Vånda

Standard

Vit hattI våras träffade jag en mycket speciell bloggis på riktigt. Mannen i den vita hatten och jag träffades en blåsig, iskall timme på en parkeringsplats här i stan. Det var en riktig – höjdare! Läs gärna här om hur det hela gick till.

Ända sedan den träffen har vi funderat på varsitt håll hur vi ska bära oss åt för att ses igen. Vi trivdes så bra i varandras sällskap, ville så gärna träffas igen och kände båda två att det nog skulle kunna bli riktigt kul att även ta med våra respektive. Det hela komplicerades en del av att bloggen var en hemlig del av vita hattens liv – hustrun hade ingen aning om vad maken pysslade med på nätterna, framför datorn….Redan då föreslog jag att han skulle lägga korten på bordet och berätta allt. Det fanns ju absolut ingenting i det hela som inte tålde dagsljus 🙂 Men tiden gick. Inga avslöjanden blev gjorda. Men öppna kort var ju en förutsättning för att det skulle kunna bli något av våra planer. Dessutom kände jag mig lite kymig – Kärleken har ju hela tiden haft full koll på mina förehavanden här på bloggen. Det sista jag ville var ju att min bloggvän skulle få problem hemma på grund av mig. Så vi våndades på varsitt håll, kan jag tänka mig.

En sen kväll kom det ett SMS från vita hatten ”Hustrun läser just nu din blogg. I’m still alive”. Jag drog en lättnadens suck. So far – so good, således.

Planer gjordes. Äkta makar informerades. SMS skickades. Det ringdes ett och annat telefonsamtal. Kärleken var inte särskilt svårövertalad – om man berättar för honom att någon man ska hälsa på har två flaskor Ardbeg-whisky i garderoben faller liksom alla invändningar direkt 😉 Däremot kan jag livligt föreställa mig att vita hattens hustru hade några fler invändingar. Och det har jag full förståelse för – att få reda på att ens make levt ett, låt vara väldigt oskyldigt, men ändå hemligt liv i över ett halvår och att det ska komma två vilt främmande människor på besök kräver en kvinna med nerver av stål. Och det vet jag numera att vita hattens hustru är rikligt försedd med 🙂

Någonstans djupt inom mig så visste jag att allt skulle avlöpa väl och att det skulle bli jättetrevligt. Sist vi träffades var ju inte problemet att vi inte hade något att prata om direkt….Men det är klart – visst var det en och annan fjäril som susade runt i magen när vi programmerade GPS:en, satte oss i bilen och vände näsan söderut.

Annonser

About pruddelutt

Jag föredrar att se livet från den ljusa sidan och försöker alltid (oftast) att möta tillvarons prövningar med ett skratt. Älskar att resa och upptäcka nya platser, tycker om god mat, tar mig gärna ett glas single-malt whisky och tycker att inget är så allvarligt att man inte kan skoja om det - bara man gör det på rätt sätt. Gift sedan den grå forntiden (1986) med min kärlek sedan universitetsåren. Vi har två ungdomar 22 (utflugen pojkvariant) och 20 (flickvariant som flyttar till hösten).

11 responses »

  1. Ha ha….jo nog har den vita skallen fått en ordentlig genomgång (välförkänt), och hustruns nerver har härdats till ”svärdsstål”, men det hela blev jättetrevligt, trots att jag informerade frun i ”senaste” laget 😉 . Ser fram mot nästa besök :-))))).
    Kram // M.

  2. Låter verkligen roligt att ni har en IRL kontakt också. Hoppas att ni kan fortsätt ha den. Men jag förstår inte vitsen med att inte tala om för sin partner att man bloggar?? Är det något hemligt/farligt eller har jag missat något?? 😉
    Ha det så bra!

  3. Men vad häftigt detta låter, tänk vad man kan få ut av en blogg, helt otroligt!!!! Hoppas nu att er vänskap förblir!!!
    Kramizzz

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s