Högtidskläder

Det låg ett litet, handskrivet rosa kuvert i posten i onsdags. Jag hade mina misstankar om vad det kunde vara – vad som skulle hända berättade nämligen den ena huvudpersonen för mig redan i höstas. Men då visste hon bara att – inte när eller var eller hur.

Vi är bjudna på bröllop i sommar – hela familjen! Det är min brors äldsta dotter som gifter sig med pojkvännen som hon varit tillsammans med i närmare 10 år. I slutet på juni ska det hela gå av stapeln. Det blir ett ”citybröllop” i en gammal kyrka mitt inne i sta’n och sedan gardenparty nära havet.

Det har diskuterats en del om högtidskläder hemma den här veckan. 19 och jag var nämligen ute på en lite märklig shoppingrunda i början på veckan. Jag blev inkallad som rådgivare när 19 skulle köpa frack med väst, fluga, lackskor och hela baletten till en bal han ska på i början på juni. Därför blev 17 aningens bekymrad när hon läste att det var Klädsel: Kavaj på bröllopet. ”Varför skriver de bara vad killarna ska ha på sig? Jag kan väl inte ha kavaj heller”, muttrade 17. ”Eller måste jag det? Fast då blir det problem, för jag har ingen kavaj. Den jag hade när jag var på begravning för tre år sedan har jag vuxit ur.” 

 Jag lugnade 17 med att ”Kavaj” betyder att du ska mörk kostym om du är kille. Som tjej har man då en lite finare klänning, eller två-delat. Det behöver inte vara en massa paljetter och glitter, det satsar man på om det är smoking eller högtidsdräkt som gäller. ”Hur vet du allt sån’t? Och hur kunde du veta att brorsan ska ha vit väst och lackskor till fracken på balen?” frågade 17. ”Måste man kunna sånt när man är vuxen?”. Jag log outgrundligt mot min dotter och sa ”Sån’t vet man bara…….och vet man inte googlar man”.

Det ska bli roligt att gå på bröllop – det var väldigt länge sedan det begav sig senast. Fast lite mörkrädd blir jag ju när jag betänker att fröken K som ska gifta sig föddes den första sommaren Kärleken och jag var tillsammans. Nu är hon vuxen, driver ett eget, mycket framgångsrikt företag och ska gifta sig. Sedan står det kanske inte på förrän brorsan – min bror, alltså – blir morfar…..Hur gick det till? Och var tog åren vägen?