Grrrrrr…..annar

Standard

Fick mig en rejäl utskällning av tanten på andra sidan gatan igår. Nu funderar jag på hur jag bäst ska bemöta det hela – jag kanske skulle kunna smyga in i skydd av mörkret och vattna hennes rabatter med round-up? Eller varför inte placera en raket i hennes brevlåda nästa nyår? Ett annat sätt är att bli alldeles översvallande vänlig – le äckligt vänligt så fort hennes sura ansikte dyker upp och hälsa överdrivet artigt. Kärleken tycker att det bästa är att bara inte bry sig, men det är så tamt, tycker jag 😀

Vi bor på hörnet i en radhuslänga och har en häck runt vår tomt. På kommunens gräsmatta utanför vår tomt har det i alla år vi bott här (20, närmare bestämt) stått en poppel. Trädet var stort när vi flyttade in, under årens lopp har det blivit gigantiskt. Löven är stora och ramlar ner från trädet sent på hösten, vissa år har det hänt att det varit vitt på marken när poppeln fällt sina löv. Ett gigantiskt träd medför enorma mängder löv. Löv som vi får ta hand om eftersom det mesta hamnar hos oss.

Det krävs mycket arbete för att ta hand om alla torra löv, vi har åkt oräkneliga vändor till soptippen och hyrt jag vet inte hur många släpvagnar genom åren för att ta hand om kommunens löv. Kärleken har investerat i en lövblås för att vi ska slippa plocka fram allt som fastnar i häcken för hand, men det är ändå en hel del handplockande som måste till för att fånga upp en del. Helt rent blir det aldrig, men vi gör så gott vi kan.

För en månad sedan fick vi veta att kommunen bestämt att trädet ska bort. Även om det är tråkigt när ett träd försvinner så kändes det ganska skönt. Den här våren blir alltså vår sista vår i lövsvängen. Det ska visserligen sättas ett nytt träd – men det dröjer ju innan ett sådant producerar lika stora mängder löv som det gamla gjorde.

Igår var det så dags att ta hand om eländet igen. Vi beväpnade oss med räfsor, handskar, trädgårdstunna och lövblås och satte igång. Trädgårdstunnan blev full på nolltid, men vi fortsatte och tänkte lägga upp en hög inne på gaveln i väntan på trädgårdstunnetömning nu i början på veckan. Kärleken blåste, jag räfsade, solen värmde och även om det är förbaskat trist att ta hand om kommunens löv så var det rätt skönt att vara ute i det fina vårvädret.

Grannen en bit bort var ute med hunden och stannade och pratade en stund. ”Jaa ni ungdomar (grannen är 84, så i hans ögon är vi ungdomar), vilket jobb ni har med alla löv varenda år. Jag tycker alltid lite synd om er så här på våren. Men nu är ni väl glada när trädet är borta iaf.” Joo, det var vi ju. Vi pratade en stund, grannen och vovven gick vidare och Kärleken gick tillbaka till insidan på häcken för att fortsätta blåsa löv till mig som jag fick räfsa ihop.

Grannarna på andra sidan gatan har jag, trots att vi bott på varsin sida om en ordinär villaområdesgata i 20 år, växlat högst 10-15 ord med under årens lopp. Jag vet inte vad de heter och det är knappt att de hälsar om våra vägar korsas. Jag TROR att mannen i huset är död sedan något år tillbaka, jag vet inte, men jag har inte sett honom på länge.

När vi precis började jobba igen tornade granntanten upp sig i sin trädgård. Snörpte ihop hela ansiktet och sa med sur röst ”Ni blåser väl inte in några löv till mig nu bara. Jag är så trött på dessa förbaskade löv, jag får bara plocka hela tiden”. Solen sken och jag var på bra humör så jag log glatt och sa ”Ja jag kan ju inte lova att det inte kommer in ett endaste löv till dig, men jag står här och fångar upp det varefter, så det ska nog gå bra. Och sedan är det ju faktiskt sista rycket nu – trädet är borta. Skönt va?”. Då fräste tanten som en ilsken katt ”Ja, ni skulle ju faktiskt kunna ta hand om det där lite tidigare på säsongen, det är alldeles för sent att göra det nu och det blåser ju hela tiden in till mig. Jag orkar inte med det här längre.”

Vad säger man? Jag blängde på tanten och sa med mycket kort röst ”jaja, det blir nog bra med det” vände tvärt på klacken och fortsatte att räfsa. Så fort det sedan kom ett löv på hennes sida av gatan gick jag demonstrativt och plockade upp det med en tydig gest samtidigt som jag stirrade rakt på henne och bara log. Jag var på väg att ge mig in i ett resonemang om att kommunens löv är hennes lika mycket som mina, hur lite tid man har när man jobbar heltid båda två och att man faktiskt tappar precis all lust att jobba gratis åt kommunen när någon fäller en sådan kommentar. Men jag bet ihop – det är ingen idé att ta en sådan diskussion. Risken finns ju att man blir anklagad för att ha hotat henne och i värsta fall blir anmäld till ”Grannfejden” i trean.

