Den här veckan är jag helt ensam i saltgruvan. Mina åtta kollegor har skingrats för vinden som tio små negerpojkar. Det har åkts på sportlov till fjällen, någon tillbringar veckan i projektavslut hos mamma i grannlandet söderut och de som tycker det är mycket skojsigare att jobba i huvudstaden än ute på stäppen har förstås åkt X2000 norrut. Kvar blev jag, en massa jobb och veckans fruktkorg, avsedd för 13 personer 😀
Lite skönt är det att vara solo, man får mycket gjort, kan ägna sig åt att tänka högt och behöver inte ställa ner signalen på mobilen till ljudlöst. Men när dagens enda sociala kontakt är postkillen som kommer en gång på förmiddagen och en gång på eftermiddagen känns det lite ensamt. Och det har bara gått en dag…..
Om någon har vägarna förbi är det bara att komma in – jag bjuder på ett luftigt kontor med massa golvyta och nio tomma skrivbord, så vi behöver inte trängas 🙂 Det hela ligger centralt, mitt emot kyrkan ”mitt i byn”. Kaffemaskinen kokar halvdåligt kaffe, men en rejäl tallrik fruktsallad kan jag svänga ihop på ett ögonblick. Kan det va’ nå’t?
Hade jag haft vägarna förbi så ja tack! Nu ska jag dessvärre inte så långt norrut i morgon… Men det måste vara skönt att inte ha så livligt omkring sig. Dessutom brukar bananerna vara hårdvaluta hos oss 😉
Nej, det blir lätt segt och trist om man inte ser folk omkring sig på flera dagar. Tur du kan piffa upp tillvaron med lite fruktsallad! Eller koka lite äppelsylt i mikron kanske?
Jag hade kommit studsande om jag var i närheten, men det blir väl inget av med det. Ta hem frukt du så den inte blir dålig, gör lite fler mjölkdrinkar eller kör dem i en jooosmaskin. Sån har jag och det är så gott.
Kram
Japp! Låter helt klart värt ett liten tripp för att få träffa Prudie -fruktsalladen beror helt och hållet på vad den innehåller så jag inte drabbas av en allergichock och får åka ambulans in till närmsta sjukhus för medicin har jag ännu inte lärt mig att ha till hands JÄMT 🙂 kram!
men då kan du blogga utan att någon märker! njut av frukten! 🙂