Tummarnas kraft

Standard

Tack för alla hållna tummar! Uppenbarligen finns det en enorm kraft i tummarna, för 18 är numera gipslös 🙂

Det har ju varit lite motigt med kontakterna med ortopeden (minst sagt) därför började både 18 och jag nästan på att gapskratta när doktorn sa ungefär så här: ”Ja de här bilderna har jag ingen som helst nytta av. De har bara fotat din handled, båtbenet är inte med alls.” Gaaaaaahhhhhh……
När 18 slutat skratta kontrade han med att ”jaa, jag tyckte att det gick lite fort….I Åre tog de säkert 7-8 bilder från alla möjliga vinklar för att vara säkra på att kunna se om båtbenet var trasigt. Men jag kan ju inget om sånt, så jag sa inget”. Doktorn tittade på 18 och sedan kom det ”Det ska du inte behöva kunna något om eller hålla reda på. Röntgen har fått felaktiga instruktioner från vår mottagning. Sånt ska inte hända”. Jag trodde inte mina öron – inget skäll 🙂

Nu var den här doktorn inte tappad bakom en vagn, så hon satte igång att klämma på 18:s hand, samtidigt som hon spände ögonen i honom för att se om han reagerade på någon smärta (man KAN ju försöka hålla masken om man vet att det kan vänta tre månader i gips……). Doktorn klämde och frågade om det gjorde ont, igen och igen och igen. Hon klämde också på den andra handen för att jämföra. Till slut tryckte hon in tummen rejält i det förmodade brottet och frågade igen om det gjorde ont. ”Näe” sa 18. ”OK – då är det ingen fraktur, sådär skulle jag inte kunna ha gjort om det var trasigt under”.

För övrigt bjöd dagens tur till Kafkaland på en hel del märkliga händelser som jag observerade från min stol i väntrummet. Den lilla solstrålen bakom receptionsdisken skällde ut 3-4 patienter på 20 minuter och fjäskade ungefär lika mycket för en doktor (ung och hyfsat snygg) som letade efter något.

Hoppas att det dröjer innan jag behöver uppsöka sjukhuset igen. Det räcker så bra att cykla över området varje dag när jag ska till jobbet 🙂

Om pruddelutt

Jag föredrar att se livet från den ljusa sidan och försöker alltid (oftast) att möta tillvarons prövningar med ett skratt. Älskar att resa och upptäcka nya platser, tycker om god mat, tar mig gärna ett glas single-malt whisky och tycker att inget är så allvarligt att man inte kan skoja om det - bara man gör det på rätt sätt. Gift sedan den grå forntiden (1986) med min kärlek sedan universitetsåren. Vi har två ungdomar 22 (utflugen pojkvariant) och 20 (flickvariant som flyttar till hösten).

Ett svar »

  1. Åhva härligt! Skönt att det går åt rätt håll..ochjag…håller tummarna för att det bara blir cykelturer förbi där *kraam* =) H adet gott!!

  2. Skönt att allt gick bra, trots att röntgenbilderna inte var till någon nytta! Fortsätter hålla tummarna för att du bara behöver cykla förbi sjukhusområdet 🙂 Ha det!

  3. Så skönt att sonen kom ut oninpackad! Men märkligt att vissa människor måste vara så sura. Nästan så man misstänker att de njuter av det!

  4. De där presonerna i ”luckan” verkar inte det minsta kompetenta, det verkade läkaren däremot var. Skönt att höra att 18 slipper handpaketet och kan röra sig fritt. Gör inget annat än cykla över det där området. Ha det så bra och njut av solen!

  5. Skönt att det inte var båtbenet. En kompis till mig bröt det en gång. Herreminje, vilken tid det tog att läka!

    Snacka om att den tjejen jobbar på fel ställe. Översitteri kombinerat med smörighet tål jag inte.

    Ha det gott.
    Kram 🙂

  6. Med anledning av amlors kommentar så måste jag säga att de två dragen skrämmande ofta ändå finns hos människor i miljöer där empati och tålamod istället borde vara a och o.
    Skönt att sonen klarade sig från gipset och att läkaren var bra, det är ju lite lotto över läkarbesök annars tycker jag.
    Ha det gott och som alla andra hoppas jag sjukhusområdet endast blir en genomfartssträcka för dig under en lång tid fram över.
    kram

Lämna ett svar till akson Avbryt svar