Klockan är strax efter halv nio – efter hela tre timmars sömn, mellan 5 och 8 ungefär, gick det bara inte att ligga kvar i sängen längre. Så här sitter jag nu, i ett tyst, sovande hus, med ett glas grapefruktjuice och pustar ut efter en lång – och faktiskt – ganska trevlig kväll. Jag har inte snubblat på klackarna och jag lyckades både få på mig och av mig 150-kronors strumporna utan att de gick sönder. Wow 🙂
Vi började med en liten drink och tilltugg hemma hos ett par kompisar som bor ganska nära festlokalen. När vi sedan närmade oss festen hördes säckpipetoner – givetvis blev vi välkomnade av en riktig Piper, med kilt och allt. Det är ett himla tryck i en säckpipa!
Efter fördrink satte i oss till bords och eftersom det inte var bordsplacering lyckades vi med konststycket att hålla i hop vårt lilla gäng, som nu hade vuxit från 8 till 12 personer. Men vi blandade friskt mellan oss 12 så att ingen satt bredvid sin respektive.
Middagen flöt på med allsång, tal, quiz, vin, god mat och förstås ännu mera säckpipa. Det blev en riktigt trevlig och lagom ”stökig” tillställning. Till dessert bjöds det på jättekladdig kladdkaka (det du, Znogge!) med vispad grädde, kaffe och så ett glas Slatted Malt. Slatted Malt är en tunna med alla slattar som blivit över på föreningens provningar under det senaste året. En himla blandning alltså – och försök att återskapa den, den som vill! Det går inte. Jag var liiiiiite skeptisk – minns hur det var en gång när jag hällde ihop alla småslattar teblad jag hade i skåpet, det var ingen höjdare. Men faktiskt – den slattade malten var riktigt god. Fast jag vågade mig inte på mer än ett litet glas. Man ska aldrig blanda för friskt…..
Efter desserten öppnade baren – förstås fylld med en massa ovanlig, fin whisky. Bland annat en Port Ellen från 1992. Lilla Blå har skrivit så lyrsikt om Port Ellen och jag tänkte att nu måste jag bara prova. Men, baren var uppbyggd enligt en ny princip. Man fick köpa en lott för tjugo kronor och numret på lotten avgjorde vilken whisky man fick i glaset. Jag försökte med allt – bad snällt, viftade med mina långa ögonfransar, förklarade precis varför jag var så intresserad av just Port Ellen, men det var stört omöjligt 😉 Ingen lott – ingen whisky. Det slutade med att Kärleken tog fram en penna och skrev ditt ett nummer som låg inom Port Ellen-intervallet på en av våra lotter, sponsrade baren med en extra tjuga och sa till barmästaren att ”om du inte löser det här så får inte jag följa med hem ikväll och jag har planer för kvällen – bara så att du vet det”. Då fick jag mitt glas. Vad jag tyckte då? Nja……jag är inte så våldsamt förtjust i den ljust gula, tunna Islaywhiskyn. Sherryfat och frukttoner ligger bättre i min gom. Men det var drickbart och det var kul att ha provat. Sedan trivdes jag betydligt bättre med en 33-årig Glendronach 🙂
Efter lite nattmat tog vi bussen tvärs genom stan, hämtade upp 15 som fanns hemma hos en dotter till ett av de andra paren och vandrade hem till 17 som satt uppe och tittade på 524:e säsongen av Scrubs för 97:e gången. 🙂 Vi kröp i säng framåt tvåtiden men av olika anledningar blev det ingen sömn för mig förrän efter klockan 5 – Kärleken hade ju ”planer” som sagt. Och sedan var han tvungen att sortera lite ved.
Jag gissar att det blir lite segt idag….men Kärleken och 17 ska vara borta ett par timmar på eftermiddagen och då kan jag ju gå och lägga mig en liten stund. Fast säg inget till någon 🙂
Pruddelutt här och nu 