I celebert sällskap

Standard

Det blev en riktigt bra IRL-träff med mina antologikompisar. Tiden sprang så fort, men vi lyckades ta oss igenom det mesta som fanns på dagordningen. Det ska bli riktigt spännande att se var det här projektet tar vägen någonstans!

Jag halkade in till sta’n på mina gummisulor utan att bryta benen av mig och kom iväg i god ordning på X2000 söderut. Som vanligt hade jag kostat på mig en biljett i första klass, på helgerna kostar det inte så mycket mer och det är värt den extra lilla pengen. Lite mera utrymme och betydligt lugnare än i andra klass. Fast resan hem igår blev allt annat än lugn. Det hela utvecklade sig till en av mest absurda tågresor jag gjort hittills.

Bredvid mig och bakom satt en sällskap på tre killar som varit på kryssning till Finland. De var lite slitna, men på ett otroligt gott humör, redo att fortsätta festandet en bra stund till. Killen som satt bredvid mig var född samma år som 16, han hade aldrig åkt tåg förut och frågade mig om det mesta som rörde tågresor. Däremellan visade han mig Bilden med stort B – den som visade när han gick ombord på båten till Finland och så hinkade han finsk öl. Killarna på raden bakom var 15-20 år äldre och höll långa utläggningar om kvinnor i allmänhet och de egna fruarna i synnerhet. Efter en liten stund var det en av filosoferna bakom mig som klappade mig på axeln och med stort allvar informerade mig om att ifall ”ynglingen” bredvid mig besvärade mig på något vis var det bara att säga till, så skulle han personligen rycka in och ställa allt till rätta. Jag log glatt, tackade för rådet och sa att det kändes tryggt att veta det.

På en ensam plats, snett till höger framför mig, satt ingen mindre än en känd person som brukar laga bilar i TV. Han arbetade frenetiskt på sin bärbara dator och pratade i telefon. Ingen tog någon större notis om honom, men det dröjde inte så länge innan killarna upptäckte vem det var som satt på raden framför. Och då var det klippt – killarna började på att fråga om både det ena och det andra. Med en ängels tålamod svarade Bosse på alla frågor – det diskuterades bl a om förgasare är att föredra framför insprutningsmotorer och om 1959 var det bästa året i amerikansk bilproduktion eller inte. Och så skulle det fotas. Och skrivas autografer. Och hela tiden ställde Bosse upp med ett leende. Stackars människa – han kanske ville sitta i fred och bara ta det lugnt….

Situationen var helt absurd – jag var bara tvungen att dela med mig och skickade ett sms till Kärleken. Fick till svar att han tyckte att jag skulle fråga hur jag bäst lagar låset på bakluckan och så be om en autograf. Det gjorde jag inte. Men jag log uppmuntrade mot de glada pojkarna och den kände billagaren när jag klev av tåget 90 minuter senare. Hoppas att de kom hem ordentligt allihop och att de glada pojkarna inte tjatade sönder Bosses öron innan dess 🙂

Jag har sagt det förut och jag säger det igen – det är berikande att resa!

Annonser

About pruddelutt

Jag föredrar att se livet från den ljusa sidan och försöker alltid (oftast) att möta tillvarons prövningar med ett skratt. Älskar att resa och upptäcka nya platser, tycker om god mat, tar mig gärna ett glas single-malt whisky och tycker att inget är så allvarligt att man inte kan skoja om det - bara man gör det på rätt sätt. Gift sedan den grå forntiden (1986) med min kärlek sedan universitetsåren. Vi har två ungdomar 22 (utflugen pojkvariant) och 20 (flickvariant som flyttar till hösten).

7 responses »

  1. 🙂 Jag blir så full i skratt när du kallar killarna för ”filosofer”. Jag och maken var på en konsert för mera mogen publik för nåt år sen och vi hamnade i en hög av överförfriskade, men trevliga, övertrevliga unga män. Vi kände till dem alla, och från den dagen kallar vi just de killarna för ”nobelpristagarna”. En av dem är nu familjefar och har barn på dagis, jag har en känsla av att han minns kvällen, för han ser så skamsen ut varje gång vi möts.

    Jag tror nog att Bosse är just en tålmodig och trevlig man. Kanske han inte led alls utan uppskattade uppmärksamheten. Vi får väl hoppas det iaf.

  2. Tur för Bosse att det inte var Agapanthus som dök upp 😉 Jag har lagrat bilfrågor sen jag körde min första rishög, och har flera aktuella på lager. Hmm…. undrar om det finns någon bloggande bilmekaniker förresten? ! 😉 Ha en väldigt bra dag!

  3. Vilken tågresa! Jag brukar också få ”sällskap” när jag reser. Mannen frågar ofta hur jag bär mig åt för att träffa så mycket olika människor… Ser väl öppen ut, antar jag, på nå´t vis. Det kan inte vara kul att i alla lägen vara ”känd” men man kan väl säga ifrån, antar jag, om man inte tycker att det är kul. Så han, Bosse, måste nog också tyckt det var roligt. Att din irl-träff också var lyckad gläder mig. Det var väl därför du gjorde den långa? resan. Kramar!

  4. En intressant resa och man måste ju säga att Bosse har tålamod, men det är nog en förutsättning om man ska hålla på med motorer

  5. du får berätta mer om det blir nyheter med din skrivelse! Intressant med tåget; jag har alltid undrat hur folk kan prata om vad som helst framför vem som helst, utan att tänka på vad det kunde bli för konsekvenser.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s