VVBD

Standard

För några år sedan skulle man spinga omkring med en mobil fastkletad i örat. För att visa att man var Viktig och Betydelsefull. Efter ett par dagar på resande fot kan jag konstatera att nu ska man ha laptop. Och man ska ha den med sig överallt. Har man två sekunder över ska man knattra på sin lilla bärbara och se betydelsefull ut.

Nu kastar jag lite sten i glashus kanske 🙂 Jag har faktiskt en laptop, även jag. Men den är min. Inte jobbets. Och jag släpar inte med den vart jag än går för att jag tror att den får mig att se betydelsefull ut. Dessutom har jag och rumskompisen på jobbet en liten klubb. VVBD – Våga Vägra Bärbar Dator 🙂 Jag vet nämligen ungefär vad som händer den dagen jag skaffar mig en jobbdator. Kolla här!

Förra veckan var jag på strategisk workshop hos mamma i Köpenhamn. Då noterade jag att hälften av deltagarna släpade på sina bärbara datorer. Varför då? Det här var ju en workshop som krävde aktivt deltagande och brainstormande med gula lappar. Behöver man verkligen en laptop då? Flera satt och knattrade på sina datorer under workshopens gång, självklart absorberade av sin skärm. För det vet ju alla vad som händer om en TV eller en dator står på i ett rum där några människor försöker föra ett samtal. Det blir splittrat. Så fort det händer något på skärmen är alla där med blicken. Man tappar fokus.
Nyfiken som jag är sneglade jag i ögonvrån på vad danske kollegan bredvid mig gjorde på sin laptop. Jo, han skickade mail och jobbade i ett excelark. Hur fokuserad och närvarande är man i den strategiska diskussionen då?

Idag fick jag anledning att dra på smilbanden igen. Jag har åkt tåg till huvudstaden idag. Första klass på X2000. De personer som INTE langade upp en bärbar dator var lätt räknade. Det var väl jag och en liten tant som påminde om faster Greta som inte satt med blicken klistrad på en bildskärm. Men idag var det tydligen något vajsing med internetanslutningen på tåget. Det funkade inte alls särskilt bra. Folk var irriterade. Trummade med fingrarna. Muttrade. Svor. Skällde på den stackars tågvärden.

Då var det rätt skönt att ta upp en bok ur väskan – en riktig bok, som man kan bläddra i. Den funkar alltid – om det inte blir strömavbrott på tåget så man inte ser att läsa då. Jag läste förnöjt min bok. Faster Greta bläddrade i en tidning. Runt omkring oss var det uppror. Innan jag tog upp min bok hade jag jobbat lite – skrivit ner stolpar till en artikel. Med penna, på papper. Stenålders kanske, men det räcker för mig.

Vad har man uppnått egentligen om man strävar efter att underlätta tillvaron men det blir till priset av ilska, frustration och irritation? Det är väl en sak om man kan ta det med en klackspark, ”funkar det så funkar det”, men flera medresenärer uppförde sig som det var the end of the world. Fast en god sak hade det hela med sig: Människor som aldrig träffats förut började prata med varandra. Och det kanske kom ut något gott av det. Vad vet jag?

Annonser

About pruddelutt

Jag föredrar att se livet från den ljusa sidan och försöker alltid (oftast) att möta tillvarons prövningar med ett skratt. Älskar att resa och upptäcka nya platser, tycker om god mat, tar mig gärna ett glas single-malt whisky och tycker att inget är så allvarligt att man inte kan skoja om det - bara man gör det på rätt sätt. Gift sedan den grå forntiden (1986) med min kärlek sedan universitetsåren. Vi har två ungdomar 22 (utflugen pojkvariant) och 20 (flickvariant som flyttar till hösten).

8 responses »

  1. Instämmer helt i ovanstående. Jag har också en bärbar, men är förbaskat restriktiv med när jag ska ta med den eller inte. Vad är det för fel på papper och penna förresten? 🙂 Föredrar att arbeta på arbetstid och ha fritid på fritiden. Böcker däremot… oh la la. Perfekt ressällskap. Kram till dig så här på tisdagskvällen…

  2. Håller med till 100%! Jobba ska man göra på jobbet och inte dygnet runt! All ny teknik skapar massvis med behov och ett av dem är att vara konstant tillgänglig. Till vems nytta och glädje? Ja, inte för egen när det väl kommer till kritan. Visst är det väl tio gånger mysigare att läsa en bok eller bara titta på landskapet man åker förbi…

  3. Ja hellre läser jag i en bok än sitter och knattrar på en laptop. Det har gått till överdrift tycker jag, precis som det gjorde med mobilerna, men undra jag om det inte har svalnat lite grann eller ”ser” man det inte längre kanske.
    Kramizzzzz

  4. skrattar lite, åt två saker. Det första om mobilen. I mitt tidigare jobb var jag med i en kurs med 100 unga chefer. Alla skulle ha mobilen på, och alla såg till att folk ringde dem hela tiden. Jag gjorde tvärtom. Såg till att mitt ”folk” hemma inte behövde ringa mig. Om jag lyckades med att inte få ett endaste samtal under hela dagen var jag riktigt nöjd med mig själv. Inte ska väl en arbetsplats falla därför att chefen är borta en dag! Skratt nr två: datorn. Här är jag ”guilty as charged” fast inte så farligt. har datorn med mig men sätter inte på den hela tiden. dessutom är jag ju en bloggoman!

  5. I morgon tar jag x2000 mellan Sthlm och Ösd, då ska jag studera medpassagerarna när jag och Tittilila läser böcker och ritar på gammalt hederligt vis. Kan tänka mig att ett litet barn kan bli störande, men vad gör man, när man är en vanlig människa!
    kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s