En Uggla shoppar

Standard

Hur är det man brukar säga nu? ”Det enda som skiljer en man från en pojke är priset på leksakerna”. När det gäller en mig närstående man i sina bästa år så stämmer inte det där riktigt….

Kärleken tycker att det är kul med tekniska prylar – att läsa om dom och förundras över fiffigheterna, vill säga.  Att inhandla prylar är däremot något som ibland sitter väldigt, väldigt långt inne. Jag vet t ex inte hur många verktyg som har införskaffats EFTER att det projekt som väckte behovet av vad det nu var för något är avslutat.
”Ska du inte köpa en sån där special-super-fiffig-mojäng du har yrat om nu då?” kan jag fråga. Bara för att få till svar att det är ”onödigt”. Men som ett brev på posten kommer mojängen hem sedan, när den inte behövs längre. För den kan ju vara bra att ha nästa gång man ska göra något liknande projekt.
En elektrisk häcksax är ju t.ex. inte fel när man har en häck runt hela tomten som ska klippas varje år – fullständigt onödigt när det finns en manuell, ärvd, slö sak som fortfarande går att använda, tyckte Kärleken. Det krävdes år av övertalning från min sida, spetsat med lite ryggont innan det blev en elektrisk häcksax. Nu är vi inne på häcksax nr två….

Säga vad man vill om Kärleken – men han är inte snål. Så det är inte det hans shoppingovilja beror på. Jag tror helt enkelt att det är hans Ugglejag som ligger bakom det hela. Det ska räknas och kollas och jämföras och funderas……och bara det är ju lite jobbigt. Och så ska man räkna och kolla igen och förstås prata med vänner och bekanta som shoppat något liknande. Sedan måste man bestämma sig och när man väl slagit till så tycker man iaf att man skulle köpt något annat. Det är då det är bra med ett Lejon i familjen 🙂

Förra sommaren var vi på semester i Frankrike, i hyrbil med GPS. Helt suveränt! Det skulle ju inte vara så dumt med en egen GPS till sommarens bilresor, sa jag till Ugglan ett par dagar innan det var dags att ge oss i väg ut på en längre biltur. Ugglan suckade djupt, började flacka med blicken och mumlade något i stil med ”…finns så mycket att välja på, vet inte vad jag ska ha, är så svårt att bestämma…..”. Jag såg genast framför mig hur vi ännu en gång reser runt med hjälp av bilatlas och kartor utprintade från nätet – vilket iofs brukar fungera alldeles utmärkt. Och hur Kärleken någon gång i september/oktober kommer hem med en GPS i nypan. Inte en gång till, tänkte jag i mitt silla sinne – dags för Lejonet att göra entré…..

Jag tryckte helt sonika en kopp kaffe i Ugglans näve och satte ner honom framför en dator. Vi diskuterade vilka funktioner vi tyckte var viktiga i en GPS och gjorde en liten, mycket enkel kravspec tillsammans Jag googlade runt på div tester av GPS:er, vi pratade ihop oss en stund till och det hela kokade ganska snabbt ner till två, eller möjligtvis tre, tänkbara modeller. En dryg timme senare hade vi köpt en av dem.

”Det gick väl bra det där” sa Lejonet till Ugglan på väg hem i bilen. Ugglan skakade lite på sig och medgav att det nog gjorde det. Kanske. ”Men så där kan man ju inte göra egentligen…man måste ju kolla och jämföra och så…man kan ju inte bara handla, så där”. Med min snällaste röst frågade jag då Ugglan exakt vad han trodde att vi gjorde när vi satt där en stund framför datorn tillsammans. Innan vi handlade. ”Ja det förstås…..men ändå”.

GPS:en har f ö fungerat alldeles utmärkt. Och jag vet inte vad som hade blivit annorlunda om vi hade suttit där ett par timmar till och funderat. Den har t o m tagit oss ända hem till en annan bloggare! Men det är en annan historia…..

Annonser

About pruddelutt

Jag föredrar att se livet från den ljusa sidan och försöker alltid (oftast) att möta tillvarons prövningar med ett skratt. Älskar att resa och upptäcka nya platser, tycker om god mat, tar mig gärna ett glas single-malt whisky och tycker att inget är så allvarligt att man inte kan skoja om det - bara man gör det på rätt sätt. Gift sedan den grå forntiden (1986) med min kärlek sedan universitetsåren. Vi har två ungdomar 22 (utflugen pojkvariant) och 20 (flickvariant som flyttar till hösten).

2 responses »

  1. Vilken härlig berättelse!!!! Min man är lite tossig på ett annat sätt, när de rear sånt som han behöver i garaget så är han genast framme och blir glad kund, ”det kan ju vara bra att ha”!!!!!
    Kramizzzz

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s