Tårar

Standard

Den här dagen började inte bra. Sitter här med rödgråtna ögon och några tårar som sakta rullar utför kinderna. Varför är det så knepigt ibland? Och hur kan en födelsedag göra att allt blir så dumt och fel?

Jo, det är en födelsedag på gång här i huset. Min, närmare bestämt. Den är inte jämn – snarare så ojämn den kan bli. Men den kryper obönhörligen närmare och närmare. I år har jag lite mental uppförsbacke inför min födelsedag. Förra året blev jag rejält sårad av en person i familjen – inte den innersta familjen utan en bit ut. Det sitter fortfarande en ordentlig tagg kvar efter det eftersom den här personens handlande lyckades förstöra hela min födelsedagskväll. Jag kan inte påstå att jag har gått och ältat händelsen sedan dess, men taggen sitter där. Och den sitter djupt.

För ett par veckor sedan hintade jag Kärleken om en föreläsning jag tycker verkar spännande som går av stapeln på kvällen på min födelsedag. Ett bra presenttips, tyckte jag. Eftersom ingen har diskuterat några detaljer runt min födelsedag med mig eller undrat hur jag vill ha det så tog jag upp tråden lite försiktigt igår och frågade om jag skulle planera någon mat för födelsedagskvällen. Kärleken ryckte lite på axlarna och slängde ur sig något i stil med ”Näe, jag har inte tänkt något. Du får väl välja vilken pizza du vill ha”. OK – hinten om föreläsningen hade uppenbarligen inte gått hem.

Tog upp tråden i morse igen. ”Jag åker in och kollar om det finns några biljetter kvar” sa jag och slängde fram annonsen framför min frukostätande man. ”Ska du följa med?” ”Näe – jag hoppar det” sa Kärleken och käkade vidare. ”Jahapp” sa jag, och kände hur tårarna brände bakom ögonlocken, ”då går jag väl själv då”. Och sedan blev det tyst. Kärleken insåg att något var fel, tittade upp och förstod vad han hade sagt och hur fel det blev.

Min man har många fina sidor men han har väldigt svårt att hantera mig när jag är ledsen. En ledsen människa ska man bara trösta – inte ifrågasätta om det är relevant att vara ledsen och vems fel det egentligen är och varför man reagerar som man gör. Trösta. Krama. Klappa. Men det går inte. I ett sådant krisläge tar civilingenjören över. Det blev en liten diskussion. Som slutade i ännu mer tårar och ”glöm det”. Han åkte iväg till jobbet. Sannolikt irriterad och med en känsla av att vara påhoppad. Jag är sårad och ledsen och undrar hur svårt det kan vara egentligen?

Jag kräver inga stora uppvaktningar – är väl snarare glad om jag slipper det, ärligt talat. Men det kunde ju vara roligt att iaf en gång inte behöva vara den som håller i alla trådar och ska ta initiativet till allt. Jag behöver inga spektakulära överraskningar heller, det går alldeles utmärkt att diskutera innan och fråga vad jag tycker. Men det vore som sagt roligt att inte behöva fixa allt själv.

Nu ska jag låta tårarna torka och åka iväg och se om det finns några biljetter kvar. Men jag vet inte om jag i så fall ska köpa en eller två. Ska fundera på det.

Annonser

About pruddelutt

Jag föredrar att se livet från den ljusa sidan och försöker alltid (oftast) att möta tillvarons prövningar med ett skratt. Älskar att resa och upptäcka nya platser, tycker om god mat, tar mig gärna ett glas single-malt whisky och tycker att inget är så allvarligt att man inte kan skoja om det - bara man gör det på rätt sätt. Gift sedan den grå forntiden (1986) med min kärlek sedan universitetsåren. Vi har två ungdomar 22 (utflugen pojkvariant) och 20 (flickvariant som flyttar till hösten).

13 responses »

  1. Här kommer en STOR kram ifrån mig…och om det är idag du fyller år så Grattis på dagen…som jag hoppas får ett bättre avslut än början! Kram Kram

  2. Klart du ska köpa biljett. Göra det som känns bäst. Det är ju du som fyller år. Men jag förstår att det svider när man verkar ”bortglömd”. Hoppas nu du sått något frö trots allt och att det hela vänder till det bättre. Du har så rätt, när man är ledsen vill man bli tröstad. Ingenting annat. Jämna år eller inte, du förtjänar att bli uppvaktad, hågkommen, ompysslad. Gråt nu inte mer, Pru, strunta i allt fixande. Låt familjen få veta att du förväntar dig att bli utbjuden. De får fixa middagen. Säg åt dem helt enkelt.
    Själv sänder jag dig stora lass med grattiskramar och (imaginära) 40-åriga Balvenies! Tänker på dig, ska du veta.

