Efter balen

Inte ett öga var torrt när ungdomarna dansade bal i lördags. Det var faktiskt alldeles otroligt vackert, de var jätteduktiga och man var så stolt. 19 var hur snygg som helst och hade en hållning som om han hade en eldgaffel inopererad i ryggraden. Hans dam hade en grön, enkel, men mycket vacker klänning som passade henne perfekt. Tillsammans såg de helt strålande ut. Och de skötte sig alldeles fantastiskt bra. Ja jag vet…det finns en del paralleller till den gamla historien om damen som åkte till Stockholm för att titta på sonen som gick i vaktparaden. Hon hade pratat om detta fantastiska i evigheter och när hon kom hem stod förstås byns alla tanter beredda för att fråga hur det var. ”Det var så bra så”, sa tanten som åkte till Stockholm ”och min son var den ende som gick i takt” 🙂 Men så var det inte här. 19 och hans dam vann helt klart pris som balens snyggaste och mest samdansade par – det var vi helt överens om, damens mamma och jag 😀

Balerna här i stan har blivit en riktigt, riktigt stor händelse. Ungdomarna börjar träna i januari och det förstår jag efter att ha sett hela begivenheten. På min tid dansade vi bara runt, runt till två wienervalser. Här var sex valser, alla i olika formationer och många turer hit och dit. Det absolut vackraste var när de delade upp sig i fem ringar efter färgen på damernas klänningar. Jättesnyggt! I lördags var det 400 par som dansade, då går det åt en hel del träning för att få allt att klaffa.

Nu är balerna som sagt inte någon ny företeelse,  det är faktiskt så att t o m jag dansade abiturientbal när jag skulle sluta gymnasiet. I den grå forntiden gick balen av stapeln i slutet på mars, när studentskrivningarna började. Den traditionen höll man på fortfarande 1980 men ambitionsnivån på dansen var betydligt lägre än nu – det var t ex inte krav på att killarna skulle ha frack, vi dansade två wienervalser i skolans gymnastiksal och sedan var det middag på hotell. Med rännstensgång från balen till middagen. Den traditionen består fortfarande och efter att ungdomarna åkt till parken i våra vänners gamla bil från 1962 var det dags att picknicka och sedan promenera upp på stan där det dansades wienervals runt ett av stadens torg och sedan gicks det rännstensgång till middagen. Vi följde det hela lite diskret på avstånd innan vi lämnade partyungdomarna och for hem till oss.

19 ringde strax efter klockan fyra på söndagmorgonen och ville bli hämtad. Han var helnöjd med sin bal. Innan han gick och la sig hängde han upp fracken på vädring och torkade av lackskorna med en fuktad trasa. Vissa saker kan man bara inte hoppa över 🙂

Nu stänger jag för studentfirande resten av veckan. Naturligtvis har det kört ihop sig maximalt så att jag är på resande fot tisdag-onsdag. På fredag springer 19 ut från skolan och då ska vi ha huset fullt med gäster. Det är mat som ska förberedas och ett hus som måste fräschas till en aning 😉 Håll nu tummarna för att det blir hyfsat väder på fredag, det såg inte särskilt lovande ut på väderprognosen. Vårt upplägg bygger helt och hållet på att vi kan vara ute eftersom vi blir många i ett minimalt hus. Så regnar det blir det en intressant utmaning att få rum med alla inomhus. Undrar om man kan få ner 2-3 småväxta i badkaret?

Pingvinen has left the building

Idag är det dagen B – B som i Bal. Min son Pingvinen har precis lämnat huset i full stridsmundering: frack med vit väst och fluga, reglementsenlig vikt näsduk i bröstfickan, hängslen, vita handskar och förstås lackskor. Flera av 19:s kompisar fuskar lite med den senare detaljen, men 19 är av någon outgrundlig anledning extremt noga med att alltid följa protokollet till punkt och pricka. Är det lackskor man har till frack så har man det och inget annat. Punkt 😀

På tal om lackskor så fnissade jag lite lätt för mig själv förra helgen när jag skjutsade 19 och en av hans kompisar från en spelning. Kompisen dansar också bal idag och när vi släppte av honom hemmavid klev han ur bilen med orden ”Tack för skjutsen. Vi ses på balträningen i morgon – du ska väl putsa skor hela kvällen, antar jag”. Den senare delen av uttalandet med en bestämd blick på 19. ””Nej, det behöver inte putsas något, det räcker ju att torka av med en lätt fuktad trasa”. Kompisen flinade lite och så kom det ”Visst ja…tja är det någon som satsar på lackskor så är det ju du. Tänkte inte på det”.

