Pengar

Standard

Pengar är ett komplicerat ämne på Kuba. Det finns två valutor. Dels den inhemska peson – Moneda Nacional, dels turistvalutan Pesos Convertibles eller CUC. Ingen av valutorna går att få tag på utanför landet och som turist ska du ha med dig euro som du sedan växlar till CUC så fort som möjligt. Dollar funkar inte. Kreditkort är inte heller särskilt gångbart och när de funkar kan det vara uttagsavgifter på uppemot 30%.

Kubanerna får betalt i Moneda Nacional. Med de pengarna går man sedan till sin lokala bodega, visar upp sin ransoneringsbok och handlar det som finns att få. Ransoneringsboken gäller bara i staden där du bor och den garanterar att du får köpa varor till ett riktigt lågt pris. Om det finns något att handla, vill säga. Ris, socker och bönor finns oftast att få, sedan varierar det. I en bodega fanns det tre glödlampor, ett basebollträ och fyra rotborstar att välja på utöver basvarorna. I en annan såg jag sex dricksglas, två paket kondomer och tre paket ägg. Tvålen som fanns var grå och tydligen fullständigt hopplös att tvätta sig med eftersom den inte löddrar. Schampoo fanns nästan aldrig. En dag bar de flesta vi mötte på vitlöksflätor, en annan dag var det ananas. Det var vad som fanns i bodegan för dagen och då köpte man det.

Har du däremot lyckats komma över turistvalutan öppnar sig en helt annan värld. Då kan du köpa tvål som löddrar, schampoo, fryst kycklingfilé, andra livsmedel och kanske ett par sneakers. CUC är hårdvaluta och det gör förstås att alla vill jobba nära turisterna i Havanna eller i turisteländet. Nu skulle det ju bli besvärligt om alla bosatte sig i den regionen så det har man löst genom att helt enkelt förbjuda folk att flytta. Skulle du råka bli förälskad i någon från ”fel del” av ön så kan det gå att lösa – men det tar tid eftersom det krävs en rejäl omgång i byråkratins kvarnar.

Nyckeln till det mesta stavas dricks. Musiker på restauranger ska ha dricks, killen som bär väskorna från bussen in i lobbyn, hans kollega som tar vid och bär väskorna från lobbyn upp på rummet, mannen i skägg och cigarr du fotar på gatan, tjejen som kommer med drickan vid lunchen, hennes kollega som bär ut maten…..Mycket dricks blir det och utan dricksen händer inte mycket. Under rundresan löste vi problemet med dricks på ett smidigt sätt – vi lämnade 25 CUC per person till guiden som sedan skötte dricksen åt hela sällskapet. Hon såg till att rätt person fick dricksen och att det var rätt belopp.

Jag såg många kommentarer på Tripadvisor runt dricksen där flera hävdade att det var fullständigt omöjligt att få en drink i baren på allinclusivehotellen om man inte först viftade med dricksen, ingen dricks var lika med ingen städning på rummet och att det är sjukt att man som turist ska behöva betala sin resa ”en gång till”. Så upplevde inte vi det. Vi fick våra drinkar även utan dricks, rummet städades oavsett om vi pepprat sängbordet med CUC eller inte, men visst var handdukskreationerna i en annan klass när vi hade lagt lite dricks och visst ansträngde sig killen som fixade pastarätter på lunchbuffén lite mer om man först la ett mynt i glaset framför honom. Och tänker man ett varv till är ju inte det så konstigt. Att kunna köpa riktig tvål och middagsmat som mättar till sin familj är ju knappast någon lyxkonsumtion.

Annonser

About pruddelutt

Jag föredrar att se livet från den ljusa sidan och försöker alltid (oftast) att möta tillvarons prövningar med ett skratt. Älskar att resa och upptäcka nya platser, tycker om god mat, tar mig gärna ett glas single-malt whisky och tycker att inget är så allvarligt att man inte kan skoja om det - bara man gör det på rätt sätt. Gift sedan den grå forntiden (1986) med min kärlek sedan universitetsåren. Vi har två ungdomar 22 (utflugen pojkvariant) och 20 (flickvariant som flyttar till hösten).

7 responses »

  1. Förstår att det var en otroligt intressant resa till det här ”drömlandet” Kuba. Att jag satte drömlandet inom citationstecken beror på att det ju fortfarande finns många många svenskar som med näbbar och klor försvarar och tycker att detta är drömlandet … De har nog inte varit där eller blundat med båda sina ideologiska ögon om de varit där.

    Men som sagt. Inte heller jag skulle ha något emot att resa dit som turist, se och uppleva det man ”får” se och uppleva och ni verkar ju ha upplevt Kuba med ögonen vidöppna.

    Kramar!

  2. Vissa delar av det som du beskriver påminner om det som Husse upplevde när han besökte forna Sovjet…

    Kan tänka mig att det varit en intressant och annorlunda resa.

  3. Din berättelse låter precis som Bulgarien på 1980-talet (delvis även Gambia) både vad gäller utbudet och drickssystemet.
    Ni verkar ju ha haft rätt inställning till det hela. Jag menar dricks för dessa lågavlönade människor är ju en del av ”lönen” – inte så helt olik rika grannen USA, där 15% dricks är ett ”måste” då bl a serveringspersonal får en urusel lön.

  4. Varför göra saker & ting lätt när man kan krångla till det? De verkar inte ha det, det lättaste på Kuba om man säger så 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s