Ugglor, Lejon och Sankt Bernhardshundar

Både Kärleken och jag har fått oss en del utbildning till livs när det gäller ledarskap, gruppdynamik och annat smått och gott som man kan ha nytta av när man jobbar som chef eller projektledare. En gång föll det sig så märkligt att vi, trots att vi aldrig jobbat på samma företag, blev utbildade av samma person. Kärleken var först ut och när det blev min tur några år senare kände utbildaren igen efternamnet och frågade om jag möjligtvis var släkt med Kärleken. Jag blåvägrade – näe, honom är jag INTE släkt med, försäkrade jag. Däremot råkar jag vara gift med honom 🙂 Jaha……sa utbildaren med ett väldigt speciellt tonfall….på så vis….och sedan föll han in i en fas av tyst eftertänksamhet. Jag vet fortfarande inte vad som förorsakade reaktionen – men uppenbarligen hade Kärleken satt djupa spår i minnet hos denne man. Jag misstänker att spåren beror på något som jag mår bäst av att inte veta 😀

Nåväl – utbildaren hävdade med bestämdhet att det finns tre grundläggande personlighetstyper: Ugglor, Lejon och Sankt Bernhardshundar. När man sätter samman arbetsgrupper är det mycket viktigt att man får med alla tre typerna – det är då ett och ett kan bli mer än tre. En projektgrupp som består enbart av Ugglor kommer aldrig någon vart. Ugglorna räknar och kalkylerar och funderar och räknar lite till och lite till och lite till….men det blir liksom aldrig mer än så. Ofta har civilingenjörer klara uggletendenser – surprised? Ett gäng Lejon kommer inte heller någonvart – de är nämligen fullt upptagna med att fixa, greja och göra. Var och en på sitt håll och inte nödvändigtvis i enighet och med en gemensam strategi. Däremellan ger sig Lejonen ut och slåss för att försöka bestämma vem som egentligen är störst, bäst och vackrast. Även om det ser ut som det händer en hel del så går inte gruppens arbete framåt. Och så till sist – Sankt Bernhardshundarna…..en grupp där de har överhanden sitter bara och fikar och myser och trivs tillsammans. Mycket energi läggs på att ta hand om varandra och lyssna på de problem, stora som små,  alla dras med. Vovvarna tycker så mycket om varandra och har så trevligt, men det blir inte så mycket resultat där heller.

Det fanns små enkla tester man kunde göra också. Och det kommer väl knappast som en överraskning att Kärlekens grundpersonlighet drar åt Ugglehållet och min är ett klart Lejon 🙂 Och faktum är att vi fnisssar rätt gott åt det med jämna mellanrum – för det är så mitt -i-prick. Kärleken funderar och planerar och räknar och kollar och räknar en gång till och jag ser till att vi sätter ner foten och bestämmer hur det ska bli till sist. Så det är ju en himla tur att vi inte är två Ugglor – för då skulle väl inget bli gjort i det här huset.