Balen går av stapeln kl 16 i eftermiddag och innan dess ska paret fotograferas, det ska genrepas och ätas lite mat. Själv ska jag ordna picknickkorg med goda mackor, jordgubbar, juice och lite bubbel till 19 och hans dam. Det ska packas en liten present till vår goda vän som ställer upp och kör paret i sin gamla fina bil från balen till picknicken och så ska jag samla ihop mig själv inför eftermiddagens aktiviteter.

Sedan skulle det ju inte vara så dumt om jag hann att snabbt sätta mig in i vad alla kandidater i EU-valet tycker. Det är ju dags i morgon. Men vallokalen stänger väl inte förrän klockan 20 och jag har ju hela natten på mig, så det ger sig väl 🙂

Ordningen (snart) återställd

17:s laptop är hemma igen med en sprillans ny fläkt. Nu går den att köra en längre stund utan att bordet eller kläderna tar eld. Och det är ju bra. Min laptop har fått en ny hårddisk och ”IT-chefen” (läs Kärleken) håller på att konfigurera det hela, så snart är allt som vanligt igen. Iaf på datorfronten.

Veckan har varit intensiv, milt sagt. Hur mycket som helst på jobbet. 17:s skola utnyttjar tiden väl – man kan ju säga så om man vill vara lite positivt lagd. Själv tycker jag att det är rätt hårt att plåga eleverna med stora prov i matte, fysik, biologi, kemi, samhällskunskap, spanska och säkert något mer som jag har glömt nu, fram till det är en dag kvar på terminen. När jag gick i skolan fick man varva ner lite sista veckan, men så är det inte nu, helt uppenbart. 17 är stressad, trött och rätt sliten, och behöver hjälp både med fysiken (här håller jag  mig undan så mycket jag bara kan) och matten (procent är jag en fena på – och det var faktiskt med i kursen!). Dessutom behöver den unga damen hjälp att strukturera upp tillvaron och planera dag för dag exakt vad som ska göras, annars stressar hon ihjäl sig. Men just planeringen funkar riktigt bra nu, hon behöver mest lite bekräftelse att hon tänker rätt.

19 har fått sitt stora stipendium och visat upp sig på konsert. Han gjorde väldigt bra ifrån sig. Men det är klart, dopar man sig med bananer så blir man ju lugn som en filbunke 🙂 Det har också varit stor tack- och avskedsföreställning med en av hans instrumentlärare. Det är en tillställning vi varit på varenda år, ända sedan 19 var 8 år kanske. Nu var det 19, och två av hans kompisar som också slutar, som fick stå där och ta emot folkets jubel. De spelade varsitt solostycke och deras lärare höll ett personligt tal till var och en av de tre. Trevligt, fint, men också lite vemodigt.

Helgen har varit full av aktiviteter. Det krävs en del för att få huset på fötter till studentfirandet och vi jobbar på för allt vad tygen håller. Men det blir inte många sekunder att sitta ner och andas på. Fast det får man väl göra sedan….

Veckan lär gå i turbotempo också, fullt ös på jobbet, en del aktiviteter utöver plan och så förberedelserna för den stora balen på lördag. Det är en hel del praktiskt att ordna med och det verkar som det mesta ska göras av kavaljeren. Och vem det blir som får fixa då är ju inte så svårt att räkna ut 🙂 Jaja, det är väl bara att åka med den här gången. Och så se fram emot den här tiden om tre år när 17 ska dansa bal. Då får ju hennes kavaljer jobba 🙂