Sjöjungfru?

Väcktes av en ilsken telefonsignal klockan sju i morse. Iofs hade jag sagt att jag inte skulle sova bort hela lördag förmidddag. Men klockan sju kändes lite väl tidigt. Det visade sig vara 18 som ringde från USA, mitt i natten i hennes tidszon. Det var allvarliga saker som behövde diskuteras – inköp av balklänning.

”Jag har hittat en klänning som jag först inte tyckte om alls för jag såg ut som en sjöjungfru i den. Men sen provade jag den igen och den är faktiskt inte så tokig. Man kan inte hänga undan kläder i butikerna här så jag knölade in den långt in i ett hörn på en klädställning och jag hoppas den är kvar i morgon. Kan du sätta in pengar? Och förresten så behöver jag skor, några smycken och så måste jag fixa håret också”.

Det är tur att vi snart ska åka över och hälsa på så att jag får se den där sjöjungfruutstyrlsen med egna ögon. Sedan behöver jag nog kolla av hur läget är där borta egentligen 🙂 Jag frågade 18 varför hon var uppe mitt i natten och då berättade hon att ”Vi åkte och letade klänningar och sedan åt vi middag och när vi åkte hem åkte vi vägen förbi värdmammans brorsas klubb och det var manliga strippor som uppträdde där, fast de hade kläderna på sig när vi kom, men vi stannade kvar en stund och väntade på att det skulle hända nå’t. Men det gjorde det inte”.

Manliga strippor? Med kläderna på? Om jag inte minns helt fel så är 18:s familj mycket aktiva baptister. Så nu är förvirringen total 🙂 Tur att ungen snart kommer hem igen och att jag får inspektera läget innan dess 🙂

På tu man hand

Nu har Kärleken och jag levt ensamliv här hemma i nästan fyra veckor. Det är en stor omställning, men det går faktiskt riktigt bra. Och det har onekligen sina poänger med en tvättkorg med kraftigt reducerat innehåll. En liter mjölk räcker hur länge som helst och det jag tror finns i kylskåp, frys och skafferi finns faktiskt också där. Ungdomarna har det bra och förefaller att trivas mycket gott med sina liv och det känns förstås skönt för de gamla föräldrarna 🙂

19 har skaffat sig ny flickvän, bosatt 30 mil söderut. Han spenderade förra veckan hemma hos henne, kom hem i fredags, tvättade lite, packade om och igår körde Kärleken ner honom till stationen för vidare befordran norrut. Till Abisko Turiststation närmare bestämt. Han och tre scoutkompisar ska vandra till Nikkaloukta under veckan som kommer och förhoppningvis även hinna med ett dygn på Kebnekaise. Tält, frystorkad mat, godis, myggstift, sovsäck – det var en hel del prylar som skulle packas igår. Jag tyckte att ryggsäcken kändes tung, men i 19:s värld så är det coolt att bära med sig allt 🙂 Själv skulle jag gärna ge mig ut på ett sådant äventyr också, men då bara med dagpackning, en vettig säng att sova i och gourmetmat på kvällarna. Tänk så olika det kan vara 🙂

19 kommer hem nästa söndag och på måndag börjar han plugga på folkhögskola i väntan på lumpen i början på nästa år. Skolan ligger strax utanför sta’n men han kommer att bo där i veckorna. Den biten av folkhögskolelivet får han bara inte missa. Jag gissar att han kommer hem på helgerna för att äta, tvätta, träffa andra kompisar och i bästa fall också umgås lite med oss 🙂

17 har varit närmare fyra veckor i USA nu och hon stortrivs med sitt liv därborta. Skolan börjar inte förrän om en vecka så nu lever hon livets glada dagar 🙂 Shoppar, går på bio, träffar nya skolkompisar, äter onyttig mat, fikar på Starbucks, badar och umgås med familjen. Hon kommer väldigt bra överens med sin familj och de verkar också trivas med henne. Jag pratade med både 17 och hennes värdmamma i telefonen för en vecka sedan och båda var lika lyriska när de berättade om varandra. Värdmamman skrattade också gott när hon berättade att hon och hennes man aldrig varit med om att en utbytesstudent skaffat sig ett socialt nätverk så snabbt som 17 gjort. Inga problem att tala om än alltså.

