Déjà vu

Standard

Ibland kan man ju tycka att man har sett eller upplevt något förut. I en annan verklighet eller ett tidigare liv. Igår hade jag inte mindre än två sådana upplevelser.

Jag jobbar mitt i centrum, i gatuplanet på fastigheten. Folk som går förbi utanför eller sitter i en buss som väntar på grönt ljus ser rätt in i kontoret. Man måste uppföra sig på jobbet alltså, inget hångel på arbetstid (fast ärligt talat vet jag inte vem jag skulle hångla med…..). Ibland händer det att det kommer ett sms från något av barnen – ”hej mamma, jag ser dig” eller ”Ta ner fötterna från skrivbordet nu” kan det stå. Och så hör jag att bussen utanför, som något av mina barn sitter i, får grönt ljus och åker vidare. Mitt emot kontoret finns en stor kyrka. De allra äldsta delarna är från 1100-talet så vi pratar ”riktig” kyrka. Inget modernt verk i betong. Jag har fin utsikt över planen utanför kyrkan och sitter på första parkett när det händer saker där på andra sidan gatan 🙂

Igår knackade det på fönstret. Utanför stod 19 och vinkade och gjorde fula grimaser. Han skulle ha konsert med skolan i kyrkan på kvällen och var på väg till repetition. Jag vinkade till sonen och gjorde lite fula grimaser tillbaka. När vi var färdiga med det gick sonen över gatan och in i kyrkan. Jag fortsatte jobba. Efter en stund skulle jag resa mig upp och hämta ett papper i skrivaren. Omedvetet kastade jag en blick mot kyrkan och såg precis hur 19:s lärare i solosång och tillika mentor kom ut från kyrkan. ”Jaha, där kommer hon”, tänkte jag. Hämtade mitt papper, gick tillbaka till skrivbordet och jobbade en stund till. En stund senare blev jag sugen på frukt. Reste mig upp, slängde en reflexmässig blick ut genom fönstret och såg hur 19:s lärare i solosång kom ut från kyrkan. Igen. Märkligt. Det där hände ju för en liten stund sedan. Tog mitt äpple. Gick tillbaka till skrivbordet. Jobbade. Skulle hämta lite tevatten. Tittade ut genom fönstret. Och jo då….19:s lärare i solosång kom ut ur kyrkan en tredje gång. Berättade för 19 efter konserten. Han gapskrattade och sa något i stil med ”jo, hon sprang väldigt mycket fram och tillbaka idag”.

Märkligt är bara förnamnet. Och ännu märkligare känns det nu när jag har skrivit ner det.

Annonser

About pruddelutt

Jag föredrar att se livet från den ljusa sidan och försöker alltid (oftast) att möta tillvarons prövningar med ett skratt. Älskar att resa och upptäcka nya platser, tycker om god mat, tar mig gärna ett glas single-malt whisky och tycker att inget är så allvarligt att man inte kan skoja om det - bara man gör det på rätt sätt. Gift sedan den grå forntiden (1986) med min kärlek sedan universitetsåren. Vi har två ungdomar 22 (utflugen pojkvariant) och 20 (flickvariant som flyttar till hösten).

6 responses »

  1. Ja det låter lite märkligt, nästan som att livet har hakat upp sig likt en skiva som har ett hack. Är du säker på att du inte såg solosångsläraren gå baklänges in i kyrkan någongång.

  2. Det här rörde sig ju om ”verklig” déja vu… Solosångsläraren sprang väl uppenbarligen ut ur kyrkan stup i kvarten… men du har säkert varit med om något som känns i hela kroppen.. att du har varit med om tidigare… kanske i ett annat liv… trots att du vet att du inte har varit med om det tidigare… Det brukar kännas ganska kusligt. Trevlig fredagen den 13:e önskar jag dig… Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s