Oförberedd

Standard

Två dagar går fort – allra helst när man ägnar sig åt att jobba med en text. Timmarna flyger fram!

När jag började skriva på mitt bidrag till utbrändhetsantologin var jag lite fundersam. Det som bekymrade mig lite var hur jag skulle reagera när jag började läsa mina dagböcker. Noteringar skrivna av en mycket sjuk person, under en svart period i livet. Det gick förvånansvärt bra. Reaktionen kom först i går.

Jag satt väl förankrad i soffhörnet när jag började läsa texten som jag inte rört sedan strax efter jul. Efter ett par sidor gick det inte längre. Klumpen i magen satt där, jag svalde, tårarna brände bakom ögonlocken. Var det mig det handlade om? Till slut var jag tvungen att lägga ner läsandet en stund och bara sitta stilla. Fundera. Låta tårarna rinna och minnas.

På något vis hade jag lyckats att koncentrera texten, att naket, avskalat och koncentrerat berätta hur det var – och jag kunde inte värja mig. Texten gick rakt in i själen. Jag blev lite överraskad av min reaktion, det hade jag inte förväntat mig.

Resten av dagen gick bra och det var inga problem att fortsätta att jobba med texten idag. Jag har strukit, kortat, stuvat om, bytt ut ord och ändrat formuleringar. Efter varje redigeringsrunda har jag känt mig tillfreds, ändå har det funnits nästan lika mycket att jobba med när jag började på ny kula. Jag blir visst aldrig nöjd 🙂

I helgen ska jag ta ett djupt andetag och lämna över en utskrift av det hela till Kärleken – han är min trognaste supporter, men också en tuff kritiker. Det kommer att vara en jobbig stund när han läser och jag är redan nu lite skärrad inför vilket omdöme han ska ge. Men om jag inte klarar av att låta honom läsa – hur ska jag då klara av att låta andra göra det?

Annonser

About pruddelutt

Jag föredrar att se livet från den ljusa sidan och försöker alltid (oftast) att möta tillvarons prövningar med ett skratt. Älskar att resa och upptäcka nya platser, tycker om god mat, tar mig gärna ett glas single-malt whisky och tycker att inget är så allvarligt att man inte kan skoja om det - bara man gör det på rätt sätt. Gift sedan den grå forntiden (1986) med min kärlek sedan universitetsåren. Vi har två ungdomar 22 (utflugen pojkvariant) och 20 (flickvariant som flyttar till hösten).

6 responses »

  1. Jag är övertygad om att det du har skrivit är mycket bra. Egen erfarenhet är en förutsättning när det gäller ett ämne som detta. Men jag kan förstå att det inte var helt lätt att läsa texten…

  2. Lycka till med texten. Av döma av din egen reaktion är texten bra och jag är också övertygad om att din man säger desamma. Ämnet är speciellt och utlämnande, men viktigt. Jag har varit där själv …

  3. Wow vad modig du är! Det kommer säkert att gå jättebra, kan vara intressant för honom att se det ur dina ögon. Ha en skön helg Prudie och stor kram!

  4. Förstår att du reagerade som du gjorde, att kastas tillbaka i känslorna då i det svarta är tufft.. Plötsligt minns man hur det var, för det minns man ju inte riktigt i vardagen som är nu när livet bara susar på.
    Tror som övriga att du skrivit på ett jättebra sätt – din reaktion visar ju det om inte annat – att du fått fram känslan som fanns.

    Ha en skön helg och njut av solen och värmen som utlovats!

  5. En del av din terapi, att kunna skriva ner det och sedan läsa det. Säkert svårt, men bra för dig om du orkar ta dig igenom!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s