Skrivklåda

Standard

Tänkte här om dagen att det hade varit helt fantastiskt om internet och bloggar hade funnits när jag var tonåring. Då led jag av en våldsam skrivklåda – hade en hel drös med brevvänner runt om i världen, skrev dagbok och plitade ner mina i mitt eget tycke genialiska tankar både här och där. Tänk om bloggen hade funnits då och jag hade kunnat få skriva och se det hela ”publicerat”, eller vad man nu ska kalla det för. Och kanske hade jag fått nya vänner som tänkte lika genialiska tankar som jag 🙂

Skrivklåda är annars väldigt långt borta från där jag är just nu. Jag har svårt att tycka att något av det jag upplever just nu är tillräckligt intressant att skriva om. Eller rättare sagt – att det är värt besväret att skriva (och läsa med för den delen). Det är väl någon allmän höstletargi som ramlat över mig nu när kvällarna blir mörkare och cykelvägen fylls av gula höstlöv. Det brukar kunna bli så. Men i år känns det nästan värre än vanligt.

I ett anfall av kreativitet förra vecka kastade jag ner tre rubriker på tänkbara inlägg och sparade i draften. Det här var ett av dem. De andra två har jag benämnt ”Ryktet går” och ”I komfortzonen”. Problemet är bara att jag inte för mitt liv kan komma på vad det var jag hade tänkt att skriva i dessa två inlägg. Det är helt tomt i minnet 🙂

Oinspirerad, lite höstlåg och drabbad av akut minnesförlust. Men annars är det rätt bra 🙂

Annonser

About pruddelutt

Jag föredrar att se livet från den ljusa sidan och försöker alltid (oftast) att möta tillvarons prövningar med ett skratt. Älskar att resa och upptäcka nya platser, tycker om god mat, tar mig gärna ett glas single-malt whisky och tycker att inget är så allvarligt att man inte kan skoja om det - bara man gör det på rätt sätt. Gift sedan den grå forntiden (1986) med min kärlek sedan universitetsåren. Vi har två ungdomar 22 (utflugen pojkvariant) och 20 (flickvariant som flyttar till hösten).

13 responses »

  1. Gör som jag- spara några ord, stolpar tillsammans med rubriken i draften, sedan kan man läsa dessa stolpar två veckor senare och börja fundera. 🙂

  2. Jag brukar tycka om hösten, men den här hösten känns lite dyster. Sommaren hann inte bli en riktig sommar utan tog snöpligt slut i juli hos oss.

  3. Nu fick du mig att skratta, tänkt så många gånger jag har tänkta att aha det ska jag skriva om. Långa utlägg i skallen när jag nästan sover… nästa dag är det tomboll igen och inte minns jag var det var jag tänkte så på under natten. Något var det men vad?
    Jag känner ofta så numera att jag inte borde skriva, är ju mest bara sur och arg och gnällig och det får man väl vara men det kan ju vara någon måtta på eländet. Jag tuggar verkligen luft ofta och skriver samtidigt som jag lider över att jag är så negativ och klagande. Men tänker också att måtta jag bli mig själv igen med tiden och nya njuren.
    Kram

  4. Skönt att känna igen sig, känslan är densamma även om orsaken till den förmodligen inte är samma. Spännande rubriker du har i pipelinen, kanske du skulle försöka låta oss läsare fylla i en story åt dig??

  5. Varje sak har sin tid här på jorden. Bloggen har sin tid och syfte för dig just nu.
    Skrivklådan kan dessutom se ut i alla olika former, men visst kan jag tycka samma sak, jag gick igenom gamla alster som jag skrivit och hade blogg möjligheten funnits förr hade jag helt klart lagt upp den där.

    Vad är det förresten som räknas som ”vettigt” att säga/skriva?

    Jag tycker nog att det är upp till var och en. Ibland kan det kanske räcka med bara att skriva – idag är det jobbigt eller jag är så glad idag att allt bara bubblar inom mig.

    Vi är våra egna censorer, vardagslivet är allt annat än trist. Det behöver inte alltid vara de stora sakerna man skriver om, de små grejorna är lika viktiga att få ge utlopp för.

    För mig är hösten inte bara ett avstamp från det som varit, utan en start på något nytt.
    Ha det så underbart

    Höstkram

  6. Ibland tar jag fram mina gamla dagböcker (de är MÅNGA) från tonårstiden och sitter och bläddrar igenom alla dessa ord. Numera kan jag undra var alla tankar och funderingar kom ifrån 🙂 ibland får man bara låta orden vara lite och vila från de, sen kommer de av sig själv liksom..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s