Har du beställt tid?

Standard

Ny dag – nya möjligheter. Dags att gå en ny match med ortopeden. Och som det inte vore nog med det så har jag också pratat med inte mindre än TRE försäkringsbolag idag. Mitt nyvunna lugn och stora tålamod firar triumfer. Jag förstår inte hur jag orkar 🙂

När klockan gick mot lunch och ortopeden ännu inte hört av sig bestämde jag mig för att ringa upp. Tro’t eller ej, men jag kom fram på första signalen. Och fick prata med en person som INTE slängde på luren i örat på mig! Jodå, 18 hade fått en tid men inte förrän om en vecka. Det var ju inte så bra – dels står det ju i remissen att handleden skulle undersökas en vecka efter olyckstillfället, dels så börjar gipset på att gå sönder lite här och var. En vecka fick jag vänta, det var bara så. Jag hade ju inte hört av mig förrän igår (då bet jag mig i tungan för att inte invända att jag faktiskt ringde redan i torsdags. Jag börjar på att lära mig!). Gipset däremot kanske skulle kunna åtgärdas. Men då var jag tvungen att prata med en mottagningssköterska. Nytt telefonnummer, ny telefonkö. Till slut kom jag fram till en person som faktiskt var riktigt trevlig. Hon ordnade en tid tre timmar senare. Inga problem. Hon försäkrade också att det inte var farligt att vänta en vecka till på fortsatt undersökning.

Strax efter två drällde 18 och jag in i samma väntrum som igår. Jag har gjort fullständigt klart för honom att jag inte släpper honom själv till sjukhuset i det här ärendet. Han måste ha någon med sig som har lite koll och kan ställa frågor, men jag höll mig lite i bakgrunden medan 18 tog en kölapp och gick fram till den även idag obemannade disken. Efter några minuter lösgjorde sig samma lilla solstråle som igår från skuggorna och började på ifrågasätta sonens rätt att vara där. ”Har du ringt? Det finns ingen notering om att du ska komma hit. Jag har ingenting i mina papper. Har du verkligen pratat med någon här?”. Jag insåg att hon faktiskt var på väg att skicka hem 18 – så jag klev fram och gjorde som igår. Med ytterst vänlig stämma och på ett oerhört pedagogiskt vis berättade jag hur jag hade ringt, vem jag hade talat med, vad personen i fråga sa och ungefär hur mycket klockan var när vi talades vid. ”Jaha”, sa solstrålen, ”ja, då får ni väl sätta er ner och vänta då”.

Nu har 18 nytt gips som förhoppningsvis ska hålla till nästa vecka och har vi riktig tur så är det ingen fraktur och då slipper han gipset helt och hållet.

Jag undrar om inte det här är en medveten strategi från Landstingets sida – om vi sätter otrevliga och asociala människor i första ledet så kommer hälften av de som hör av sig inte att orka ringa igen och då har vi ju löst vårdproblemet! Kan det vara så enkelt 🙂

Och hur jag plötsligt har blivit begåvad med en ängels tålamod förstår jag bara inte….det är något lurt med Kafkalandet 🙂

Annonser

About pruddelutt

Jag föredrar att se livet från den ljusa sidan och försöker alltid (oftast) att möta tillvarons prövningar med ett skratt. Älskar att resa och upptäcka nya platser, tycker om god mat, tar mig gärna ett glas single-malt whisky och tycker att inget är så allvarligt att man inte kan skoja om det - bara man gör det på rätt sätt. Gift sedan den grå forntiden (1986) med min kärlek sedan universitetsåren. Vi har två ungdomar 22 (utflugen pojkvariant) och 20 (flickvariant som flyttar till hösten).

7 responses »

  1. *skratt* ja..klart det är så..vissste du inte det??? Jag ahr jobbat i Landstinget sen 1974 och jag blir då inte förvånad över något knappt längre. Men s¨å är det ju ingen större konkurrens heller om sjukdomarna, och de som älskar sitt jobb och gör allt för att det ska funka och är snälla… de blir ju som sagt utbrända och är sjukskrivna… de som är dumma och inte har samma empati..ja..de kan ju inte ta åt sig nåt..så de klarar sig ju. *kraam’ Håller tummarna för att det går bra för din 18-åring! Och för rättvisans skull ska jag säga att ortopeden på vårt sjukhus är nog bland landets i ledande på både god service och laganda… och ända har de bland de kortaste köerna. Men så ligger vi också i riskzonen för att ätas upp av storebror Örebros universitetssjukhus.

  2. Det kanske är det som är problemet – att de små, effektiva enheterna som fungerar inte får vara kvar utan allt ska vara så storskaligt? Vi har ju gubevars ett universitetssjukhus med allt vad det innebär, det är megastort – men frågan är om inte förhållandevis banala åkommor behandlas bättre på ett litet sjukhus?
    Vi får väl emigrera till er ortoped om det blir för jäkligt här 😀

  3. De stora sjukhusen med forsknings- eller utbildningsinriktning inte är ett dugg intresserade av ”vanliga” åkommor!! Där är småsjukhusen bättre. Och mycket mer patientinriktade. Jag får precis samma känsla som du när jag ringer till min vårdcentral för att försöka få boka en tid – människorna i första ledet är där för att hålla mig borta från vårdcentralen till nästan vilket pris som helst 😉 När jag bodde i Stockholm gick jag bara till privatläkare – ”undrar varför”….

  4. Ibland kan jag verkligen förstå varför det är så länga väntetider på våra sjukhus! I alla fall om alla ärenden handläggges så smidigt som detta;-)) Egentligen är det fantastiskt att det bara kan gå till så här!

  5. Du är min nya idol. Var får du lugnet ifrån? Du skulle kunna starta en kurs i hur vi vårdtagare skall hantera landstingpersonal. 🙂

  6. Man tror nästan inte att det är sant, undra jag hur många stackare som har vänt om och gått hem efter att ha träffat ”solstrålen”!!!!
    Hoppas att gipset håller till det är dags nästa vecka!!!!!
    Kramizzzz

  7. Tur att du var med 18 på mottagningen annars hade stackarn gått hem och inte fått något nytt gips. Hoppas att inget är brutet i den handen. Då blir det inget roligt för honom, så långt efter olyckan.
    Håller tummarna för 18!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s