Goda råd från två experter

Standard

Om det inte står något särskilt på programmet på helgerna brukar det bli en hel del såsande i morgonrock för min del. Faktiskt kan klockan bli ganska mycket innan jag är någorlunda presentabel. Jag brukar hamna i soffan med en kaffekopp i näven och fyrans morgonprogram på TV:n. Just på lördagarna är det en lite längre intervju med en aktuell person, ibland säger det mig skvatt ingenting, ibland fastnar jag med besked. Och får nya insikter i världar som hittills varit främmande för mig. Inte så tokigt faktiskt! För någon vecka sedan blev jag kvar ytterligare en stund efter intervjun. Gäster i studion då var Kjerstin Dellert och hennes make sedan 40 år, Nils-Åke Häggblom. De var där för att prata om hur de lyckats hålla sin relation levande genom åren, trots att alla olyckskorpar kraxade att ”han är ju mycket yngre än hon, det kommer aldrig att hålla” när de blev ett par.

Mitt ofrivilliga jullov blev med facit i hand ingen riktig höjdare. Nu fick jag ju influensa veckan innan jul så jag var väl inte i världens bästa form, men det var inte helt lyckat att vara ledig så länge utan att ha några bestämda planer. Min transportsträcka innan rastlösheten slår sina klor i mig är betydligt kortare än Kärlekens. Han är så nöjd med att fixa lite här, pilla lite där, sitta framför datorn, sortera lite spik och skruv, sova middagslur….allt det där som gör mig fullständigt galen. Med rastlösheten följer en allmän stingslighet och kraftigt förhöjd irritationsnivå. Lägg till det ungdomar som vänder på dygnet, mat i långa banor och dåligt väder. Nej, det blev inget roligt jullov 😦 När jag kom tillbaka till jobbet konstaterade jag att jag faktiskt varit borta i tre veckor (om man lägger till sjukdagarna) – lika länge som jag hade semester i somras. Och vad hade jag fyllt mina dagar med och vad hade jag upplevt? Inte ett dugg.

Sedan dess har tankarna malt i huvudet på mig. Jag blir lite oroad och bekymrad för den dag när Kärleken och jag är kvar här hemma själva. Hur ska det bli? Vår relation är i grund och botten väldigt bra och vi uppskattar fortfarande varandra väldigt mycket. Men hur kul blir jag att leva med när rastlösheten griper tag i mig och jag blir grinig och irriterad för ingenting? Vi är så himla duktiga idag på att säga ”det och det och det ska vi göra”, men det är sällan vi kommer till skott, för det är hela tiden så mycket annat som kommer emellan. Och så står vi där och upptäcker att ”jaha, var det idag det där eventet var…synd, då missade vi det.”

Det här är säkert inget konstigt, det är högst sannolikt en naturlig följd av att tillsammans ha fostrat två barn under nästan 20 års tid. Klart att barnen har stått i fokus och att de varit det projekt vi samlats kring. Men nu flyger de ut – och hur blir det då? Jag har funderat mycket på vad jag vill göra med all tid jag sannolikt kommer att få över nu, men jag har inte riktigt kommit på något som känns kul, spännande och meningsfyllt. Och jag börjar mer och mer fundera på om det verkligen är JAG som ska skaffa mig något att göra. Och efter att ha lyssnat på paret Dellert/Häggblom så var det något som föll på plats. De menade att det viktigaste när man lever tillsammans är att se till att man har någorlunda lika tider och att man har något man gör tillsammans där båda väger lika tungt och bidrar med sina respektive kompetenser och så nämnde de sitt arbete med slottsteatern på Ulriksdal som exempel.

Så klokt! Har man inte lika tider – ja då börjar man ju leva parallella liv igen. När den ene är trött och vill ta det lugnt vill den andre gå på bio eller teater t ex. Jag behöver bara se mig om lite i bekantskapskretsen för att hitta flera exempel på par som hamnat i den fällan. Man kan ju göra som en dam som står mig nära, gå ensam på det mesta, men visst är det roligare om man har någon att dela upplevelsen med. Och att hitta ett projekt där båda bidrar med sin kompetens – visst är det klockrent! Att renovera ett hus har aldrig varit något vi kan samlas kring och kommer nog aldrig att bli det. Jag är den perfekta assistenten eftersom jag gör precis som Kärleken säger åt mig – men han är helt klart i överläge i sådana projekt och jag har ingen kompetens att bidra med, bara ett par extra händer. Vi behöver helt enkelt hitta något nytt, gemensamt intresse. Jag skulle ju kunna engagera mig i surdegen eller groddarna 😀 men det bästa är nog att hitta något helt nytt vi kan fylla en del av vår tid tillsammans med. Jag säger inte att man alltid måste göra allt tillsammans, visst måste det finnas egen tid också. Men också något att fokusera tillsammans på.

När förhållandet går in i en ny fas måste man jobba på ett annat sätt, så är det bara. Tankarna snurrar vidare och jag kommer nog tillbaka till ämnet igen.

Annonser

About pruddelutt

Jag föredrar att se livet från den ljusa sidan och försöker alltid (oftast) att möta tillvarons prövningar med ett skratt. Älskar att resa och upptäcka nya platser, tycker om god mat, tar mig gärna ett glas single-malt whisky och tycker att inget är så allvarligt att man inte kan skoja om det - bara man gör det på rätt sätt. Gift sedan den grå forntiden (1986) med min kärlek sedan universitetsåren. Vi har två ungdomar 22 (utflugen pojkvariant) och 20 (flickvariant som flyttar till hösten).

