Tänk positivt!

Standard

banana-milkshakeMan kan tackla livets små förtretligheter på olika sätt. Det slog mig idag när 19 fyllde köksbänken, hushållsassistenten, golvet och större delen av sig själv med bananmilkshake.

I går morse skulle jag göra mig till och fixa smoothie till Kärlekens surdegsbaguetter. Ner med frysta bär, en banan och en liter vaniljyoughurt i assistenten. Och som vanligt släppte kniven underifrån och bara åkte runt, runt, runt. Jag fick montera ner hela maskinen, hälla ut smoothien i en skål och så börja om från början – allt under idogt svärande. Det var inte första gången det här hände, konstruktionen på den lilla maskinen är nämligen helidiotisk. Jag föll för att maskinen var så liten och kompakt och inte skulle ta plats i skåpet, men så fort något hakar upp sig i skålen måste allt monteras i sär eftersom drivgrejen låser fast locket i skålen – typ. Det var säkert sjuttioelfte gången jag svor så det osade och det slutade med att Kärleken och jag åkte ut till shoppinghelvetet utanför sta’n och köpte en ny maskin. Annat fabrikat och inte med idiotisk konstruktion.

19 brås på sin mor när det gäller bruksisar – de läser man eventuellt efteråt, när allt har gått på tok. Så han skred glatt till verket med att göra milkshake i den nya maskinens mixer. Hoppla, sa 19 och fnissade när underdelen till mixern lossnade och bananshaken flödade vilt. Under idogt fnissande städade han sedan upp all röra, läste i bruksisen och konstaterade att  ”se till att packningen sitter ordentligt på plats annars kan innehållet läcka ut”. 19 fnissade på och berättade att det inte stod något om översvämningar, konstaterade att packningen inte satt där den skulle och gjorde sedan om allt från början igen. Fnissandes.

Jag ska erkänna att jag till att börja med inte var fullt så fnissningsbenägen. Men det ordnade sig ju. Och det är tusan så mycket bättre att fnissa när skadan redan är skedd. ”Du lär dig så småningom, mamma” sa 19 och gick in till sig med bananshaken i högsta hugg 🙂

Annonser

About pruddelutt

Jag föredrar att se livet från den ljusa sidan och försöker alltid (oftast) att möta tillvarons prövningar med ett skratt. Älskar att resa och upptäcka nya platser, tycker om god mat, tar mig gärna ett glas single-malt whisky och tycker att inget är så allvarligt att man inte kan skoja om det - bara man gör det på rätt sätt. Gift sedan den grå forntiden (1986) med min kärlek sedan universitetsåren. Vi har två ungdomar 22 (utflugen pojkvariant) och 20 (flickvariant som flyttar till hösten).

9 responses »

  1. Men sicken klok son du har! Det är mycket bättre att skratta än att gråta. Visst finns det saker som är lättare att dra på munnen åt än andra, men det är just dem man ska skratta mer åt..nänä, jag lyckas inte alltid med detta 😉

    Ha en bra måndag nu och sköt om sig!

    Kramiz

  2. Imponerande av sonen att ta det så lugnt och sansat. Själv känner jag hur blodtrycket stiger och hur jag har lust att kasta saken i väggen. Jag vill också kunna fnissa….

  3. Pingback: En tät doft av rödvin « Pruddelutt här och nu

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s