  3. Grattis vännen!!!!! Förstår så väl hur du känner det, undra om detta kan vara ett manligt fenomen, guben min är världens underbaraste, men han blir lite ”obekväm” när jag är ledsen. Det är en sak om jag är ledsen för att jag har ont, det kan han tackla, men om jag bara är ledsen för att jag är ledsen, då blir det obekvämt för honom.
    Jag tycker absolut att du skall köpa biljetter och faktum är att jag tycker du ska köpa två stycken, när poletten faller ner hos din Kärlek så tror jag att han innerst inne förstår vad det handlar om.
    Önskar dig all lycka idag och om du känner något varmt som fläktar förbi, så är det min kram som försöker få fatt dig!!!!!!
    Kramizzzzz

  4. Oj vännen…tråkigt att det blev så tokigt!Män tänker inte ibland.Det är ingen ursäkt, utan det är (oftast) så de är.Det är inte kul att alltid vara den som håller i allt.I synnerhet inte sin egen födelsedag :-(Jag hoppas verkligen han kommer på bättre tankar under dagen, och följer med dig på föreläsningen 🙂
    Stort GRATTIS till dig 🙂

  5. Ibland blir det bara så fel även i relationen med personer som man verkligen älskar. Desto jobbigare när det handlar om just dem. Jag tycker du ska köpa två biljetter för säkerhet skull för jag tror att han kommer att följa med. Går du själv kommer du bara att ge hela familjen dåligt samvete vilket de kanske förtjänar men är det en bra lösning…

    I samband med ett födelsedagsfirande hos oss blev jag djupt sårad av två i släkten. Det sitter fortfarande som en tagg hos mig och jag kommer inte att glömma det. Aldrig, men jag har lagt det bakom mig… Tror jag i alla fall…

    Hoppas din dag löser sig på bästa sätt och att den blir fin!

    Kram!

  6. Hmm, jag är nog också den typen som är hopplös när min fru är ledsen. ”Ren tröst” funkar sällan och allt annat man gör motas bort, antagligen för att jag insett och reagerat för sent.
    Hoppas allt löser sig till det bästa.
    Kram

  7. Ledsen man blir när man läser. Jag vet inte vad jag skulle göra, annat än att vara lika ledsen som du. Jag har tur att min fru alltid fixar en fin födelsedag åt mig. Och jag försöker göra mitt bästa åt andra hållet. När det gäller det där med männens inställning till ledsna kvinnor så är jag definitivt inte civilingenjör, men så hade jag ju många ”kvinliga” pöäng i den där testen som cirkulerade på Expressen… När min fru blir ledsen (inte arg alltså) så smälter jag som en smörbit…

  8. Söta lilla gumman! Jag känner igen det där med att man som den ständiga familjeorganisatören nån gång ibland skulle vilja bli ompysslad.
    Jag håller tummarna sååå för att du får en fin, trygg och kärleksfull födelsedag i år. HELA dagen och HELA tiden. Säg bara till i bloggen så ska vi hurra och fira och skriva snälla saker till Pruddeluttan. Kram

  9. Tack snälla rara goa gulliga vänner!! Ni är för söta – jag får små glädjetårar i ögonvrån 🙂
    Det verkar som det är fler som har svårt att hantera ledsna kvinnor – Kärleken hälsar särskilt till Chrille (”iaf NÅGON som förstår mig”)…
    Det blir nog en vettig födelsedag i morgon trots allt – nu har vi ju rett ut det hela. Men ack så tokigt det kan bli….
    Kramar i kubik till er alla!!!

  10. Åh Pruddelutt, jag förstår, jag upplever samma sak här. Blir jag ledsen så går guben i försvar direkt, och plötsligt får man dåligt samvete, blandat med sorgen, för att man är ”krånglig”. Det är tydligen så att vi ”amazonkvinnor” ska fixa och dona och se övriga familjens alla behov och känslor, men när det kommer till oss, då blir det bara så fel.
    Här tycker familjen att de ska passas upp på födelsedagar, men se… det har aldrig jag blivit.
    Håller för övrigt med Znogge, att hämnas och gå på föreläsningen själv, jo, det skulle ge en massa ånger till din man, men du skulle inte ha nåt utbyte av den föreläsningen alls, du skulle bara vara ledsen.
    Önskar dig en fin dag, när den nu är, vi vill ju så gärna gratta den enda och bäste Pruddelutten i världen!

  11. Hälsa tillbaka, jo jag förstår honom.
    Problemet är (iaf för oss) att när situationen gått så långt så låser det sig totalt och båda parter känner sig ledsna och orättvist behandlade.
    Dessutom är hon f-rbannat långsint…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s