På tu man hand

Standard

Nu har Kärleken och jag levt ensamliv här hemma i nästan fyra veckor. Det är en stor omställning, men det går faktiskt riktigt bra. Och det har onekligen sina poänger med en tvättkorg med kraftigt reducerat innehåll. En liter mjölk räcker hur länge som helst och det jag tror finns i kylskåp, frys och skafferi finns faktiskt också där. Ungdomarna har det bra och förefaller att trivas mycket gott med sina liv och det känns förstås skönt för de gamla föräldrarna 🙂

19 har skaffat sig ny flickvän, bosatt 30 mil söderut. Han spenderade förra veckan hemma hos henne, kom hem i fredags, tvättade lite, packade om och igår körde Kärleken ner honom till stationen för vidare befordran norrut. Till Abisko Turiststation närmare bestämt. Han och tre scoutkompisar ska vandra till Nikkaloukta under veckan som kommer och förhoppningvis även hinna med ett dygn på Kebnekaise. Tält, frystorkad mat, godis, myggstift, sovsäck – det var en hel del prylar som skulle packas igår. Jag tyckte att ryggsäcken kändes tung, men i 19:s värld så är det coolt att bära med sig allt 🙂 Själv skulle jag gärna ge mig ut på ett sådant äventyr också, men då bara med dagpackning, en vettig säng att sova i och gourmetmat på kvällarna. Tänk så olika det kan vara 🙂

19 kommer hem nästa söndag och på måndag börjar han plugga på folkhögskola i väntan på lumpen i början på nästa år. Skolan ligger strax utanför sta’n men han kommer att bo där i veckorna. Den biten av folkhögskolelivet får han bara inte missa. Jag gissar att han kommer hem på helgerna för att äta, tvätta, träffa andra kompisar och i bästa fall också umgås lite med oss 🙂

17 har varit närmare fyra veckor i USA nu och hon stortrivs med sitt liv därborta. Skolan börjar inte förrän om en vecka så nu lever hon livets glada dagar 🙂 Shoppar, går på bio, träffar nya skolkompisar, äter onyttig mat, fikar på Starbucks, badar och umgås med familjen. Hon kommer väldigt bra överens med sin familj och de verkar också trivas med henne. Jag pratade med både 17 och hennes värdmamma i telefonen för en vecka sedan och båda var lika lyriska när de berättade om varandra. Värdmamman skrattade också gott när hon berättade att hon och hennes man aldrig varit med om att en utbytesstudent skaffat sig ett socialt nätverk så snabbt som 17 gjort. Inga problem att tala om än alltså.

Själv tycker jag att det känns lite som vårt nya på-tu-man-hand-liv är en liten förlängning av semestern. Vardagen blir enklare när man slipper pussla så förbenat för att få det hela att gå i lås. Visst är det tomt och visst saknar jag ungdomarna, men det ligger ju i konceptet att de ska flyga ut och när båda har det bra och klarar sig fint på egen hand så är ju allt frid och fröjd. Sedan är det ju så att 17 faktiskt kommer tillbaka i början på nästa sommar och något säger mig att det kommer att bli en betydligt större omställning både för oss och för henne. Men det tar vi då.

Annonser

8 responses »

  1. Så skönt att 17 funnit sig så väl till rätta och att 19 hittat kärleken! Visst blir det tomt men det är ju livets gång på något vis. Om två veckor flyttar både äldsta fröken och sonen så då har vi bara yngsta fröken kvar. Stor skillnad på att vara tre eller fem också!

  2. Det är som vi lever paralella liv Prudie 🙂 Kanske därför som vi hittade varandra här 🙂 Min utbytesstudent är dock hemma nu som du vet men det gick bra. Och som jag avundas dig det enklare livet! Här är det fortfarande alldeles för många barn kvar (varav 2 vuxna män som inte tycks ha några planer på att överge mammas trygga vrå) men kanske kommer den dagen även i mitt liv då min man och jag lever själva här. Just nu känns det lite tvivelaktigt hihi.
    Njut av det faktum att du inte behöver hålla reda på tandläkartider, gympakläder och matsäck för 3 barn vareviga vecka, tvätta bara när du inte har en enda BH kvar och upptäck den eviga sanningen att livet börjar efter 40 😀
    Kram

  3. Jag kommer också ihåg den där första tiden när vi blev ”ensamma”, Mannen och jag.

    När man vet att ”ungarna” har det bra och trivs med sina liv är det härligt att bara vara två igen … samtalen, lugnet och tiden tillsammans.

    Kramar!

  4. Jag kan inte ens föreställa mig hur det är att inte ha barnen hemma. När jag tjatar om städning kan jag inte låta bli att låta visionen om sluttjatningsdagen blänka till, men så vet jag, att det är just detta man kan komma att sakna mest; den dagliga marmeladfläcken på köksbordet, innebandyklubborna i köket, de urhoppade kallingarna bredvid duschen.

  5. jättekul att 17 hade tur med familjen. Man vet ju aldrig! Fungerar det bra på den fronten, blir allt annat så mycket lättare, bättre och roligare! Det där med mjölken hände oss också. Från tre liter per dag gick det ner till en då sonen var i Finland.

  6. Vad skönt att hon har funnit sig väl till rätta & haft sådan tur med sin ”andra familj”! Inget ont som inte har något gott med sig…inte så dumt att veta VAD som bör finnas i ”skåpen” 😉
    Ha det!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s