Skolavslutning

Standard

Idag har 18 fått sommarlov. Och det måste förstås firas. Det gör man enligt 18 allra bäst i sällskap med sina klasskompisar och lite öl, i någon av stadens parker. Det var med blandade känslor jag vinkade av honom….Men tanke på hur det gick när det begav sig härom sistens.

För någon vecka sedan var det en MYCKET stolt mamma som lyssnade på 18 när han framträdde som solist i en av Mozarts hornkonserter. Han var jätteduktig – ett varierat spel med distinkta, men ändå mjuka ansatser, fin ton, bra teknik och gott samspel med sin ackompanjatör. Modershjärtat svällde och pös nästan över av stolthet efter konserten när andra som lyssnade kom fram och kommenterade 18:s insats.

Ett par timmar senare var jag fortfarande stolt – men milt sagt tvärförbannad, på min store, lille son.

Han drog iväg på klassfest efter konserten. Eftersom han hade ett ganska krävande åtagande tidigt på lördag förmiddag så sa han själv att han skulle komma vid ett-tiden på natten. Det lät bra, tyckte jag och vi kom överens om att han skulle höra av sig om han fick ändrade planer.

När klockan var kvart i ett hade jag fortfarande inte somnat eftersom Kärleken jobbade nattskift i sågverket 😉 Jag tog mitt pick och pack och förflyttade mig till arbetsrummet och tänkte att jag väntar väl på 18 innan jag somnar, för han kommer ju snart.

Halv två – ingen 18 har dykt upp och han har heller inte hört av sig. Ringer 18. Han är på ett strålande humör och meddelar att han ”kommer snart”. Bra. Jag kan förstås inte sova utan tänder lampan och läser min bok. En timme senare har 18 fortfarande inte dykt upp och heller inte hörts av. Och jag har under timmen som gått arbetat upp en rejäl ilska, kombinerad med ett litet stänk av oro. Ringer 18 halv tre och beordrar honom att åka hem. NU. ”Oj då” sa 18, ”var klockan så mycket”. Det dröjde ytterligare en halvtimme innan 18 körde in cykeln i garaget och skamset gick sin tvärilskna mamma till mötes.

Han bad 1000 gånger om ursäkt. Tiden hade ju gått så fort. ”Gå och lägg dig, du ska vara uppe och igång om fem timmar” väste den ilskna mamman. ”Vi får prata i morgon”. 18 gick och la sig och jag behövde ytterligare två timmar för att gå ner i varv och somnade till slut vid halv sex på morgonen för att vakna av väckarklockan tre timmar senare. Yes 🙂

Jag var med som åskådare till 18:s åtagande och det syntes lång väg att den unge mannen inte var helt komfortabel med sin relation till mamsen…På eftermiddagen pratade vi igenom det hela – varför blev det så galet? Frampå nattkröken går tiden fort när man sitter och gaggar – det vet alla, och det har jag full förståelse för. Men det jag inte gillar är att sonen inte hörde av sig. Jag förklarade noga att det inte har något med att göra att han är barn och vi föräldrar – även vuxna hör av sig när de är ute på vift. Om jag t ex är ute med jobbet en kväll brukar jag slå en signal till maken när jag börjar bege mig hemåt eller om det blir väsentligt ändrade planer. Det kallas att visa hänsyn, informerade jag 18.

18 förstod mitt perspektiv på det hela och han fattade varför jag blev så arg på honom. Sedan återstår det att se om det blir bättring till ikväll/natt. I sanningens namn ska sägas att 18 skött den här biten prickfritt hittills, så det som hände var väl ett olycksfall i arbetet. Men det ska helst inte upprepas.

Jag försöker att intala mig att det kommer att gå så bra så – 18 är ju klok och förståndig på alla sätt och vis. Dessutom har jag bestämt mig för att det kommer att gå jättebra och att jag inte ska oroa mig ett dugg. Fan tro’t….Man kanske vänjer sig så småningom….men lite jobbigt är det allt.

Annonser

About pruddelutt

Jag föredrar att se livet från den ljusa sidan och försöker alltid (oftast) att möta tillvarons prövningar med ett skratt. Älskar att resa och upptäcka nya platser, tycker om god mat, tar mig gärna ett glas single-malt whisky och tycker att inget är så allvarligt att man inte kan skoja om det - bara man gör det på rätt sätt. Gift sedan den grå forntiden (1986) med min kärlek sedan universitetsåren. Vi har två ungdomar 22 (utflugen pojkvariant) och 20 (flickvariant som flyttar till hösten).

8 responses »

  1. Oj, spännande, hoppas han hör av sig om han blir sen. Klart man hör av sig, oavsett om man är tio, femton, eller trettio ser man till att hålla kontakten och meddela var man är med jämna mellanrum.

  2. Hej hej,
    jag håller fullkomligt med dig, det känns tryggt att de som är borta på något hör av sig, vare sig det gäller ett affärsmöte eller besök hos kompisar eller som i detta fall, en skolfest.

    Jag är uppvuxen med att höra av mig och det känns naturligt och bra att göra det. Jag minns en händelse när min mor och hennes make hade varit på ett möte några mil bort från dåvarande boende. De skulle komma hem klockan 17.00, ska tilläggas att de är punktliga. 17.30 hade de ännu inte dykt upp. Ringde på mobilen men fick inget svar.

    Nu började mina tankar flyga åt alla håll, men jag försökte ändå hålla låg profil. 18.00 fick jag inte tag i dem heller och nu började jag inbilla mig att de krockat eller något dylikt.

    19.00 trycktes handtaget till ytterdörren ned och in klev två efterlängtade personer. Gissa om jag skällde ut dem ordentligt! Jag hade hunnit bli rå rädd att jag blev arg när jag såg dem. Mamma blev snopen när det inte gått ringa för den hade varit på som vanligt. Det hela slutade ju lyckligt i alla fall. Jag har den åsikten att man ska hellere höra av sig en gång för mycket än inte alls. Ska tilläggas att detta hände för ett x antal år sedan.

    Jag känner verkligen som mamma dina oroskänslor när sonen inte dykt upp som han skulle, och som du säger det är lätt att glömma tid och rum när man har trevligt, detta gäller för barn, yngre vuxna och oss s.k. vuxna.

    Ha en bra dag och jag tror nog att denna gång blir bättre.
    Kram/IKA

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s