Uppeldad

Standard

I fredags kväll försökte jag sätta eld på mig själv. Det låter bra mycket värre än det var – men det hade kunnat sluta riktigt illa.

Kärleken stod för ovanlighetens skull vid spisen och stekte köttfärs till en tacogratäng. Samtidigt trängdes jag med honom, ivrigt grävandes i kryddskåpet för att hitta en burk paprikapulver som bara var spåröst försvunnen. När köttfärsen var färdig sköt Kärleken stekpannan åt sidan och övergick till att hacka grönsaker vid diskbänken. Jag rotade igenom kryddskåpet för tredje gången i min vilda jakt på paprikapulvret och kände plötsligt att det luktade bränt. Väldigt bränt.

Ett av mina favoritplagg hemma är en blå, rutig skjorta i tunn, väldigt skön bomull som Kärleken kasserat för länge sedan. Den skjortan strosar jag ofta runt i hemma, den är mjuk, stor och vid och räcker ner på halva låret. Nu hade jag lyckats lägga en bit av skjortan på spishällen. Precis på den kokzon Kärleken använde till tacofärsen. Och eftersom han inte hade stängt av kokzonen var den väldigt varm. Skjortan glödde, på gränsen till brann och det luktade klart mysko. Snabb som en kobra fick jag fatt i en rejäl kökshandduk som jag kvävde elden med. Blev nästan lite skakis efteråt – tänk om jag inte hade märkt vad som hände? Tänk om hela skjortan hade börjat brinna? Sedan blev jag mest arg. För att inte tala om hur irriterad jag blev när jag fastnade i varenda dörrknopp och dörrhandtag i köket hela helgen. Jag lyckades bränna ett stort hål i tyget och kanten på skjortan är kvar nedanför – det blir ett hål som gjort att fastna i precis vad som helst.

Mitt i alltihop kom 19 hem och undrade vad som stod på. ”Vi eldar upp våra kläder” sa jag. ”Det gjorde jag också på förra hajken”, sa 19. ”Jag satt för nära brasan med fötterna och det började glöda i raggsockorna”. Jasså minsan…det förklarar de bruna fläckarna på sockarna som jag hittills inte fått någon förklaring till. Och paprikapulvret har inte kommit till rätta än 🙂

Annonser

About pruddelutt

Jag föredrar att se livet från den ljusa sidan och försöker alltid (oftast) att möta tillvarons prövningar med ett skratt. Älskar att resa och upptäcka nya platser, tycker om god mat, tar mig gärna ett glas single-malt whisky och tycker att inget är så allvarligt att man inte kan skoja om det - bara man gör det på rätt sätt. Gift sedan den grå forntiden (1986) med min kärlek sedan universitetsåren. Vi har två ungdomar 22 (utflugen pojkvariant) och 20 (flickvariant som flyttar till hösten).

4 responses »

  1. Är skjortan fortfarande ”älsklingsstrosplagget” efter de nytillkomna hålen… eller …

    Fy sjutton… så fort det kan gå… om man inte är försiktig.
    Vad bra att det gick som det gick… och kunde bli ett bra kul inlägg här i bloggen.
    🙂
    Kram!

  2. tur att du inte brände dig! Jag har också erfarenhet av att elda upp saker och ting, fast oftast med hjälp av stearinljus!

  3. Vilken tur i oturen att skjortan var av bomull då det går tydligen väldigt snabbt med vissa syntetmaterial, och då vet jag inte riktigt om ens en kobra hunnit med en undanmanöver! Skönt att allt gick bra! Ha det!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s