Den förvirrade civilingenjören och jag slog oss lösa igår kväll och åkte ner på sta’n. Bussen stannar precis utanför vårt favorithak och det är ju tacksamt när regnet öser ner.
Eftersom det är extremt synd om oss just nu 😉 slog vi oss lösa rejält. Vi värmde upp med varsin belgisk Chimay och kastade oss sedan över kvällens special. Ekologisk helstekt kotlett med hemkokt äppelchutney, senapssås och ugnsrostad potatis. Rejält käk som fick samsas med Hobgoblin – en engelsk ale. Man skulle ju kunna tro att det var bra så. Men se det var det inte.
Egentligen är jag ingen dessertmänniska. Men igår gick det bara inte att stå emot toscapaj med espressoglass och vinkokt päron. Egentligen var det bara en ursäkt för att få ta in 2 cl var av Samuel Adams Utopias – världens dyraste öl som lyfter desserten till himmelska höjder. Tur att vi har samma syn på prioriteringar och att köksprojektet börjar närma sig slutet.
Idag skiner solen och vi kastar oss tillbaka till kokplattematlagning. Man kanske skulle ta ut kokplattan på altanen och steka på lite blodpudding?
Pruddelutt här och nu 
Det gjorde ni helt rätt i 😀 Så gott det lät…
Det var jättegott! I brist på tupp och ugn så… 🙂
Är själv ingen öl-människa, men namnen på sorterna som ni drack låter riktigt spännande! Och Blodpudding låter hur gott som helst!
Blodpudding är alltid gott! 🙂 Fast då ska det vara mjölk till.
Den där Hobnobnånting lät spännande!
Tur att kökseländet snart är över, ni skulle bli ruinerade annars. 🙂
Ja färidgmat och restaurangbesök blir dyrt i längden…dessutom är det väldigt trist. Jag längtar verkligen efter att få laga (och äta) riktig mat nu!
Oj så himla lyxigt det där lät då!
Nästan så att jag längtar tills nästa restaurangbesök för min del, när den nu blir 😉
Kram
Hi hi hi – det gjorde ni rätt i!
Det gjorde ni helt rätt i!!! Bra, och omxling av den lyxigare klassen förnöjer ju alltid!