Det rör på sig

Läste i Aftonbladet om en kille som fastnat i norska tullen när han försökte smuggla in 14 pytonormar nerpackade i strumpor, fasttejpade som en gördel runt magen. Tullpersonalen hade fattat misstankar när de såg att det liksom rörde sig under killens skjorta. Och inte nog med det – samme kille hade tio geckoödlor i burkar fasttejpade runt benen. Gaaaaaahhhh…

Tacka vet jag X2000. Hittills har det varit garanterat ormfritt. Geckoödlor tycker jag är väldigt charmiga och trevliga, men jag vill helst ha dem i taket i strandhyddan i tropikerna. Och den dagen det dyker upp ormsmugglare på tåget byter jobb. Garanterat 😀

 

I morgon är en annan dag

Dock märkligt lik dagen som är idag. För jag åker X2000 till Stockholm. Tjolahopp, tjolahej 🙂

Lampskärm eller…..

Stod och stirrade ut i tomme på perrongen i morse när jag väntade på mitt kära X2000 för vidare transport till Fjollträsk. Tänkte inte på något alls egentligen när min blick fastnade på en helt osannolik varelse på perrongen mitt emot.

I väntan på tåget söderut stod en tjej med illande rosarött hår, storrutig yllerock i mintgrönt och brunt, lila strumpbyxor och svarta mormorskängor. I ena handen höll hon en svart liten väska i samma stil som muminmammans, i den andra en mindre lampskärm. I exakt samma mintgröna färg som yllerocken.

Nu kan jag inte sluta att fundera på om lampskärmen var ett väl genomtänkt tillbehör till den övriga utstyrseln, eller om hon helt enkelt bara skulle ta med sig den till vart hon nu skulle någonstans. Svaret på den frågan lär jag aldrig få veta, men helt klart lyste både tjejen och funderingarna upp en råkall höstmorgon.

Annars var det en rätt bra dag. Marschnörden fick sitt när hon mötte vaktparaden utanför NK, mötet var kul och åksjukan höll sig undan. Hemma väntade Kärleken med förslag på bubbelbad, rödvin och tvättsortering 😉 Bättre blir det inte…..

Tillbaka till verkligheten

Jaha – då har man överlevt den första veckan på jobbet efter semestern. Som vanligt undrade jag lite i söndags kväll om jag skulle minnas portkod, inloggningskod på datorn och allt annat jox man behöver hålla reda på för att bidra till maskineriet i saltgruvan. Som vanligt släppte jag den tanken lika snabbt som den kom och som vanligt så satt allt i fingrarna när jag väl kom dit.

Lite förvirrat var det i måndags – vad tusan var det jag gjorde egentligen i början på juli? Men så småningom trillade bitarna på plats och resten av veckan har rullat på rätt bra. Jag trodde nog att det inte skulle bli någon tur till huvudstaden första veckan, men nähä…I torsdags var det bara att ge sig iväg över dagen så projektet hålla-X2000-under-armarna har dragit igång även det 🙂 Faktum är att det känns kul att vara igång igen. Det kommer att hända en hel del spännande saker och jag har ett par rejäla utmaningar att sätta tänderna i under hösten. Och då trivs jag väldigt bra.

Helt rätt alla – i torsdags var det inte läge att spana på stjärnor 🙂 Regnet vräkte ner även i mitt lilla hörn av världen. Och inte nog med det – på eftermiddagen kom en hagelskur som gjorde att det helt plötsligt såg ut som en dag i mitten på mars. Halvmörkt, grått och snödrivor här och var. Nej – jag skojar inte. Själv upplevde jag inte ovädret eftersom jag var på resande fot, men när tåget rullade in mot sta’n på kvällen noterade jag att det låg något vitt i små högar här och var längs spåret. Snö? Omöjligt tänkte jag.

Hålen i taket är  lagade och nu är det bara att vänta på att det fuktiga torkar ur. Tur i oturen att vi var hemma så att vi såg vad som var på gång. Också tur att taket är byggt så att vattnet rann rätt ner där det kom in. Det hade ju precis lika gärna kunnat leta sig vidare och samlats någon helt annan stans och sedan börjat läcka vid ett senare tillfället. Vatten är livsviktigt. Men på fel ställe vid fel tidpunkt blir det katastrof.