Men vad ni är lika!

Standard

”Men vad ni är lika” – sa ett av födelsedagsbarnens syster när 19 och jag stod bredvid varandra på festen i går kväll.

Det är inte första gången vi får höra det – på något mystiskt vis har inte barnets far gjort några som helst avtryck på 19:s utseende. 19 och jag har samma kroppsform, samma form på fingrar och naglar, samma färger och väldigt lika drag i ansiktet.

”Ja visst är vi”, sa jag. 19 flinade och tillade ”fast jag är mer lik pappa till humöret, jag blir arg en gång vart femte år” .

Det kanske inte är så kul för en 19-årig kille att ständigt få höra att han är lik sin mamma. Men han verkar ta det med fattning 🙂

Annonser

About pruddelutt

Jag föredrar att se livet från den ljusa sidan och försöker alltid (oftast) att möta tillvarons prövningar med ett skratt. Älskar att resa och upptäcka nya platser, tycker om god mat, tar mig gärna ett glas single-malt whisky och tycker att inget är så allvarligt att man inte kan skoja om det - bara man gör det på rätt sätt. Gift sedan den grå forntiden (1986) med min kärlek sedan universitetsåren. Vi har två ungdomar 22 (utflugen pojkvariant) och 20 (flickvariant som flyttar till hösten).

6 responses »

  1. vissa barn är kopior av sona föräldrar, och andra liknar inte alls. Jag kände en man vars son var så lik att man kunde se att det var sonen när han gick framför en och man bara så ryggen!

  2. instämmer med panteraleo, det är lustigt det där med likheten mellan barn och förälder, endel har dessutom hoppat över sina föräldrars likhet och gått på morföräldrarnas och farföräldrarnas sida istället.

    Jag och mamma är lika varandra vilket ibland fått folk att hälsa fel, men man kan ju ändå heja glatt tillbaka.

    Måste dock erkänna att jag skratta lite åt sonens sista kommentar att bli arg vart 5:e år.. 😉

    Ha en bra dag på alla sätt och vis
    Kram!

  3. Vissa verkar ha fått en större dos från någon av föräldrarna. Eller av någon äldre släkting för den delen med. Sonen är väldigt lik min pappa på alla vis!

    Jag tror 19 blev glad 🙂

  4. Jo, likhet mellan barn och föräldrar syns ibland och ibland inte alls. Min äldsta går som sin morfar och pratar också som honom. Jag är inte speciellt lik någon av mina föräldrar, föddes med bruna ögon, mina föräldrar har blåa ögon så också mina barn. knepigt 🙂

  5. Själv blev jag alltid så väldigt väldigt glad när någon sa att jag var lik… mamma … eller pappa… Spelade ingen roll. Huvudsaken var att de tyckte att jag var lik nå´n av dom. Jag är ju adopterad… så…jag log i mjugg och tackade för komplimangen. Men…

    man kan faktiskt bli lik sina adoptivföräldrar… gester, sätt att tala och röra sig, verkar vara härm-egenskaper…

    19 blev säkert sååå stolt att vara lik sin fina mamma. Kramar!

    Visst är det så att en del av likheten sitter i gester och kroppspråk också! Blir nästan lite full i skratt ibland när jag märker att Kärleken och jag rör oss lika ibland, gestikulerar på samma sätt och kan ibland fylla i vad den andra tänkt säga. 30 år sätter sina spår….

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s