Dålig tajming och kontraster

Standard

Mina intryck från Havanna kan sammanfattas med dålig tajming och kontraster.

Dålig tajming får man väl kalla det när flotta lyxhotellet Havanna Hilton byggdes i slutet på 50-talet. Mr Hilton själv var på plats till invigningen tillsammans med vackra damer iförda pälsverk, fina klänningar och diamanter. Hotellet var rejält lyxigt – golv och väggar av marmor, enorma ytor, kristallkronor. Ett halvår senare var revolutionen ett faktum, Fidel, Che och deras kamrater upprättade huvudkvarter på hotellet som raskt döptes om till Habana Libre – det fria Havanna. På bilden till vänster är den övre hallen som ger en liten bild av stilen på byggnaden. Längst bort på väggen hänger en utställning med bilder i svart-vitt från tiden strax före och efter revolutionen. Sån’t gillar jag!

Drygt 50 år efter revolutionen bodde vi ett par nätter högt upp i det stora, nu rätt slitna och smått bedagade hotellet. Utsikten var fantastisk, men jag tror aldrig  jag har frusit så mycket på ett resmål som trots allt räknas som tropiskt. Vi hade ett gigantiskt rum med tre dubbelsängar (vi undrade vem som skulle flytta in i den tredje, men det kom ingen som tur var), stengolv och en luftkonditionering som inte gick att stänga av. När det var sängdags låg vi invirade i fleecetröjor och dubbla filtar. Och inte blev det bättre av att varmvattnet inte fungerade riktigt som vi är vana vid. Det fanns bara ibland. Typ 🙂 Ute var det också kallt. Vi lyckades tajma vårt besök i Havanna med en envis kallfront. Trots att solen var framme då och då var vinden riktigt kall så man var rejält avkyld och genomblåst när det var dags att krypa till kojs i kylrummet.

Havanna är en stad full av kontratser. På gatorna är det gott om 50-tals bilar, men också hästskjutsar och små modernare bilar. Rivningsfärdiga hus (som det visar sig bo människor i när man tittar lite närmare) blandas med nyrenoverade, väldigt vackra hus i klara, skarpa färger. Det finns bodegor, där kubanerna handlar ris, mjöl, socker och det som råkar finnas inne för dagen. Men också exklusiva designeraffärer där turistvalutan gäller.

 

 

 

 

 

 

 

 

Ett annat exempel på dålig tajming är den stora Jesusstatyn. Statyn, som  exdiktatorn Batistas hustru lät uppföra, påminner mycket om den i Rio de Janeiro. Den står på ett berg och blickar ut över Havannas hamninlopp. Och den blev förstås färdig ett par månader före revolutionen. Dålig tajming igen 🙂

Utsikten från Jesusstatyn var vacker. Den röda byggnaden i mitten på bilden är hotell Ambus Mundus där Ernest Hemnigway bodde under långa perioder innan han bosatte sig permanent på ön. Den stores rum finns bevarat och man kan med fördel åka upp på takterassen och njuta av en Mojito. Det är en höjdare om man slipper blåsten, vill säga 🙂

Ernests favoritbar El Floridita fick också ett besök och vi drack förstås en Daiquiri i Ernests sällskap – han finns på plats i baren genom en staty i naturlig storlek. När Ernest själv hade flyttat ut till sitt hus i Cojimar tog han ofta bilen in till Havanna, satt på el Floridita och kunde dra i sig 16 dubbla daiquiris. Sedan tog han bilen hem igen. Att hålla sig undan från vägen då måste ha varit bra tajming 🙂

Annonser

About pruddelutt

Jag föredrar att se livet från den ljusa sidan och försöker alltid (oftast) att möta tillvarons prövningar med ett skratt. Älskar att resa och upptäcka nya platser, tycker om god mat, tar mig gärna ett glas single-malt whisky och tycker att inget är så allvarligt att man inte kan skoja om det - bara man gör det på rätt sätt. Gift sedan den grå forntiden (1986) med min kärlek sedan universitetsåren. Vi har två ungdomar 22 (utflugen pojkvariant) och 20 (flickvariant som flyttar till hösten).

10 responses »

  1. Tack för den fina reseskildringen (du borde skriva en guidebok)! Havanna verkar vara en minst sagt märklig stad, vilket ju inte är så kontigt egentligen med tanke på historien.
    Å allat verkar vara så himla ödelagt… inga människor någonstans. Märkligt det också.
    En annan sak som slog mig är att dina ”fallfärdiga” hus påminner mycket om Miami/Miami Beach på 80-talet och blandningen av nytt och gammalt i renoverat stil kallades så fin ”Art Deco”.
    Ernest måste ha pendlat flitigt mellan Kuba och Florida också. I Key West finns också ett Ernest-hus att beskåda. Inget konstigt egentligen då Key West och Kuba är endast 9 mil ifrån varandra.

  2. Vilket intressant och annorlunda resmål ni har besökt. I vår morgontidning har det två söndagar i rad varit reportage om Cuba och hur befolkningen har det. I vardagslivet, på arbetet och så…

    Min syster med familj är idag i Key West där den gode Ernest också höll till. Men som sagt, inte så långt dit…

  3. Väldigt intressant. Och märkligt. Det är ett land jag skulle vilja besöka. Får väl ta med extra filtar… 😉

  4. 16 dubbla daiquiris! åh jisses! Jag har konstaterat att två drinkar är min gräns, går jag över till tre märks det dagen efter. Hade jag druckit 16 dubbla hade jag hamnat ” 6 feet under” någonstans…garanterat!

  5. Tack för de intressanta reflektionerna, även jag slås av det faktum att det verkar vara väldans lite ”folk i farten” på bilderna
    Var ni uppe långt före tuppen eller var det alltid så tomt på gatorna om dagarna? 🙂

  6. Jag både vill och inte vill åka dit. Men sedan jag läst dina reportage lutar det helt klart att jag vill åka dit till Cuba.

    Ni har ju sett lite av det ”riktiga” Cuba också. Jag är nämligen lite allergisk mot ”getton” alltså turisterna för sig och den inhemska befolkningen för sig.

    Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s