Själv tycker jag att det känns lite som vårt nya på-tu-man-hand-liv är en liten förlängning av semestern. Vardagen blir enklare när man slipper pussla så förbenat för att få det hela att gå i lås. Visst är det tomt och visst saknar jag ungdomarna, men det ligger ju i konceptet att de ska flyga ut och när båda har det bra och klarar sig fint på egen hand så är ju allt frid och fröjd. Sedan är det ju så att 17 faktiskt kommer tillbaka i början på nästa sommar och något säger mig att det kommer att bli en betydligt större omställning både för oss och för henne. Men det tar vi då.

Minisemester

17 och jag har varit på en liten minisemester. Vi gjorde ett dygn i huvudstaden torsdag-fredag som för 17:s del kompletterades med en avstickare till USA på två timmar. Det var dags för visumbesök på ambassaden, en begivenhet som det går hur många skräckhistorier som helst om 🙂

Vi hade kollat och dubbelkollat och snudd på trippelkollat alla papper innan vi åkte iväg. Ändå blev 17 lite skakig i knäna när hon efter 45 minuters köande utanför grindarna blev framvinkad till biffig vakt som först skulle kolla igenom alla papper och sedan gå igenom 17:s väska innan hon blev insläppt på amerikansk mark. Jag dröjde kvar för att se att inget hängde upp sig redan där, men när jag såg att 17 promenerade med raska steg mot det stora huset inne på området gav jag mig iväg på en promenad.

17 blev utsläppt efter två timmar och kunde berätta att allt hade gått bra. Intervjun som hon hade hört skulle vara så hemsk bestod mest av kontrollfrågor utifrån alla hennes papper – Har du varit i USA förut? Var jobbar dina föräldrar? Var finns din värdfamilj? Har du varit i North Carolina förut? Nu väntar vi bara på att passet ska komma i retur i det kuvert med frimärken till ett värde av 62 kronor som 17 hade med sig till ambassaden.

När vi ändå var nästan på Djurgården bestämde jag mig för att valla barnet på Skansen på förmiddagen 🙂 Där har vi nog inte varit sedan hon var sex år eller nå’t. Det blev en trevlig förmiddag utan regn. Efter en god lunch tog vi Djurgårdsfärjan till Slussen, strosade genom Gamla Stan, kollade högvakten på Slottet (förstås – men vi missade vaktavlösningen), gick in de affärer 17 ville gå in i, var uppe en sväng på jobbet och fikade lite, gick in i några flera affärer. Vi hade det mysigt och trevligt på alla sätt. Och inte en droppe regn på hela dagen.

Regnat har det däremot gjort precis hela dagen idag. Kvällens BBQ hos goda vänner kommer med största sannolikhet att begås inomhus 😦 Men man vet aldrig, det kan ju skina upp. Mirakel inträffar ju trots allt då och då 🙂

Men….

17 kommer inte alls att åka runt den 10 augusti. Det blir redan den 22 eller 23 juli. Det ju snart!

Helt plötsligt blev det väldigt bråttom att fixa sjuhundrafemtielva saker. Visumintervju på amerikanska ambassaden nästa fredag är bokad, alla papper på längden och tvären och bredden är ifyllda. Det är mycket information som ska tas fram. Bl a skulle 17 lista alla länder hon har rest in i de senaste tio åren. 13 länder blev det, kanske inte så alarmerande mycket. Men i Danmark har hon varit minst en gång om året varenda år, så det blev många årtal i den kolumnen. Lika bra att vara övertydlig 🙂

Och sedan blir det så som jag först inte ville alls: Jag kommer att vara ensam hemma med 17 när det bär iväg. Kärleken och 19 är på militärt uppdrag utomlands och det är aningens sent att backa ur det nu. Om jag eller 17 vill det så stannar Kärleken hemma, men vi har efter ett visst funderande och diskuterande kommit fram till att det nog kanske kan vara rätt bra att det blev så här, trots allt.

Idag fick också 17 veta att de kommer att vara två studenter hos familjen. En 17-årig tjej från Schweiz ska också bo där. Det tycker 17 känns bra och hon har redan slängt iväg en vänförfrågan på Facebook till den här tjejen. Jo. Världen är liten 🙂