Nu är det på g

Standard

Jahapp – då har man skickat iväg ansökan om att få slippa sin dotter i nästan ett helt år, då 🙂

Ansökan till utbytesåret i USA är alltså inskickad. Men vi har ju ännu inte sett om hon blir antagen….Klart att jag vill att hon ska få komma iväg, men det är lite ångestfyllt. Nåväl, jag kommer att gråta floder när hon ska åka iväg 😦 Tur att det är mer än ett år kvar att förbereda sig på, både mentalt och ekonomiskt.

Tankarna upptas väldigt mycket av det ”fria” liv som helt plötsligt börjar på att rycka betydligt närmare än vad jag räknade med för bara ett par veckor sedan. Kanske därför jag känner mig så oinspirerad att blogga? Jag registrerar liksom inte så mycket vardagshändelser just nu.

Men det blir väl bättre….

Annonser

About pruddelutt

Jag föredrar att se livet från den ljusa sidan och försöker alltid (oftast) att möta tillvarons prövningar med ett skratt. Älskar att resa och upptäcka nya platser, tycker om god mat, tar mig gärna ett glas single-malt whisky och tycker att inget är så allvarligt att man inte kan skoja om det - bara man gör det på rätt sätt. Gift sedan den grå forntiden (1986) med min kärlek sedan universitetsåren. Vi har två ungdomar 22 (utflugen pojkvariant) och 20 (flickvariant som flyttar till hösten).

12 responses »

  1. Då börjar det där med ett hönshus kanske komma närmre;-)) Fast det var visst kärleken din som ville ha det så! Men jag förstår dina känslor! Man vill ungdomarna ska komma ut och se sig omkring men samtidigt så kommer saknaden och oron in i bilden som en annan aspekt…

  2. Förstår såväl hur du känner det. Fast våra barn är utflugna och lever sina egna liv, så längtar jag hela tiden tills när de skall komma hem på en pratstund eller lite mat. Sen ska vi inte tala om när de är ute på semester, då är jag världsmästare på att tänka ”tänk om……..”!!!!!!
    Kramizzzzzz

  3. Mmh..kan förstå den där känslan. Har fortfarande min 22-åring här som väl rätt somdet ärdrar iväg nånstans… men då för att jobba. Han har inte bestämt sig för var han vill bo, bara att det inte ska vara här i stan säger han. *s*
    Och blogga…ja det går upp och ner tycker jag. Men så är det väl. Inget vi behöver lägga nåt krut på tror jag. Hoppas du får en go tisdag och lite solsken både uteoch inne *kraam*

  4. spännande! Vilken organisation? AFS, YFU, Rotary? Själv åkte jag med AFS. En sak konstaterade jag under mitt år. Några hade tur (som jag) och fick en underbar familj, skola, etc. Andra fick inte det. Men alla jag pratade tyckte efteråt att det var ett riktigt givande år. Man lär sig så mycket om sig själv, om en annan kultur, om att vara borta från mamma och pappa… ja, listan är lång.

  5. Ojj, här händer det spännande saker ser jag!
    Vad roligt och spännande att din dotter bestämt sig för att testa livet på egen hand.. fast som mamma förstår jag att det känns läskigt.
    Min egen har inga såna planer vad jag vet – bortsett från att eventuellt vara aupair hos en släkting i tyskland framöver.
    Sen pratar hon iofs om att flytta till Nya Zeeland som vuxen dårå.. 😉

  6. Du vet ju att dina barn klarar sig ypperligt utan er, tack vare er… men jag vet numera hur det är när de försvinner… jättetomt, MEN man vänjer sig förvånansvärt snabbt.
    Bloggtorkan kommer och går med temperaturen ute för mig… och just nu, när regnet öser ner, torkar jag inte ihop.
    Ha en bra dag!

  7. Uj, uj att behöva skicka in en sådan ansökan 😉 en härlig upplevelse för dottern dock..det lever de länge på även om vi föräldrar ”grinar” illa..Ha det!
    Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s