7 år

Standard

Idag är det sju år sedan den där morgonen när kroppen sa ifrån och jag inte fick benen över sängkanten.

Då var det ett helvete. Idag är jag glad att det hände. Glad att jag kom ut på andra sidan med livet i behåll, men också glad över min förändrade syn på livet och den mer hela människa jag blev efter rehabiliteringen. Tänk så det kan bli.

Annonser

About pruddelutt

Jag föredrar att se livet från den ljusa sidan och försöker alltid (oftast) att möta tillvarons prövningar med ett skratt. Älskar att resa och upptäcka nya platser, tycker om god mat, tar mig gärna ett glas single-malt whisky och tycker att inget är så allvarligt att man inte kan skoja om det - bara man gör det på rätt sätt. Gift sedan den grå forntiden (1986) med min kärlek sedan universitetsåren. Vi har två ungdomar 22 (utflugen pojkvariant) och 20 (flickvariant som flyttar till hösten).

13 responses »

    • Det tog ganska exakt 2,5 år. Jag var hemma på heltid i 6 månader och sedan tog det två år att gå från två timmars arbetsträning i veckan till heltid.
      Om du vill läsa hela historien finns den på fliken ”Om stress” här på bloggen.

  1. Bra jobbat Prudie! Mannen rände i väggen för snart 4 år sedan men han blir bättre hela tiden. Det loopar fortfarande emellanåt. Som idag. Då tar jag honom i hampan och sedan blir det skogspromenad. Efter en timme är perspektivet ett annat. Har börjat lära mig hur jag ska hantera honom och det känns bra. Och han har börjat lära sig lyssna när jag säger att det är dags att släppa jobbet och bara vara. 🙂
    Kram!

  2. Även du min Brutus? Det är många år sedan nu men man blir aldrig riktigt sig själv igen, har vissa saker som går igång i kroppen om jag stressar för mycket. Starkt ljus, ljud och mycket folk har en förmåga att dra igång en konstig känsla som jag minns allt för väl från den där tiden.
    Jag grät otroligt mycket i början, kunde stå och borsta tänderna och få syn på mig själv i spegeln med tårarna sprutande ur ögonen. Många turer satt jag och glodde in i tunnelbanans fönster med tårar som bara rann som ett stilla regn. Det blev terapi i två terminer med likasinnade och det var väldigt bra. Vi målade efter tema och slappnade av så gott vi kunde i grupp. Mycket prat som var bra för oss alla.
    Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s