Värdelöst vetande

Standard

Ankan hade ett skojsigt inlägg här om dagen om värdelöst vetande.

Själv förundras jag ibland över hur mycket totalt värdelöst vetande som kan rymmas i huvudet. Eftersom det emellanåt är så trögt att få in ny information så skulle det ju vara väldigt praktiskt om man kunde defragmentera skallen på något vis – packa i hop all info som finns där så att den nya får bättre plats. Eller varför inte deleta en hel del saker rakt av bara?

Här är fem komplett värdelösa informationsspår som tar plats i mitt huvud och som jag bara inte kan bli av med. Jag betvivlar starkt att de kommer att vara till nytta någon gång, men man vet ju aldrig…

  • För tio år sedan bytte vi bank. Jag kan fortfarande alla våra kontonummer i den förra banken utantill men kan omöjligtvis lära mig de ”nya”. Det går bara inte.
  • Jag belastar mitt minne med att kunna hela högvaktsceremomin vid Stockholms slott utantill, jag vet precis vilka uppgifter pågående och avgående vaktstyrka samt musikkåren har, när uppgifterna ska utföras i programmet, vid vilka moment i ceremonin musiken ska slås in respektive av och när man spelar vilken marsch.
  • Har läst kinesiska en termin och klarar mig alldeles utmärkt på det – så länge konversationen begränsar sig till ”hej” och ”hej då”.
  • Glendronach – en av mina absoluta favoriter när det gäller whisky – betyder ordagrant ”dalen med björnbärsbuskarna”.
  • Tyska prepositioner. Vad är det för mening med att kunna rabbla dem framlänges och baklänges när man inte klarar av att prata tyska längre…det enda som kommer ut ur näbben är en rappakalja på danska…

Är det undra på att man är lite förvirrad ibland? 😀

Annonser

About pruddelutt

Jag föredrar att se livet från den ljusa sidan och försöker alltid (oftast) att möta tillvarons prövningar med ett skratt. Älskar att resa och upptäcka nya platser, tycker om god mat, tar mig gärna ett glas single-malt whisky och tycker att inget är så allvarligt att man inte kan skoja om det - bara man gör det på rätt sätt. Gift sedan den grå forntiden (1986) med min kärlek sedan universitetsåren. Vi har två ungdomar 22 (utflugen pojkvariant) och 20 (flickvariant som flyttar till hösten).

11 responses »

  1. Inte alls! Känner igen mig helt och hållet! Minns min mormors telefonnummer som hon hade innan jag föddes! Självklart en utantillkunskap men hur värdefull…

  2. Läskigt det där med sifferminne från svunna tider. Barndomens telefonnummer osv sitter som berget i minnet. Och även om jag fortfarande klarar av att lära mig nya telefonnummer, så gör jag det inte. Det är motivationen som saknas, för man har ju ändå telefonboken med sig i telefonen.

  3. Här maler Broder Jakob på mandarin om och om igen.Hade en lärare på mellanstadiet som varit missionär i Kina och Kong.Han bokstavligen spikade in såna minnen som är värdelöst.

    *nynnar…singalaoho singalaho
    pawdiee kwai*

    Hoppas den stannar här i dina kommentarer så jag slipper malas mer..

    🙂

  4. Jag hade ett postgirokonto som jag avslutade för närmare 15 år sen, men siffrorna sitter som berget. Fast… jag kan mitt ”nya” också, men om jag ska vara ärlig så tog det nog 10 år att få in. Sen ska vi inte tala om all bibelkunskap och sportfrågor som fastnar i mitt huvud, utan att jag är intresserad. Jag är korsordslösare och frågesportsintresserad, om jag någon gång skulle anmäla mig till Postkodmiljonären skulle jag nog baske mig klara mig bra, men all tid däremellan hindrar det mig att komma ihåg väsentligheter.

    Jag rekommenderar en bok i minnesträning, just nu tränar jag på inköpslistor, funkar otroligt bra!

  5. Gamla telefonnummer sitter ”fast”, annat är det med dagens telefonnummer, de är ju ofta inprogrammerade i telefonen så att man slipper tänka.
    Jag kan t.ex. hela första meningen på en läxa i naturlära (hette det när jag gick i skolan), den meningen sitter där och jag kan rabbla den mitt i natten!!!! ”I mitten av maj kommer göken till oss och låter höra sitt välkända koko”!!!!
    Den du *skrattar*!!
    Kramizzzzz

  6. Så det är anledningen till att man är smått förvirrad ibland…alla telefonnummer och siffror som inte är i bruk längre som tar plats :-)kinesiska låter kul..det har man av någon anledning inte pluggat 🙂 har däremot lärt mig liite serbokroatiska…jag kan tala om/(hälsa och fråga) att jag mår bra men har ingen som helst aning vad jag ska säga om jag inte gör det 😉
    Danska och tyska låter ju nästan ”sammalika”

  7. få se om jag kan slå alla som svarat. Am stram gram pike pike kollegram, bure bure ratta tam, am stram gram! Vilket språk var det? INGEN aning. Det var en schweizare som lärt mig detta för 25 år sedan.

  8. De där prepositionerna är… ja onödiga eftersom det verkligen inte går att rabbla hela listorna när man pratar ändå. Gamla koder, telefonnummer och sånt sitter kvar i min skalle, helt i onödan. 😀 Vad värre är att jag minns folks födelsedagar. Folk som jag gick på dagis med. I lågstadiet med. Och så. Väldigt värdelöst vetande.

  9. Du é underbar!
    Som jag skrattar! (och skakar på huvet och känner igen mej själv).
    Ljuvliga du!
    Ha du en superdag, kram från mej.

  10. aus ausser bei gegenüber mit nach zeit von zu styr dativ och ohne um um um hmmm …så var det med det vetandet. Däremot pratar jag tyska flytande hmmm…ja nästan flytande då. /Skatan

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s