Men en sak ska hon ha fullständigt klart för sig: Man jävlas inte ostraffat med en bloggare 😀

Mohahahahahaha………

Annonser

About pruddelutt

Jag föredrar att se livet från den ljusa sidan och försöker alltid (oftast) att möta tillvarons prövningar med ett skratt. Älskar att resa och upptäcka nya platser, tycker om god mat, tar mig gärna ett glas single-malt whisky och tycker att inget är så allvarligt att man inte kan skoja om det - bara man gör det på rätt sätt. Gift sedan den grå forntiden (1986) med min kärlek sedan universitetsåren. Vi har två ungdomar 22 (utflugen pojkvariant) och 20 (flickvariant som flyttar till hösten).

18 responses »

  1. Är kärleken släkt med Husse??? Inte bry sig??? Nej du, round-up i rabatterna, en padda (stackars djur) i brevlådan eller en ollonborre i gräsmattan är lämpliga aktiviteter på våren.

    Men tyvärr är det väl så att det är svårt att lära gamla hundar sitta. På vår lilla gata har vi ett äldre par som varit sura på allt och alla. Bilar har varit felparkerade, barnen har cyklat slarvigt och när de började spela bandy var katastrofen ett faktum. Nu hälsar nästan ingen på dem och prata med dem ingår liksom inte alls i konceptet! Förra sommaren satte kommunen upp en skylt med parkering förbjuden i deras del av gatan… Jag säger inte mer!

  2. Det är härligt med grannar:-) Det bästa är att ignorera dem, fast det går ju också att lägga ut löv innan en blåsig dag. Ha ha troligtvis kommer din granne att snart flytta eftersom det verkar vara jobbigt med löv, träd osv. Vi har ett gäng grannar som kör för fort på gatan där vi bor. Där leker ofta små barn och fortkörande grannar verkar inte alls vilja ta hänsyn. Jag hoppas att det inte händer någon olycka.

  3. Snigel i brevlådan kanske? 😀
    Det som slog mig mest var skillnaden i bemötandet från grannarna – den ene lider med oss och tycker att vi kämpar på bra, trots att ett och annat löv säkerligen blåser upp till honom också. Den andre ser bara att det inte görs efter hennes tidtabell och på hennes sätt.
    Jag förstår att folk kan vara beredda till vad som helst i ”grannsämjans” namn 🙂

  4. Lite mördarsniglar i rabatten hade ju varit nåt, men tyvärr kryper dom väl över till er. Näe jag tror nog på varianten med ett överdrivet äckligt leende, och ….glöm inte säga hennes förnamn flera gånger under ev. samtal. Ett fantastiskt bra sätt att få övertag utan att vara ett dugg otrevlig 😉 Ha en granntantsfri söndagkväll. Kram!

  5. Det är såna små verklighetsberättelser som får mig att uppskatta ännu mera det faktum att jag inga nära grannar har. 🙂 Tänk att det alltid ska finnas nån sur granne som har klart för sig hur andra grannar ska sköta sitt. Phu!

    Jag har träffat Ordalaget och hon är precis så trevlig som jag trodde. 🙂

  6. Din berättelse befäster alla mina fördomar om radhusområden.. surtanten som ska bestämma om alla andra liksom.. 😉
    Fast säkert finns där många trevliga typer också, ni bor ju där till exempel!

    Är själv så nöjd som lägenhetsinnehavare så – inga löv, inga gräsmattor, inga maskrosor, ingen snö som ska skottas.. osv..:-)

  7. ”Heja heja” Pruddelutt!!! Sura ”tant-grannar” har vi inte mycket till övers för. Måste säga att jag tycker att det låter väldans jobbigt med detta träd och alla löv, tur att trädet skall bort, hoppas att de planterar ett litet miniträd så att det tar en massa år innan det växer upp. Fast då kanske tanten gnäller för att trädet är för litet????
    Kramizzzzzz

  8. Oj då, hon verkade frustrerad!! Jag kan bara säga att det är tur att ni bara växlat 10-15 ord med henne under årens lopp, för sådana ord kan hon gärna behålla för sig själv. Se det positivt, var glad för att du och Kärleken inte har det så jävligt som hon. Det kan inte vara lätt att bli så förbannad på kommunala planteringar 😀

  9. Ja du det är inte lätt med Grannsämja man kan ju inte vara lala till lags 🙂 Det är allt skönt att man inte har några precis inpå knuten! Ha det!

  10. so true so true, man får akta sig med bloggare! Jag anar att ni jobbade hårt och har gjort det i alla år, men så här ”från sidan” kan jag inte göra annat är skratta! 🙂

  11. Sånt däringa kan man gå igång på.. Innan man hunnit tänka efter så har man tömt lövkorgen över hennes staket.. Hoppsan! Jaha, oj förlåt…. Och sen gå därifrån… Nä, det blir nog bara fel, men skulle kännas väldans skönt, eller hur? Nä, hellre då att köpa en riktigt fin blomma, fruktkorg eller nåt till sig själv och säja till surtanten att du fått den av kommunen för alla års slit med löven.. Då tror jag att hon direkt ringer till kommunen och får lång näsa… Hehe!!! Sen kan du gå och le i mjugg… 🙂 Ha det gott!

  12. Jag kan ta med mig några giftiga mördarsniglar upp från Skåne och avlämna i grannes trädgård. Vilket gnöll för en sådan sak. Du skulle gett tanten en räfsa och bjudit in henne att hjälpa till i lövstädandet.
    Som sagt man jäklas inte ostraffat med en bloggare. 😀

  13. kul att läsa alla goda idéer. Du får akta dig för round-up. En vän skulle ta död på ett träd med round-up. han lyckades, men grannens träd dog också.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s