Jaha – då har man överlevt den första veckan på jobbet efter semestern. Som vanligt undrade jag lite i söndags kväll om jag skulle minnas portkod, inloggningskod på datorn och allt annat jox man behöver hålla reda på för att bidra till maskineriet i saltgruvan. Som vanligt släppte jag den tanken lika snabbt som den kom och som vanligt så satt allt i fingrarna när jag väl kom dit.
Lite förvirrat var det i måndags – vad tusan var det jag gjorde egentligen i början på juli? Men så småningom trillade bitarna på plats och resten av veckan har rullat på rätt bra. Jag trodde nog att det inte skulle bli någon tur till huvudstaden första veckan, men nähä…I torsdags var det bara att ge sig iväg över dagen så projektet hålla-X2000-under-armarna har dragit igång även det 🙂 Faktum är att det känns kul att vara igång igen. Det kommer att hända en hel del spännande saker och jag har ett par rejäla utmaningar att sätta tänderna i under hösten. Och då trivs jag väldigt bra.
Helt rätt alla – i torsdags var det inte läge att spana på stjärnor 🙂 Regnet vräkte ner även i mitt lilla hörn av världen. Och inte nog med det – på eftermiddagen kom en hagelskur som gjorde att det helt plötsligt såg ut som en dag i mitten på mars. Halvmörkt, grått och snödrivor här och var. Nej – jag skojar inte. Själv upplevde jag inte ovädret eftersom jag var på resande fot, men när tåget rullade in mot sta’n på kvällen noterade jag att det låg något vitt i små högar här och var längs spåret. Snö? Omöjligt tänkte jag.
Hålen i taket är lagade och nu är det bara att vänta på att det fuktiga torkar ur. Tur i oturen att vi var hemma så att vi såg vad som var på gång. Också tur att taket är byggt så att vattnet rann rätt ner där det kom in. Det hade ju precis lika gärna kunnat leta sig vidare och samlats någon helt annan stans och sedan börjat läcka vid ett senare tillfället. Vatten är livsviktigt. Men på fel ställe vid fel tidpunkt blir det katastrof.
Pruddelutt här och nu 