Bäbisar är lite läskiga

Standard

Ja, jag vet… man SKA inte tycka det. Men jag tycker faktiskt så 🙂

Bäbisar har aldrig stått särskilt högt upp på min lista över företeelser-jag-bara-inte-kan-motstå. Visst tyckte jag om mina egna ungar redan när de var bäbisar, men jag har aldrig hört till skaran som bara måste hålla och bära och snusa i nacken på kollegors småttingar som ibland visas upp på jobbet. När den lilla guldklimpen skickas runt fikabordet för att hållas i avstår jag gärna. Varje liten unge är förvisso ett litet mirakel i sig, men jag betraktar gärna de allra minsta på avstånd. Sedan tycker jag att de blir riktigt roliga när de blir lite, lite större, när de är ”med” och man kan kommunicera med dem och kanske leka lite.

Vi har ett par bekanta som väntar sin första telning om ett par veckor. Det lilla barnet har mycket ansvarskännande föräldrar som köpt både villa och Volvo under sommaren så att det lilla nytillskottet ska bo bra och åka säkert. För lite sedan fick vi en inbjudan att komma och titta på huset. Följd av orden ”eller ni kanske hellre vill vänta till bäbisen har kommit”. ”Bestäm en dag, fort som bara den”, väste jag till Kärleken. ”Så vi hinner INNAN bäbisen gör entré”. Det är klart att vi måste komma och titta på bäbisen också. Men jag tänkte som så att om vi har klarat av hustitten precis innan bäbisen kommer, så står vi ju inte först i tur att komma och titta igen. Och då hinner bäbisen kanske växa till sig lite 🙂 Kärleken förstod precis hur jag menade.

I morse vaknade Kärleken och var genomförkyld. Riktigt, riktigt förkyld och med en ynklighetsfaktor >762. Bara att ställa in visiten alltså. För inte ens jag är så elak att jag hälsar på någon som snart ska föda barn och tar med mig skrällhosta, ont i kroppen och en massa snor som extra present. Så det är väl bara att rusta sig för ett besök lite senare. När bäbisen har anlänt 🙂

Annonser

About pruddelutt

Jag föredrar att se livet från den ljusa sidan och försöker alltid (oftast) att möta tillvarons prövningar med ett skratt. Älskar att resa och upptäcka nya platser, tycker om god mat, tar mig gärna ett glas single-malt whisky och tycker att inget är så allvarligt att man inte kan skoja om det - bara man gör det på rätt sätt. Gift sedan den grå forntiden (1986) med min kärlek sedan universitetsåren. Vi har två ungdomar 22 (utflugen pojkvariant) och 20 (flickvariant som flyttar till hösten).

12 responses »

  1. Hi hi ! Jag gillar din stil, i stort sätt håller jag också med dig, fast är det politiskt korrekt? Borde inte vi ställa in oss i ledet med suktande, snusande kvinnor? Fan, vad du gör mig glad 🙂

  2. Jo jag vet….men till min stora glädje kan jag då konstatera att vi är TRE i klubben. Du, jag och en till galen tant på jobbet 🙂 Undrar om man ändrar sig när/om man får barnbarn?

  3. Ha! Plötsligt blev vi fyra! Visst var ungdomarna helt underbara som små men jag har aldrig heller haft den där babyvurmen. I en viss ålder ville alla tjejer sitta barnvakt men det aktade jag mig noga för;-)

  4. Jag gillar bebisar, upp till ca 8 års åldern, sen vilar jag lite och älskar tonåringar, riktigt små och stora barn alltså, men de där förförpubertala, och förpuberteten, den åldern är mindre dragande för mig. Men jag låter de små vara iaf, och avskyr när vuxna tar det för givet att man kan sticka ner ett stort tryne rakt ner i bebisansikten, det är enormt okänsligt.
    Min dotter blev nästan hemskt folkskygg ett tag för varje gång jag vände blicken från vagnen, kundvagnen så stod någon okänd och gullade med henne på två cm avstånd.

  5. Jag har alldeles nyss fått ett till litet barnbarn som jag bara snusat på en enda gång… och det äääär skillnad med barnbarn. Jag går liksom inte runt och snusar hursomhelst och avstår också gärna vid kaffebordet (när så´na arbetsplatskaffestunder fortfarande fanns i mitt liv) Jag fattade helt enkelt inte vinken att jag kanske skulle vilja… hålla honom …och snusa… Men nu längtar jag men kanske mest till storebror (2 och ett halvt), ordningsmannen i familjen och sagofantast. Det äääär kul. Kommer lastad med tre nya sagoböcker..när jag besöker dem i helgen..

  6. Jag har i alla år varit precis som du ointresserad av små människor bara för att de är SMÅ. Men bebisar, barn och vuxna som jag får kontakt med är naturligtvis kul att ”bonda” med. Så om en bebis är glad, positiv och nyfiken (och inte snorig) så kan jag mycket väl tänka mig nu för tiden att prata lite – och i bebis-snack ingår ju en hel del kroppskontakt 🙂

  7. jag är nog lite av en ”velpanna” när det kommer till bäbisar…men jag är inte den som rusar fram för att snusa på dem alla, beror alldeles på vems det är…knepigt? 😉

  8. Jag kan bara hålla med dig angående de där små pyrena som också kallas bebbar. Jag låter andra står för snusandet med mera, men då de är lite större och kan kommunicera då är de riktigt roliga att umgås med. 😀
    Så det kan bli!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s