Lite stingslig

Standard

Finns all anledning att varna familjen för att jag kan bli lite stingslig de närmaste veckorna. Jag har nämligen varit på mammografi idag.

Jag tycker att det är jättebra med hälsokontrollerna, både mammografin och det gynekologiska cellprovet. Det känns inte jobbigt att gå dit och göra undersökningen. Mitt jobbiga kommer efteråt, när jag ska vänta på beskedet. Eller frånvaron av det. Det är lite olika det där – min läkare skickar aldrig ut något brev om allt är bra, mammografin skickar alltid ut brev. Lika jobbigt med båda varianterna, tycker jag. I ena fallet kastar jag mig som en hök på brevlådan för att kolla att det INTE är något i den, i det andra vill jag att det ska komma ett brev fortare än kvickt. Och när det väl kommer är det med stor vånda jag öppnar det.

Jag vet inte riktigt varför jag reagerar som jag gör. Hittills har alla prov varit OK, så jag har ingen historia jag kan skylla på. Flera av mina vänner oroar sig mycket för själva provtagningen och när den väl är avklarad så släpper de det hela totalt. Men jag har svårt att göra det under vänteperioden. Vilket egentligen är ganska korkat – det kan ju pågå hur mycket jävelskap som helst i kroppen som jag inte har en aning om och det oroar jag mig inte för. Men när ett prov som ingår i de allmänna hälsokontrollerna är taget blir jag SÅ stressad.

Jag vet att om jag går på de här kontrollerna när de erbjuds så hinner man upptäcka förändringar på ett mycket tidigt stadium och kan göra något åt dem innan de utvecklas åt fel håll. Det är ju jättebra! Jag kan säga det till mig själv sju gånger om dagen när jag väntar på besked. Det hjälper en liten stund, men sedan är jag där med tanken och vänder igen.

När jag gjorde min första mammografiundersökning blev inte bilderna så bra, jag var tvungen att komma tillbaka och ta om dem. Under den perioden, när jag väntade på omtagning och besked, var jag i praktiken redan död och begraven 🙂 Det spelade ingen roll att hon som tog de första bilderna sa ungefär fem gånger på den lilla stunden vi träffades att ”Grips nu inte av panik om du får komma tillbaka och ta om bilderna. Det är väldigt vanligt första gången. Då är det extra viktigt att bilderna blir bra eftersom det är de vi går tillbaka till och jämför med varje gång vi tar nya bilder”. Jag gissar att jag inte är ensam om att oroa mig eftersom hon sa som hon gjorde. Om det hjälpte? Näe, inte ett dugg.

Idag konstaterade jag iaf att Landstinget investerat i digital mammografi. Bilderna kom upp på en skärm och sjuksköterskan kunde konstatera medan jag var där att bilderna visade precis allt som de skulle visa, så det fanns ingen risk att jag skulle behöva komma tillbaka. Dessutom sa hon att hon tyckte att det såg bra ut, så förhoppningsvis är allt OK. Men jag kommer inte att kunna koppla av förrän jag vet. Och jag kommer nog att vara lite stingslig de närmaste veckorna.

Annonser

About pruddelutt

Jag föredrar att se livet från den ljusa sidan och försöker alltid (oftast) att möta tillvarons prövningar med ett skratt. Älskar att resa och upptäcka nya platser, tycker om god mat, tar mig gärna ett glas single-malt whisky och tycker att inget är så allvarligt att man inte kan skoja om det - bara man gör det på rätt sätt. Gift sedan den grå forntiden (1986) med min kärlek sedan universitetsåren. Vi har två ungdomar 22 (utflugen pojkvariant) och 20 (flickvariant som flyttar till hösten).

10 responses »

  1. Förstår såväl din oro, finns inget värre än att gå och vänta på ett besked, sen spelar det ingen roll att man får höra att det ser bra ut.
    Jag brukar vara supernervös inför själva undersökningen, mycket eftersom jag har så ont i bröstkorgen, därför brukar jag känna mig lättad efteråt.
    Men min vän, ta nåt gott att dricka och smaska på så ska du se att dagarna rullar på!!!!
    Kramizzzzzzzz på dig!!!

  2. Jag är precis likadan! Kastar mig över brevlådan så fort jag kommer hem och är helstressad. Men även jag vet ju att kontrollerna är viktiga och självklart går jag alltid på dem.

    Förr gick jag privat på mammografi. Det var perfekt för man fick besked i samband med undersökningen och behövde inte vänta. Visserligen kostade det 650 kronor men det var värt varenda öre. Men min läkare gick i pension så senast fick jag vänta tre veckor på beskedet.
    Kram och håll ut!

  3. När jag var sist, behövde man inte vänta på besked. Dom gjorde som så, att dom inget skickade ut. Då var det lätt att glömma det eftersom man inte behövde kolla posten, med ångest i hjärtat, varje dag. Rättare sagt, jag glömde bort det.
    Hoppas du får en skön helg nu, drick ett par glas vin och hamna för en stund i glömskans täcke.
    Många kramar 🙂

  4. Fullt förståeligt att du oroar dig tills du får det ”bekräftat”…hoppas att du inte behöver ”stingsla” alltför länge! Ha det!!

  5. och jag tycker att du ska sluta oroa dig, OMEDELBART! that’s an order! Att oroa sig över något som varken finns eller inte finns kan ju inte hjälpa överhuvudtaget.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s