Min sista semesterdag började i ett mindre kaos 🙂
18 var hos flickvännen igår. Hon bor i ett samhälle 15 km utanför stan och då får man åka buss. Eller låna bilen om man har välvilligt inställda föräldrar 🙂 Det hade inte 18 igår eftersom jag ansåg att jag hade större behov av bilen än sonen, så det blev buss.
Strax före midnatt ringde 18 och meddelade att han åkte hem. ”Och hur ska du ta dig hem från stan då? Den sista bussen gick för en halvtimme sedan.”, blev mitt svar. Hoppsan, det hade sonen inte tänkt på. ”Då får jag väl gå då”, sa sonen. Ensam, i flipflop, mitt i natten en vardagkväll när inte så mycket folk är i rörelse – no way! Att jag skulle köra ner och hämta honom var uteslutet efter ett glas vin till maten och ett till i hängmattan i sällskap med en mycket spännande bok. ”Jag hämtar honom” sa Kärleken med en djup suck och klev ur sängen, klädde på sig och åkte iväg.
Sonen kom hem och ägnade sedan en halvtimme åt att packa och leta strumpor i sin pappas garderob. Jag sa inget om att det kanske hade varit en god idé att fixa två-veckors-packningen till Landslaget INNAN han åkte iväg till flickvännen. Kärleken lyckades somna i kaoset – och han sov högt 🙂 så jag flyttade till arbetsrummet vid halv tre.
Vaknade kvart över nio av att det var tyst i huset. Kärlekens mobillarm hade strejkat så han sov i godan ro trots att han borde varit på jobbet för två timmar sedan. 18 skulle hämtas för vidare transport söderut till Landslagscampen kvart i tio och även han snarkade fortfarande.
Jag väckte testoseronfalangen och de kom iväg med andan i halsen. En stund senare kom 16 utlallande ur sitt rum och undrade varför det var sån kaos….
Det känns nästan skönt att komma tillbaka till det relativa lugnet på jobbet på måndag 😀
Ja skönt att vila upp sig på jobbet efter semestern, med extra snabba hjärnceller 😉 Ha en fin sista semesterdag!
Ha ha dagens högsta skratt åt testosteron falangen… jag har ju två av den varianten här hemma, en make och så hunden jag vet inte vem som snarkar högst. Kanske är det jag, men så kan det väl inte vara? Jag har aldrig hört att jag snarkar.
Kram
Jag hör heller aldrig när jag snarkar, så det är nog bara förtal 🙂
Men det glädjer mig när jag inser att det är inte bara hos oss sådant här händer;-) jag blir alltid lika förvånad när sonen kommer i väg i tid och får med sig det han ska!
Blev nästan själv uppstressad av igenkännande 😉 Själv tycker jag alltid att jobbet är rena avkopplingen jämfört med kaoset hemma. Hoppas du får en lugnare helg. Kram!
Som pensionär har Skatan för det mesta lugnt hemma … och längtar till tiden när man tyckte att det var rena lugnet att komma till jobbet… Har dåligt minne av mycket … men inte kaoset när alla skulle iväg på sitt.. och tiden var knapp. Sen måste erkännas. Ibland längtar Skatan till kaoset på jobbet, som inte finns längre och slippa ”avkopplingen” hemmavid. Kram
la mig precis i sängen för att få en stunds lugnt surfande innan jag somnar in, startar med att läsa ditt inlägg och nu myser jag av skrattet inuti som helst bara vill komma ut 🙂 vilket sanslöst kaos det kan bli ibland, känner igen mig i precis allt. som sagt..ibland är det skönt att faktiskt jobba och kunna skylla på det när barnen ringer för femte gången och har sprungit hem från skolan för att de glömt något 🙂
Oj! Varför inga namn? Jag blir alldeles förvirrad av 18, 16 och kärleken…
Hej Tusensköna!
För att familjen inte vill det 🙂
18=sonen
16=dottern
Kärleken=Mannen i mitt liv sedan hur länge som helst, pappa till 16 och 18
Så det kan gå. Att planera i och göra saker i god tid är svårt ibland, speciellt för tonåringar. 😀 Hoppas helgen blir lugnare.