Bilar

Standard

Bilar är, precis som mycket annat, ett kapitel för sig på Kuba. Vem som helst får inte köpa en ny bil. Det måste man ansöka om och det krävs en hel del på meritförteckningen för att du ska få köpa en ny bil. Naturligtvis finns det ett väl utbrett subsystem där jag, som är en person som är berättigad att köpa bil, kan ansöka om att få göra det, köpa bilen. Och sedan låta dig, som inte är lika meriterad, ta över bilen och använda den. Mot en viss ersättning förstås. Det kan bli lite krångligt den dagen jag vill sälja bilen – för tänk om du inte har lust att låta mig göra det? Och sälja bilen – ja det går bara att göra till staten. Det finns nämligen inga bilaffäer.

Det här gör förstås att det inte finns så extremt mycket bilar på ön. Jag hade hjärtat i halsgropen första gången vi var ute och körde motorväg och upptäckte att folk gick, satt och stod på vägrenarna. Här och var gick det dessutom djur och betade. Och rätt som det var kom det ett hästekipage körande. Allt folk på vägrenen visade sig ha en naturlig förklaring.

Det vi menar med kollektivtrafik är inte så väl utbyggt och det finns inga ordentliga tidtabeller att förlita sig på. Däremot så har alla statligt ägda bilar på Kuba en blå registreringsskylt. Om man är ute kör en sådan bil är man helt enkelt skyldig att stanna och ta upp folk som liftar längs vägen. Det är ju ganska logiskt, för staten är ju alla tillsammans och en statlig bil är ju precis lika mycket min bil som din. Eller hur? Om man inte stannar och plockar upp liftare som ska åt samma håll blir det dryga böter. Och naturligtvis finns det folk som har som jobb att kolla upp att det hela fungerar. De har senapsgula uniformer, rör sig längs motorvägarna och bemannar också de kontrollstationer som finns lite överallt.

Vår buss under rundturen hade en så’n där blå skylt. När vi var ute och turistade på dagarna hade vi ett särskilt tillstånd som gjorde att vi inte behövde stanna och plocka upp folk, trots att vi hade 5-6 platser över i bussen. När chauffören hade släppt av oss på kvällarna och skulle åka hem till sig var det däremot ett måste att han stannade om någon ville åka med. Jag gissar att det kunde ta en stund för honom att ta sig hem.

Och så är det det där med 50-talsbilarna. När revolutionen kom och amerikanerna fick lämna Kuba blev alla bilar kvar. De här bilarna är de enda bilar man får köpa och sälja fritt, därför rullar många av dem fortfarande runt på ön, främst kanske runt Havanna. Många delar är utbytta och det kan sitta bromsar och motorer från gamla ryska småbilar i de här slagskeppen och hur det står till med trafiksäkerheten ska man nog inte fundera så mycket närmare på 🙂

Första morgonen i Havanna öppnade jag balkongdörrarna och spanade ner på trafiken. Skulle jag få se några 50-talare? Rätt som det var kom en riktigt snygg grön bil med vitt tak åkande. Jag vrålade på Kärleken som borstade tänderna ”Kom får du se en snygg bil!”. Han kom rusande med kameran i högsta hugg för att föreviga det hela. Ett par dagar senare påminde vi om kompisen som var på safari i Sydafrika och fyllde ett minneskort i kameran första dagen. Dag tre gäspade han lite förstrött ”jaha, där var det ett lejon igen”. Ungefär så var det med 50-talsbilarna i Havanna.

Annonser

About pruddelutt

Jag föredrar att se livet från den ljusa sidan och försöker alltid (oftast) att möta tillvarons prövningar med ett skratt. Älskar att resa och upptäcka nya platser, tycker om god mat, tar mig gärna ett glas single-malt whisky och tycker att inget är så allvarligt att man inte kan skoja om det - bara man gör det på rätt sätt. Gift sedan den grå forntiden (1986) med min kärlek sedan universitetsåren. Vi har två ungdomar 22 (utflugen pojkvariant) och 20 (flickvariant som flyttar till hösten).

8 responses »

  1. Vilken suverän läsning!!! Verkligen intressant med info man annars inte skulle får reda på. Dessutom skrivit med glimten i ögat. Hoppas på fler rapporter från er Kuba resa.

    PS. En kollega till mig var där i februari. Hon har inte yttrat ett knyst – varken positiv eller negativ. Konstigt! DS

  2. Jag tror faktiskt inte jag har varit på så många resor där jag lärt mig så mycket om själva resmålet som den här. Vi hade en helt suverän guide på rundresan! Din arbetskompis kanske fastnade på stranden?

  3. Håller med! Verkligen intressant läsning! Hade ingen aning om det här för i ärlighetens namn vad vet gemene man om Cuba? Inte mycket skulle jag tro! Ser fram emot fler minnen från er resa!

    Glad Påsk!

  4. Håller med övriga talare, mycket intressant får vi ”lära” oss genom dig & dina inlägg…OCH av någon underlig anledning så ”älskar” nåja nu ska vi nog inte överdriva – så gillar jag ”gamla bilar” väldigt mycket kanske inte just de stora flaggskeppen (amerikanarna) men alla gamla bilar från förr som man lätt kunde känna igen vilket bilmärke och sort det handlade om…PV Bubbla m.m

  5. Det där med blå skylten var ju häftigt! Har aldrig hört talas om något liknande… bilarna i Havanna har man hört talas om, likaså Harley Davidson fan klubben, vars motorcyklar också är från 50 talet.

  6. Verkligen intressant. Tänk vad man får lära sig som inte man inte visste om Kuba och 50-talsbilarna där och och …
    Tack för dina personliga Kuba-upplevelser och berättelser!

    Kramar

  7. Oj vad det var kul at läsa om er Kubaresa. Men så annorlunda. Jag var där 1972 tillsammans med min dåvarande man. Vi arbetade i tre månader med att bygga byn Los Naranhos strax utanfför Havanna, vi arbetade på kaffefälten och lyssnade på miljontals föredrag och dansade rumba hela nätterna. Vi sov i militärbaracker, 300 pers per barack, i våningssängar gjorda av armeringsjärn. Faktiskt, jag har fortfarande kvar kontkater med Kuba, men har ännu inte återvänt. Blev så nostalgisk när jag läste om er resa.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s