Namnsdagsmiddag

Standard

Idag har grabbarna i familjen namnsdag. Båda heter alltså Erik, dock inte som första namn. Vi har väl inte brustit ut i något extremt firande, men det blev iaf en extra god middag nu på kvällskvisten.

Jag har ju inte litat riktigt på hjortköttet jag stoppade ner i frysen i höstas. Vissa bitar blev (trots att jag jobbade och slet en hel dag och t o m skaffade mig ont i nacken på kuppen) slarvstyckade. Följden av det blev att de flesta stekarna har fått gå som tjälknöl. Vilket iofs är väldigt gott, men lite enahanda kan det bli 🙂

Hjortsadeln styckade jag ur i två kotlettrader utan ben. Jag har inte riktigt vågat lita på kvaliteten på de här köttbitarna heller och därför har jag inte vågat att satsa på dem när vi haft gäster under vintern. Varje kotlettrad väger dessutom 1,3 kg, så de borde räcka till flera mål om vi bara är fyra.

Idag vågade jag mig iaf på en kotlettrad, är det namnsdag så är det 🙂 Jag delade kotlettraden i två bitar, saltade och pepprade och rullade in bitarna i färsk timjan och bacon. Stekte det hela på 125 graders värme (efter att jag hade brynt bitarna runt om i stekpanna) till temperaturen var sisådär 62 grader. Resultatet blev ett kött som nästan smälte i munnen, med en vackert grön kant under baconlagret.

Till det hela serverades krämig potatisgratäng med ett par liter vispgrädde 😉 vitlök och ost, frästa champinjoner och haricotes vertes. Trots att jag försöker att undvika kolhydrater så mycket som möjligt var jag tvungen att ta en liiiiiten sked av gratängen, så risken finns väl att jag måste sova stående i natt 🙂  I glasen hällde vi en Barolo i 125-kronors klassen som Kärleken fick i födelsedagspresent i vintras.

Det blev en riktigt uppskattad namnsdagsmiddag och det är ju snudd på att man får skämmas, men efter att vi fyra ätit middag och jag har packat en lyxmatlåda till Kärlekens lunch i morgon (själv är jag utbjuden på mutlunch) så är det bara en liten, liten ändbit kvar på kotlettraden. Lagom till 16:s lunch i morgon, skulle jag tro (hon är ledig från skolan).

Frosseri kanske man kan kalla det för 😀

Annonser

About pruddelutt

Jag föredrar att se livet från den ljusa sidan och försöker alltid (oftast) att möta tillvarons prövningar med ett skratt. Älskar att resa och upptäcka nya platser, tycker om god mat, tar mig gärna ett glas single-malt whisky och tycker att inget är så allvarligt att man inte kan skoja om det - bara man gör det på rätt sätt. Gift sedan den grå forntiden (1986) med min kärlek sedan universitetsåren. Vi har två ungdomar 22 (utflugen pojkvariant) och 20 (flickvariant som flyttar till hösten).

9 responses »

  1. OOO vad mumsigt. Jag blir helt lyrisk av detta. Börjar nynna på Nanne Grönwalls slagdänga:
    ”Jag är så avundsjuk, jag är så avundsjuk”

  2. Vår laxfilé var lite i torraste laget så hade jag bara vetat… Det är ju nämligen så finurligt ordnat att Husse heter Erik i andra namn så självklart borde vi ju firat tillsammans!

  3. Av alla ljuva middagar var nog er den bästa denna helg. Vi älskar att äta god mat så fort vi kan, men hjortkött har jag nog aldrig ätit. Vi har ingen som jagar i vår närhet… bor ca 20 minuter ifrån Hötorget, så det är dåligt med hjortar här.
    Det roliga är om man äter god mat under åren när ungarna växer upp, så blir det en ny generation som gillar mat och låter den ta lite tid att bli färdigt för att sen njuta och sitta länge till bords.
    Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s