Man har inte tråkigare än man gör sig…..Efter att ha gjort ett tappert försökt att elda upp huset – jag lyckades med konststycket att sätta icke-laddningsbara batterier på laddning. Det får man INTE göra, för då kan det börja brinna sa Kärleken med ”hur-osmart-kan-hustrun-bli-egentligen-blicken” – så lyckades jag till slut ladda 15:s gamla avlagda digitalkamera med nyladdade batterier. Allt för att dokumentera min urtråkiga dag.
Det är låååååångt ner till fötterna när man har ont i ryggen. Men om man envisas riktigt ordentligt så kan man med hjälp av skohorn, diverse svordomar samt lite djävlar-anamma få på sig ett par skor. Bara för att konstatera att man fått skoskav av just det paret. Svordomar igen, av med det första paret. På med ett nytt par. Ja!!! Redo för en underbar promenad runt omgivningarna.
Följer cykelvägen ner mot den stora vägen. Väntar en stund på att någon bil ska stanna för att släppa över en invalidiserad medmänniska. Det är det ingen som gör. Till sist blir det en lucka och jag stapplar över vägen. Och är förflyttad rakt ut i NATUREN.
Här finns det buskar med vackra röda bär. Promenerar en stund till ( 2 minuter) och börjar nu närma mig de riktigt vilda skogspartierna. Anfallet kommer direkt från vänster: Uäck! En Killing Snail
Den är antagligen på väg till någon extra smarrig trädgård i närheten, för den har en imponerande fart och lämnar ett långt, slemmigt spår efter sig på asfalten.
Efter att ha släpat mig runt i en dryg halvtimme på en runda som i vanliga fall tar 10 minuter börjar jag på att närma mig hemmets lugna, men ack så tysta, härd. Ingen att prata med – eller kanske snarare beklaga sig för, spy sin galla på eller nå’t…Det enda som möter mig är min kära dörrmatta: Man får helt enkelt vara glad för det lilla ibland!
Så var det plötsligt dags för lunch: Och idag blev det rikigt festligt – blomkålssoppa som var kvar sedan igår (jodå, inte så tokigt alls, egentligen…), bruschetta med tomat och fryst (mjaa…..) basilika. Ackompanjerat av nybubblat vatten från Soda Streamern och – inte minst – en Panodil!!!
Och inte var det slut på dagens begivenheter i och med detta. Nej då, det blev absolut nödvändigt att stappla ut på en liten shoppingrunda också. Vissa inköp går bara inte att stå emot: Nej, jag lovar – jag ska inte ta vägen förbi skolan i grannskapet i morgon…
Efter en så fullmatad dag känns ryggen ungefär som de här:
Men nu har min käre make anlänt till bostaden efter dagens slit i saltgruvan så nu tänker jag gå och berätta för honom hur förfärligt tråkig min dag varit och hur fruktansvärt synd det är om mig. Undrar just varför mina barn inte är hemma? 😀
Det var väl en väldans trevlig liten berättelse med bilder om hur tråkig din dag har varit! Men se det kunde varit värre!! Du kunde ha haft mitt jobb och försöka hinna ifatt efter lillsemestern! Det är inte kul, men nu är jag snart ifatt! Kramisar och hoppas att din rygg känns bättre snart!
Ja jag brukar försöka tänka så – det kunde vara värre….
Åhå, snuffan, jag lider med dig. Ibland vet man inte vad som är värst: att ha ont eller att ha rejält tråkigt. Men bilderna blev väl bra?
PS. Spännande det där med batterierna. Jag är lite impad. Du saknar action – vad gör du? Du eldar nästan upp huset. Se där, det är friska takter, det. 🙂
Jag tycker att din dag, bortsett från smärtan, verkade riktigt idylliskt och småtrevlig! God och nyttig lunch som lök på laxen och ett varmt välkommnande;-))
Hoppas ryggen känns lite bättre i alla fall!
Kram!
Nu funderar jag på hur jag ska sätta sprätt på tillvaron i morgon….man kanske kunde låta potatiskastrullen koka torrt? Fast det luktar så äckligt…Nä, jag får nog hitta på något mera sofistikerat.
Fast jag hade iaf lite kul när jag tog bilderna och knåpade ihop inlägget – alltid något!
Gillade din beskrivning av dagen i bilder! :0)
Tråkigt med det onda, hoppas att det blir bättre snart.
Ha en fin kväll!
Vilket härligt inlägg, det var så trevligt att läsa om din dag och få se lite bilder därtill.
Din lilla lunch gick ju inte av för hackor!!!!
Kramizzzzz
Är det nåt som du inte har så är det dålig fantasi! Kul idé med alla bilder på egentligen ingenting… de sa liksom allt!
Jag känner mig ungefär lika frustrerad idag, för igår trodde jag att livet vänt mot den ljusare sidan, men idag visar det sig att så inte är fallet, alls.
Ska iaf till läkare idag som banne mig ska få om han inte är en klok sådan.
Hoppas denna dag blir bättre!
Kram
Här går det framåt med små steg, men trots allt åt rätt håll. Hoppas att du får tag på en bra doktor idag, Märtagreta!
Ser att jag var rätt tuff inför läkarbesöket, men han var så dum så jag tappade orden… som vanligt. Nåja, ikväll känns ryggen lite bättre, det finns nog hopp. Ha det gott Prudie!
Näe va trist! Men det är väl som gamla mamma brukar säga ”vissa läkare passar bäst på patologen”.
Ha det gott du oxå!
Den ska jag komma ihåg! Vissa läkare… Hahaha!!! Skitbra!!! Hoppas din rygg fixar sig också! Kramisar