På riktigt

Standard

Bilen rullade oförtrutet vidare, söderut. Avståndet krympte allt mera och tidpunkten för vår ankomst till ”slutmålet” – som det heter på GPS-språk – kom allt närmare. Hur skulle det bli? Skulle vi ha något att prata om? Tänk om det skulle bli pinsamt tyst efter en liten stund? Egentligen var jag inte särskilt orolig – men man VET ju aldrig….Och tänk om det skulle visa sig att Prudie och Mannen i den vita hatten i kombination med sina respektive inte alls funkade tillsammans? Till slut kunde GPS-damen berätta för oss att vi nått vårt slutmål. Vi tog varsitt djupt andetag och gick ur bilen.

Det hela utvecklade sig till en helt fantastisk kväll! Vi pratade och skrattade, åt väldigt god mat, drack gott vin och, jodå, en och annan liten whisky hann också slinka ner mellan varven 🙂
Det fanns ingen som helst brist på samtalsämnen, men givetvis pratade vi en hel del om det som gjorde att vi satt där vi satt just nu: Bloggen. Jag berättade historien om hur jag hamnade i bloggträsket 😉 ditlurad av Lejonet, och Vita hatten fyllde på med hur han av en slump hittade mig och började kommentera utan att riktigt veta vad han gjorde. Vi kom också in på hur förtvivlad jag blev när jag trodde att han lagt ner allt vad blogg hette när det strulade som allra värst där borta på andra sidan och hur tagen han blev av att läsa mitt ”nödrop” här på den nya bloggen. Och det smått märkliga i att jag lyckades få en person som inte har som jobb att sitta framför en dator hela dagarna att själv börja blogga genom att göra precis som Lejonet – tjata till han föll till föga…… En serie tillfälligheter som ledde fram till att vi nu satt alla fyra tillsammans runt ett bord och hade en riktigt trevlig kväll. Fantastiskt, underbart, roligt, spännande – och egentligen ganska märkligt alltsammans, när man tänker efter….

Klockan sprang väldigt fort den kvällen – det blev sent innan Kärleken och jag kröp till kojs i gäststugan och sov gott. Efter en ordentlig frukost var det dags för oss att dra vidare. Vi skildes åt efter ett rejält kramkalas och många löften om att ses igen. Kärleken och jag har fått ett par nya kompisar – irl, på riktigt. Och det känns jätteroligt 🙂

Tack än en gång kära vänner för en jättehärlig kväll – vi ser fram emot när ni kommer hit och kollar in whiskygarderoben 😀

Annonser

About pruddelutt

Jag föredrar att se livet från den ljusa sidan och försöker alltid (oftast) att möta tillvarons prövningar med ett skratt. Älskar att resa och upptäcka nya platser, tycker om god mat, tar mig gärna ett glas single-malt whisky och tycker att inget är så allvarligt att man inte kan skoja om det - bara man gör det på rätt sätt. Gift sedan den grå forntiden (1986) med min kärlek sedan universitetsåren. Vi har två ungdomar 22 (utflugen pojkvariant) och 20 (flickvariant som flyttar till hösten).

10 responses »

  1. Ååååå, nu blir jag frestad…att bli en riktig garderobsnok. 🙂 Skämt åsido, kul att det blev så lyckat! Visst finns det goa människor i bloggträsket, inget snack om saken.

  2. Det låter verkligen mysigt, och jag fascineras varje dag över vad bloggen tillför livet. Min syster har extremt många fördomar mot oss bloggare…men hon är ju en mugglare så vad vet hon…
    Kram

  3. Jag är expert på garderobsröjningar…..tack vare frun…he he…vi kommer…jag lovar 🙂
    Kram Kram // M.

  4. Häftigt att det funkade så bra, Prudie! Grattis! Kram!

    Ja, Märtagreta, mugglare är ju i regel fördomsfulla! 😉

    Jaha, Leo, tycks ha missat en post här. Ska du också ha en bloggträff?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s