Mot alla odds…

Standard

…så är det riktigt bra väder i det lilla hörn av Jämtland jag befinner mig i. Idag har vi t ex pallrat oss upp på Åreskutans topp och väl där uppe kunde vi njuta av en sol som värmde, nästan helt vindstilla var det och utsikten? Tja…den kan man inte klaga på heller.

Vi har vandrat och pratat. Pratat och vandrat. Så mycket böcker har det inte blivit läst – syredopad och milt sagt rätt stel däckar jag i soffan på kvällarna och efter ett glas rödvin (jaja…ok då…två har det nog blivit) är det ett rent under att jag kan lyfta lite på ena ögonbrynet då och då.

I morgon väntar veckans sista vandring. På lördag drar vi till Östersund och på söndag ska vi vända hemåt igen. Hemresan går över de trakter i södra Jämtland där min förvirrade man har sina rötter. Hemma är vi i bästa fall någon gång sent, sent på söndag kväll. Och då har bara en tredjedel av semestern försvunnit.

Det kunde vara värre.

Jag rekapitulerar

Standard

Någonstans bland golvpappen, gipsdammet, studenten och midsommar tappade jag bort bloggen totalt. Fråga mig inte var den tog vägen. Dags att rekapitulera – eller göra en recap som de säger i kommunikationsbranschen där jag emellanåt befinner mig.

Renoveringsprojekten gick i mål – totalt en vecka försenade. Men det får betraktas som godkänt. Jag är hur nöjd som helst med köket. Det blev precis som jag hade tänkt mig. Nej förresten – det blev ännu bättre! Faktum är jag ganska ofta kommer på mig själv med att gå runt och småmysa lite när jag lagar mat och diskar. Och flera gånger i veckan säger den förvirrade civilingenjören och jag till varandra att ”oh vad bra det är med….” – och det kan handla om allt från självrengöringen i den konventionella ugnen till sopskåpet som man öppnar genom att trycka till lite med ena knä’t på luckan.

Fönsterprojektet avlöpte också väl. Det blev snyggt och i vinter lär vi förhoppningsvis märka att vi fått ett bättre inomhusklimat. Det stora problemet nu är att jag måste bestämma mig för nya gardiner. Eller måste jag det? Jo – någon form av insynsskydd måste det till. Om inte kommer det bli som att sitta i Åhléns skyltfönster och titta på TV när det blir mörkt ute. Kanske att inspirationen kommer nu när det blir ledigt ett par veckor?

20 var årets gladaste student när hon sprang ut från skolan den 8 juni. Ett år senare än sina kompisar på grund av året i USA – men säkerligen också ett år gladare. Hela firandet avlöpte väl. Vi hade tur med vädret och det var inga problem att klämma in närmare 40 gäster i vår lilla skokartong till hus. Maten uppskattades och alla gäster föreföll ha trevligt. Igår fick också det lilla barnet besked om att hon kommit in på sitt andrahandsval till universitetet och står som 21:a reserv på sitt förstahandsval. Hon blev nöjd och glad med både och – kommer hon in på sin reservplats blir hon glad, men hon är precis lika nöjd med det andra alternativet. Hur som blir det att flytta hemifrån till hösten.

Min semester börjar idag. Bättre blir det inte.

Lite körigt nu

Standard

Sliter som en elektrifierad iller för att komma i ordning i huset igen efter två månaders ombyggnad. Torkar äckligt gipsdamm. Producerar ännu mer bränsle till kommunens fjärrvärme. Tittar uppgivet på det trädgårdsliknande utrymmet runt huset som just nu lätt kan klassificeras som ett mindre katastrofområde. Byggskräp, nedtrampande tulpaner, urdragna spikar, vissnade vårblommor som borde klippts ner för länge sedan….listan är oändlig. Och på fredag är det student med närmare 40 personer som förväntas komma hit under ett par timmar.

Skulle låtit golvpappen ligga kvar kanske.

Här är mitt kylskåp

Standard

Har ägnat ett par dagar åt att flytta in i nya köket. Bestämma var allt ska vara. Muttra över att det är hur mycket skåp som helst. Men på något konstigt vis verkar inte utrymmet räcka till ändå.

Av taktiska skäl – det är studentfirande på gång om ett par veckor – bestämde jag mig för att behålla det gamla kylskåpet ett tag till. Igår rensade jag ur alla burkar och annat gojs som stod kvar därinne. Kvar finns nu en glasburk där surdegen bor, en glasflaska med sonens sockerlag som han använder när han gör sina fantastiska mojitos, två kubanska cigarrer och ett halvt paket koleravaccin.

Släng ihop något på det – den som kan 🙂

Synd-om-middag

Standard

Den förvirrade civilingenjören och jag slog oss lösa igår kväll och åkte ner på sta’n. Bussen stannar precis utanför vårt favorithak och det är ju tacksamt när  regnet öser ner.

Eftersom det är extremt synd om oss just nu 😉 slog vi oss lösa rejält. Vi värmde upp med varsin belgisk Chimay och kastade oss sedan över kvällens special. Ekologisk helstekt kotlett med hemkokt äppelchutney, senapssås och ugnsrostad potatis. Rejält käk som fick samsas med Hobgoblin – en engelsk ale. Man skulle ju kunna tro att det var bra så. Men se det var det inte.

Egentligen är jag ingen dessertmänniska. Men igår gick det bara inte att stå emot toscapaj med espressoglass och vinkokt päron. Egentligen var det bara en ursäkt för att få ta in 2 cl var av Samuel Adams Utopias – världens dyraste öl som lyfter  desserten till himmelska höjder. Tur att vi har samma syn på prioriteringar och att köksprojektet börjar närma sig slutet.

Idag skiner solen och vi kastar oss tillbaka till kokplattematlagning. Man kanske skulle ta ut kokplattan på altanen och steka på lite blodpudding?

Inplastat

Standard

Näpp. Det blev ingen invigning av hårdvaran i helgen. Hela köket är inplastat efter den första takstrykningen som gjordes i går (fredag). Självklart ska ju killen som målar få vara ledig över helgen. Men det betyder också att takstrykning nummer två blir först på måndag. Och så kommer tapeterna på plats på tisdag.

Tur på sätt och vis kanske. Har ju inte lyckats få tag på någon tupp till långkok i sann Znogge-stil 🙂