Sorgliga nyheter

Standard

Det blev en bra kurs idag. Pigga, engagerade kursdeltagare som deltog med många frågor och egna synpunkter. Kursledningen unnade sig lunch på en libanesisk restaurang medan kursisterna grupparbetade. Mums!

Jag sprang mina ärenden som också gick helt enligt plan och tog sena tåget hem. Fick sällskap med en gammal kompis från studietiden som jag morsat på ett par gånger om året, men egentligen inte pratat ordentligt med på länge. Det visade sig att vi hade platserna mitt emot varandra så vi hann verkligen reda ut vad som hänt sedan sist.

Tyvärr fick jag veta att en av mina bästa kompisar sedan studietiden inte finns bland oss längre. Vi har skickat julkort till varandra i många år. Och vi har träffats på en del ”gamlingsaktiviteter” på universitetet, men det var ett par år sedan nu.

Min kompis har alltid skickat ett fotocollage på sin familj till jul, där vi har fått se highlights från året som gått. I julas observerade jag att min kompis inte hade något hår på bilderna. Jag förstod genast att hon var sjuk och tänkte att jag skulle höra av mig efter helgerna. Men……vägen till telefonen är lång när man inte haft direktkontakt på flera år. Och nu är det försent. Hon finns inte längre. Kvar finns en man som förlorat sin hustru och en pojke som inte har någon mamma kvar. Det skär i hjärtat.

Eftersom pojken, som är i 10-årsåldern, inte kommer att ha så mycket minnen av sin mamma om några år hade några gamla kompisar bestämt sig för att gå samman och göra ett album med bilder och små berättelser från våra universitetsår. Nu när hon inte finns kvar och kan berätta för sin pojke, så kan ju vi göra det. Jag tycker att det är en helt fantastisk idé – man blir varm i hjärtat.
Jag började genast gräva i fotoskåpet när jag kom hem och hittade flera roliga bilder. I helgen ska jag sätta mig och skriva ett brev, för hand, till hennes pojkar.

Så bräckligt och skört livet är. Kärleken och jag har några bekanta som lämnat oss i diverse olyckor, men det här var den första som fick en dödlig sjukdom. Förut har vi kunnat lindra tankarna med att de som gått bort varit äldre än vi – men inte den här gången, Kärleken och min kompis är födda på samma dag och hade några gemensamma födelsedagskalas när vi pluggade.

Så det känns lite tungt ikväll….

Annonser

About pruddelutt

Jag föredrar att se livet från den ljusa sidan och försöker alltid (oftast) att möta tillvarons prövningar med ett skratt. Älskar att resa och upptäcka nya platser, tycker om god mat, tar mig gärna ett glas single-malt whisky och tycker att inget är så allvarligt att man inte kan skoja om det - bara man gör det på rätt sätt. Gift sedan den grå forntiden (1986) med min kärlek sedan universitetsåren. Vi har två ungdomar 22 (utflugen pojkvariant) och 20 (flickvariant som flyttar till hösten).

11 responses »

  1. Det var en mycket fin idé tycker jag. Det är så tragiskt när sånt här händer. Förstår att det känns tungt nu.
    Skickar iväg en liten korg med tröstekramar till dig!!!
    Kramizzz

  2. Vilken jättebra idé…Förstår att det känns tungt och vad fint gjort av dig att skriva brev till pojkarna! handskrivet är så sällan man får numera! En stor tröstekram från mig!

  3. Det förstår jag så väl att det är tungt.
    Du ska inte gräma dig att du inte hann ringa, hon visste säkert att du brydde dig tror jag.

    Vilken fin gest ni gör mot pojken. Det där kommer han ha glädje av resten av sitt liv. En bild säger mer än tusen ord.

    Många kramar

  4. Ja du…så lätt att missa de där samtalen man vill…Så lätt att vår tid bara löper på….Men så bra när man ändå kan hitta trösteting i alltihopa…Mycket bra idé med att samla bilder och annat…
    Många goda tankar….

  5. Förstår att det känns tungt men jag tycker det är en ypperlig idé att höra av sig till pojken. Det kan vara roligt för honom att få fler minnen av sin mamma. Ibland blir det ju bara så att man tappar kontakten med varandra…
    Kram!

  6. det var ju inte kul alls. Framför allt när du tänkt ringa din kompis. När man sedan tänker på maken och barnen får man kalla kårar genom kroppen. Ujuj! (eller på spanska ayay!) Det är vid sådana tillfällen man kommer på att tänka på allt man själv har. Det gäller att njuta medan man har det!

  7. Pingback: Pyssel, pyssel, pyssel « Pruddelutt här och nu

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s