7 responses »

  1. Det är helt klart så att vi går mot andra och nyare tider! Precis som du säger har mycket kretsat om och kring barnen och deras aktiviteter. Nu börjar man inse att så är det inte längre! Äldsta fröken är ju inte hemma mer än lite då och då, sonen står eventuellt för att börja plugga och yngsta fröken tar studenten om ett år!

    Det gäller att göra något vettigt och bra av denna insikt! För relationer går inte på räls utan måste vårdas. Det kan nog komma lite oväntat att man plötsligt har tid…

  2. Jag har nog alldeles för många år kvar till detta – säger jag avundsjukt. Det känns som om jag hade miljoners miljoner idéer som inte kommer gå att förverkliga för när lillen flyttar ut (om så där 20 år) så är jag 67 och det är högst osäkert hur min situation ser ut då.
    Ni kommer säkert hitta er väg. Relationen är det ju inget fel på.

  3. jag säger ja, och nej. Jag tror att det är väldigt viktigt att göra saker tillsammans. Det är bra för relationen, och det är roligt. Men ibland vill man göra saker ensam, saker som kanske inte den andra förstår, eller gillar. När jag målar, bloggar, går ut och fiskar, då vill jag vara ensam, eller med någon som känner för det lika som jag. Det betyder inte att jag vill enbart göra detta, men jag tror att det berikar en relation om båda två har sina ”egna liv” samtidigt som man har relationen.

    Håller med dig fullständigt – men jag tror att det är livsfarligt om man inte hittar tillbaka till det där man gjorde tillsammans innan huset invaderades av elaka dvärgar 😀

  4. Så fin din nya avatar!! Det är svårt det där med gemensamma projekt. Många ger sig ut på resor när barnen är utflugna. Men det förutsätter ju att man har råd. Tittar förresten ut genom fönstret och…..jag tror det är fullmåne. Ha en bra söndag kväll!

    Jo jag noterade också fullmånen….det blir en livad natt m a o. Kanske bäst att omgruppera till arbetsrummet innan man får stryk 🙂

  5. Här går vi i samma tankar. Och vi tycker det är spännande. Gäller väl att leva loppan innan barnbarnen trillar in…

    Snygg du är på nya bilden! 🙂

    Tack, tack det var snällt sagt! Tyckte det var dags att byta, den gamla fyllde snart tre år 🙂

  6. Jag har ju varit där, och sen fick jag smått igen 😀
    Vi gör inte mycket tillsammans, men om så är det auktion eller så går vi på sakletarutflykter tillsammans, (vi gillar båda järnskrot som går att göra nåt nytt och annorlunda av) Jag oroar mig inte för att vi har så olika intressen, det är ju på nåt sätt det som jag gillar, att vi är från totalt olika planter. Jag tror nya intressen dyker upp längs vägen, så har det varit hittills.
    Jo, ett stort och gemensamt intresse har vi, naturen och den kan vi njuta av på många olika sätt.

    Jag skymtade din avartar, men sen fick jag samma bild som förut igen, det lär väl rätta till sig med tiden, men det lilla jag hann se så såg du yngre ut på den nya än på den gamla!

  7. Vi är ganska lika min man och jag när det gäller hur vi vill tillbringa vår lediga tid. Det viktigaste är att vi är tillsammans, vi handlar, städar och göra faktiskt nästan allt tillsammans och så har det varit i alla år. Fast jag har haft mina intressen och lite andra polare som mest har varit mina och han har haft sin handboll både som spelare och tränare vilket tog det mesta av hans tid när ungarna var små. Jag har ju varit den som har stått för farten här hemma, bråttom har jag och vill mycket, han är en lugn person och jag har varit mer ilsk av mig och haft dåligt tålamod. Men med åren har vi blivit mer lika varandra, jag har fått väldigt bra tålamod och maken har fått lite mer social go och pratar mer än förr. Det smittar att vara gifta länge…
    Jag är nog lite mer som din man, trivs med att bara vara, men jag vet att jag var gräsligt rastlös som yngre och kunde få fnatt när det inte hände något.
    Jag rände verkligen ute större delen av nätterna, dansade älskade jag, reste själv runt i Europa under min mest rastlösa tid. Sen hade jag turen att kunna resa vidare med min man under många år, så jag har inget direkt sug efter att det måste hända saker i mitt liv.
    Nu tog ju mitt liv en ny sväng som jag inte hade räknat med (cystnjure) och jag är glad att jag redan innan det slog till hade lätt för att roa mig själv hemma med olika inte så krävande saker.
    Dina tankar om hur det ska bli när ungarna flyttar tror jag alla föräldrar tänker på. Även jag funderade och var rädd att vi levde ett liv som bara egentligen handlade om ungarna och allt som skulle fixas med dem. Men så var det inte i vårt fall, jag har väl genom hela min fostrar gärning alltid tänkt att det bästa ändå är när de flyttar och får egna liv och vi får tillbaka vårt liv igen. Men det var väl lite suckar i början och jag dukade ofta för fler än oss två och köpte för mycket mat jämt.
    Sätt er ner och prata om vad ni skulle kunna tänka er att göra som er grej, spåna igång och ta er tid att hitta något som båda kan tycka om.

    Kram till både dig och bagaren

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s