Vuxenpoäng

Standard

Min store lille son som bott i studentkorridor i fyra veckor förgyllde tillvaron i föräldrahemmet en liten stund i söndags. Han hade varit iväg på ännu någon märklig orkesterrepetition och mellanlandade för lite mat och en natts sömn i den egna bäddsoffan innan det var dags att åka tillbaka till skolan utanför sta’n.

På kvällskvisten kom 19 inramlande i arbetsrummet med ett kroppsspråk som påminde om någon som sålt smöret och tappat pengarna. En jäkla massa smör dessutom 🙂 Han tog ett djupt andetag och sa med bruten stämma ”mamma…jag måste få lite ordning på mitt liv. Kan du hjälpa mig?”

Eftersom jag såg i ögonen på 19 att det dolde sig inte bara en räv, utan ett helt rävgryt komplett med gångar och allt, bakom örat så spelade jag med. Jag svarade med bekymrad röst ”Kära lilla barn, det är klart att jag ska hjälpa dig. Berätta nu.”

Den senaste tiden har det kommit SMS från 19 varannan dag ungefär. Han ska spela här och han ska spela där och undrar om familjen har några planer vid de olika tillfällena. Ibland behöver det dessutom lånas bil. När jag hade fått fyra SMS inom loppet av tre dagar vände jag tillbaka till sonen och föreslog att han skulle höra av sig fortsättningsvis när han INTE ska spela istället. Det skulle vara enklare 🙂

19 har på senare tid blivit väldigt efterfrågad i diverse olika konstellationer och som inhoppare när någon får förhinder. Vi såg tendensen redan i slutet på trean, men nu när han studerar på högre nivå så har efterfrågan på hans tjänster stigit till en helt annan nivå. Och eftersom musik är det roligaste den unge mannen vet så vill han ju så klart vara med på det mesta.

Det han nu ville ha hjälp med var att fixa någon slags papperskalender. ”Jag har så mycket grejer på gång nu och det blir ju heldumt om jag skulle dubbelboka mig. Då blir ju ingen glad. Jag måste helt enkelt ha lite koll. Och nej – jag vill inte använda kalendern i mobilen. Jag vill ha papper som jag kan sätta på min anslagstavla och som jag kan bläddra i.” Med gemensamma krafter skrev vi ut ett antal kalenderblad från Outlook. 19 gillade upplägget och tackade med orden ”tack mamma….nu känner jag mig nästan vuxen. Almanacka och snudd på eget boende, snart får jag väl ett orange kuvert också”.

På något vis gläder det mig att han ville ha en papperskalender 🙂

Annonser

About pruddelutt

Jag föredrar att se livet från den ljusa sidan och försöker alltid (oftast) att möta tillvarons prövningar med ett skratt. Älskar att resa och upptäcka nya platser, tycker om god mat, tar mig gärna ett glas single-malt whisky och tycker att inget är så allvarligt att man inte kan skoja om det - bara man gör det på rätt sätt. Gift sedan den grå forntiden (1986) med min kärlek sedan universitetsåren. Vi har två ungdomar 22 (utflugen pojkvariant) och 20 (flickvariant som flyttar till hösten).

9 responses »

  1. Heder till grabben! En gammal, hederlig papperskalender. Kul att han är så eftertraktad som musiker. Blir han en ”kändis” sedan har du ju en garanterad extrapension 😉

  2. Stort vuxenpoäng.. Jag skulle inte kunna leva utan min kalender.. Herregud så skumt mitt liv skulle blivit.. Skulle knappt veta vad jag skulle äta nästa dag! 😉

  3. Precis som Znogge satte jag nästan hjärtat i halsgropen … först. Både Znogge och jag har ju också söner och deras liv brukar ”bli struligt” i sentonåren på andra sätt och behöva ”råd och dåd” från mamma. Har åtminstone jag erfarenhet av. Men …

    Piapperskalender! Full av beundran över den försigkomna och förutseende 19. Det bådar sannerligen gott.

    Kramar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s