Mindre psykbryt

Standard

Fick ett mindre psykbryt i saltgruvan idag. Jag fylldes av en känsla av vanmakt kombinerad med en enorm trötthet. Det här går bara inte längre. Sammankallade de fyra närvarande kollegorna och informerade dem om läget.

”Jag har inte tyckt att du har varit dig lik på den senaste tiden”, ”jag har sett i dina ögon att det är något som är fel”, ”Du är inget trevlig längre och jag törs absolut inte prata med dig efter fyra på eftermiddagarna” var några av kommentarerna. Den sista kom ifrån min närmaste kollega och det låter mycket värre än vad det var menat, vi känner varandra väldigt bra och jag vet precis hur hon menade med sitt ganska bryska uttalande.

Första veckan var jobbig, men framåt slutet på den kändes det som att man började vänja sig. Början på andra veckan var skaplig, men sedan hände något och nu när vecka tre snart är till ända är situationen fullständigt hopplös. Det känns som jag sitter mitt på Storgatan i rusningstid och jobbar – och det gör jag nästan också i o m att övriga 70-personer i landskapet går förbi mig och mitt skrivbord när de ska fika eller äta lunch. Och då är de lediga och snacket och ljudnivån blir därefter. Det räcker att man kommer ett hack innanför autostradan så är man mera skyddad, men i ytterkanten blir det jobbigt. Min hjärna blir fullständigt överhettad av all rörelse som är runt om mig hela tiden och jag har märkt av en del stressrelaterade problem den senaste veckan – jag har svårt att koppla av och fokusera, jag fick ett utbrott i måndags kväll när jag skulle beställa tågbiljetter via nätet och Kärleken och 18 envisades med att befinna sig i samma rum som jag satt i och de gamla motorikproblemen är tillbaka. Jag fumlar, tappar saker, skär mig och snubblar på mina egna fötter.

Tårarna brände bakom ögonlocken efter mitt lilla psykbryt, det tog betydligt mer kraft än vad jag trodde att berätta hur jag mår. Det är tufft att göra det när man inte klarar av andra som gnäller och inte för sitt liv vill vara en gnällkärring själv. Jag som trodde att jag hade lärt mig så mycket av det som hände för sex år sedan.

Jag ska försöka överleva imorgon och nästa vecka, sedan går flyttlasset tillbaka och jag räknar timmarna och dagarna dit.

Annonser

About pruddelutt

Jag föredrar att se livet från den ljusa sidan och försöker alltid (oftast) att möta tillvarons prövningar med ett skratt. Älskar att resa och upptäcka nya platser, tycker om god mat, tar mig gärna ett glas single-malt whisky och tycker att inget är så allvarligt att man inte kan skoja om det - bara man gör det på rätt sätt. Gift sedan den grå forntiden (1986) med min kärlek sedan universitetsåren. Vi har två ungdomar 22 (utflugen pojkvariant) och 20 (flickvariant som flyttar till hösten).

17 responses »

  1. Kära fina Prudde, fan det gör ont i mig att läsa detta. Jag VET hur det är. Bra att du tog upp det med dina kollegor. Jag vet inte vad jag ska skriva för att trösta, jag önskar dig bara stora sjok av lugn och ro och förtröstan.

  2. Åh vännen. Jag känner såå igen, även om jag har haft möjlighet att gå undan så att det börjar släppa lite. Ta HAND om dig nu på något sätt. Släpp allt en liten tid nu som inte MÅSTE fixas. Vad behöver du för att få stillhet och tystnad? Sitta på en sten i skogen? Låsa ute familjen i en halv dag?? Lyssna på försiktig klassisk musik och blunda? Sköt om dig sköt om dig sköt om dig…

  3. Oj, stackare, jag förstår att det är jobbigt. Nej inte jobbigt ens, det måste vara VIDRIGT! Jag tror jag vet hur det känns. Been there done that don’t wanna do that again.

    Kan du göra något för att försöka förändra situationen lite så det blir något bättre tro? Sätta på dig hörlurar, öronproppar, vända dig åt andra hållet?

    Stor kram, snart är det över men ta hand om dig så länge.

  4. Usch då låter verkligen inte alls bra, nu skulle man vara en Fe´som kan svänga sitt spö över att tiden till när flyttlasset ska gå av stapeln går FORTARE än kvickt samt mängder med lugn och ro för dig! Styrkekram!

  5. jag skulle gå till chefen och berätta hur det är. Skulle jag vara din chef och få välja mellan att flytta lasset tillbaka tidigare än beräknat eller att ha en person sjukskriven igen skulle jag inte tveka en sekund. Chefen borde ju tänka på ditt välbefinnande, men även ur en egoistsik synvinkel vinner chefen om du åker hem. När jag läser din blogg känns det som om din frustration / ångest / call-it-what-you-want blir bara värre och värre i en snabbare takt, som Richter skalan. Stoppa tåget innan det är för sent. Det är skillnad på en 6.0 jordbävning och en 7.0 jordbävning.

  6. Illa modigt gjort av dig, Prudie, att ta upp det med kollegorna!!! Sånt kan ju kännas så himla ”jobbigt”, precis som om det egna illamåendet inte vore jobbigt nog!

    Jag instämmer med Leo: Dra i nödbromsen NU – i nästa vecka kan det vara för sent! Om inte annat så kan det vara jätteviktigt för chefen att känna till vad som händer… Du vet, ”hälsan tiger still”… Ligger en hel del i det talesättet.

    Ta väl hand om dig och se till att helgen blir så egoistiskt bra som möjligt för din del! Familjen kommer att förstå.

  7. Låter väldigt jobbigt…

    Kanske kan du sjukskriva dig? En vecka har man ju rätt till utan intyg…
    Vad jag förstår så har du varit i väggen tidigare (även jag har vart där för många år sedan) och då vet du hur att lyssna på sin kropps signaler…?

  8. Ja det är en varningsklocka. Det som är bra är att du ser och känner igen att gränsen snart är nådd. Du vet och du pratar om det, om man ska fokusera på det positiva. Ta hand om DIG. kram

  9. Ojoj, hur har det då gått idag? Har det varit lugnare, har några fler kollegor tagit till sig dina kommentarer eller har det varit sedvanlig fredagsvolym? Många kramar, ha en finfin helg!

  10. Det är sådant som händer! Å andra sidan kanske fler skulle behöva reagera ibland. För en del är det så enkelt att bara trava på i invanda steg.

    Om det inte funkar resterande del av tiden du ska arbeta där tycker jag att du ska gå hem och inte utsätta dig för den stressen. Det kan inte vara nyttigt!

    Hoppas att du får tid i helgen att bara vara!

  11. Det här var inte roligt att läsa. Förstår att du måste må mycket dåligt för du är ju i grunden en mycket positiv och framåt människa. Så när jag läser det här förstår jag att du är under en enorm press.

    Hoppas du kunnat njuta av helgen.
    Sköt om dig.
    Kramar

  12. Åh Pruddelutt vad du är modig som berättade för dina kollegor hur du känner och hoppas hoppas att de tänker på det och ”sköter om dig” de dagar som är kvar..var rädd om dig.Kramar i massor!

  13. Men käraste Pruddelutt! Så bra att du gör något åt det, modigt tycker jag. Hoppas du känner dig bättre efter helgen. All ro till dig och stora kramar!

  14. Var rädd om dig Pruddelutt! Att lyssna på den inre rösten är bra även om det ibland kan vara svårt.
    Skickar över en stor kram fylld med energi!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s