Sällskapsfisk

Standard

bottar

Vi har haft akvarium av och till ända sedan vi bodde i studentlägenheten någon gång i mitten av 80-talet. När vi flyttade till lägenhet på sta’n 1986 investerade vi i ett helt nytt akvarium – ett stooort på över 300 liter.

Tiden och intresset har väl gått upp och ner under årens lopp och de senaste åren har det stora akvariet varit helt tomt på fisk, men det har varit någon märklig balans i det ändå. Växterna har trivts ganska bra och algerna har hållt sig på en lagom nivå.

I julas, när vi var lite lagom uttråkade och understimulerade, bestämde sig Kärleken för att dra igång akvariet igen. Han investerade i en ny bakgrund, bytte vatten, rensade bland växterna, köpte nytt reningsverk och hade sig. Man ska aldrig stoppa akvariet fullt med massa fisk på en gång, det brukar gå käpprätt åt skogen. Så när Kärleken ansåg att vattenkvaliteten var OK efter renoveringen började vi köpa fisk. 2-3 åt gången.

Första gången i akvarieaffären undrade killen vad vi skulle ha för fiskar – ciklider eller sällskapsfisk. Sällskapsfisk? Jag fick genast en bild i skallen av mig själv, sittande i soffan, kliandes en fisk bakom vänstra gälen 🙂 Jo det var nog sällskapsfiskar vi var ute efter. Ciklider är häftiga men det kändes som ett väl stort steg just nu.

Nu efter 4 månader har vi ungefär så mycket fisk vi ska ha. Min absoluta favoritfisk är praktbotian som är på bilden här. Vi har två och de hänger alltid ihop och kollar av att den andra är med och hittar maten. Ganska trevliga figurer m a o.

17, som kan vara grymt snabb i repliken ibland, tyckte det var alldeles utmärkt med sällskapsfisk för de gamla föräldrarna. ”Då kan ni ju sitta där och prata med fiskarna i höst när varken brorsan eller jag är hemma. Så behöver ni inte vara så ensamma. Och så behöver jag inte oroa mig för att ni är ute på sta’n och slarvar”. Det är ju skönt att någon tänker på en 😀

Annonser

About pruddelutt

Jag föredrar att se livet från den ljusa sidan och försöker alltid (oftast) att möta tillvarons prövningar med ett skratt. Älskar att resa och upptäcka nya platser, tycker om god mat, tar mig gärna ett glas single-malt whisky och tycker att inget är så allvarligt att man inte kan skoja om det - bara man gör det på rätt sätt. Gift sedan den grå forntiden (1986) med min kärlek sedan universitetsåren. Vi har två ungdomar 22 (utflugen pojkvariant) och 20 (flickvariant som flyttar till hösten).

9 responses »

  1. Hade oxå akvarium nån gång på 80-talet, sen blev det ett litet minväxthus av det oxå sen…..gick det visst i 1000 bitar i nån flytt. Men visst är det lite trevligt med sällskapsfikar, hade kyssgurami eller nåt liknande. Kul fiskar som påminner om dina praktbotiar i sällskaplighet. 😉

    • Kan ju berätta att vi hade katt i sju år samtidigt som akvariet var igång. Katten älskade att sitta i värmen från lysrören uppe på akvariet och tyckte det var livat värre att hänga ned över framkanten och försöka fånga fiskarna från utsidan med tassen. Hon stoppade också gärna ner tassen i matluckan och blötte ner och slickade av….Några gånger när vi städade akvariet kom hon flygande från soffan i ett tigersprång, bara för att upptäcka att täckglasen var borta. Det finns inget så ynkligt som 3,4 kg katt som har badat i akvariet 🙂 Dessutom är det klart under en katts värdighet!

  2. Praktfulla praktbotiar… och ”ränderna” lär inte gå ur… om de inte gör som våra små ”sällskapsfiskar” gjorde… helt sonika hoppade de ur sitt akvarie under en bortovaro då grannen skulle mata dom…

    Låg där platta och döda på parketten..

    Sedan var det slut på det akvariet!

    God morgon och kram!

  3. Ja att prata med fiskarna eller blommorna har nog ingen större betydlese vilket av dem man nu väljer 😉
    Hehe, hindrar er från att vara ute och slarva vilket som tror jag 🙂
    Fina fiskar!

  4. Hahha, ja, inte visste jag att det fanns sällskapsfiskar. Såg också en bild framför mig när jag läste det. :0))
    Kommentaren från 17 var grym. :0))

  5. Det är verkligen vackert med ett välskött akvarium. Vi har haft perioder, men uthålligheten har inte varit den bästa. Jag blev nämligen utnämnd mot min vilja som förste akvarieskötare, och ni förstår nog hur utfallet blev.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s