena med det tredje till bra pris i just Ullared. Fråga mig inte varför! Så när snart 16 och jag erbjöds två bilplatser så hängde vi genast på. Snart 16 tycker att det är kul med shopping, men det får inte kosta så mycket. Jag gillar å andra sidan inte att shoppa, men jag tycker att det rätt kul att observera mänskligt beteende och peoplewatching tycker jag är ett mycket underskattat nöje. Även snart 16 finner ett stort nöje i att studera sina medmänniskor, så en liten utflykt till shoppingmeckat skulle alltså kunna passa oss båda.

Det blev en lååååååång dag. Visst blev det lite shoppat – men inte särskilt mycket. Snart 16 fyndande krämer och balsam och tops och underkläder och strumpor och en pyjamas. Jag tror att det slank ner lite kollegieblock till skolan, en almanacka och en skjorta också i korgen. Själv hittade jag till att börja med inte något alls. Men det tog sig – även jag kom hem med en liten påse med underkläder och strumpor, en såskanna, fem disktrasor och tre slaskskrapor. Faktiskt prylar som jag behövde alltsammans, men det var kanske lite svettigt att åka 25 mil för de minimala inköpen 🙂

Kompisarna handlade vägarbetaroranga hästtäcken – finns inte en chans att de kommer att tappa bort någon kuse nu, inte – och en massa andra hästprylar. De var jättenöjda. Snart 16 och jag kollade in folk. Det var bara ett litet problem: Första måndagen efter alla helger är folk inte särskilt shoppingsugna. Så det fanns inte så mycket objekt för vår peoplewatching. Vi hade bespetsat oss på att få se folk som krossade hälsenorna på varandra med kundvagnarna, slagsmål om tröjor och bedrägliga typer som snor varor ur andras kundvagnar 🙂 Men något sånt rafflande fanns inte att titta på. Vi funderade ett tag på om vi skulle låna bilen och hemsöka Vita hatten en stund, men det ösregnade ute, så vi fikade lite till och satt lugnt kvar och spanade på de fåtal, lätt förvirrade själar som irrade runt i varuhuset.

Nu har jag varit i Ullared, det var kul med det trevliga sällskapet, men jag tror inte att jag åker dit igen för att shoppa. Snart 16 och snart 15 var däremot jättenöjda – de tyckte att de hade gjort en massa fynd och kunde gott tänka sig att förlägga framtida shopping 25 mil söderut. Hmmm….

Annars är det tisdag – det är grått, regnigt, disigt, all snön är borta. Och kvällens jumpa på Friskis känns redan i benen.

Håhåjaja…..