Ännu en märklig bok

Standard

Har ägnat den senaste veckan åt ännu en märklig bok. Eftersom jag lider svårt av en faiblesse att samla på värdelöst vetande och hela tiden vidga min redan ganska märkliga allmänbildning till nya områden så är faktaböcker riktigt farliga….Jag kan bara inte motstå titlar som ”Kroppens sällsamma liv efter döden”, ”Nyttan av att tala högt med sig själv” eller ”Speed Cleaning and Clutter Control”.

Vid mitt senaste nedslag på bibblan hittade jag en bok i ett för mig outforskat område. Ett citat som genomsyrade boken var ”Allt ni behöver är ett jävligt tjockt pannben”. Nej, det var inte en handledning för egyptiska huvudskålsborrare på faraos tid 🙂 Långt därifrån…..Boken handlade om en mycket speciell militär utbildning för värnpliktiga – Kustjägarskolan. Den heter ”Jag ska bli Kustjägare”, är skriven av Carl-Magnus Jönsson och baseras på hans dagboksanteckningar från tiden på Kustjägarskolan 1990-91.

OK – jag är marschnörd och förtjust i uniformer, flaggor och parader. Under en period i  livet var jag ganska ofta iförd militär uniform och har t o m representerat Sverige utomlands i den samma – så lite miljöskadad är jag väl 🙂 Men att jag skulle finna ett sådant nöje i att läsa 377 sidor om stenhård militär disciplin, detaljerade redogörelser för olika eldöverfall, jägarmarscher och stridshinderbanor samt allehanda märkligheter i en civilists ögon –  det trodde jag nog aldrig.

Det som fascinerade mig var beskrivningarna av ledarskapet, hur man bryter ner folk för att bygga upp dem igen och vad värnpliktige Jönsson kände och tänkte under den här tiden. För det skriver han mycket om. Hur pallar man med att utbildas så stenhårt för att döda och sedan komma tillbaka till ett vanligt liv igen? Och hur hanterar man sin omgivning efter muck? För ingen kan ju förstå det man har varit med om. Jag kan ju göra mig en liten, ytterst skuggig och fragmentarisk bild efter att ha läst boken, men förstå – näe, det går inte…
Och jag undrar så hur livet blev för honom efter muck….och nu, snart tjugo år senare. En så otroligt speciell period i livet måste ju sätta sina spår. Och samma människa blir man nog aldrig igen…..

Boken är läsvärd, om man vill vidga sina vyer. Och en vanlig civilist får lite att fundera på……

(Citatet i början anspelar på ”kinesisk båge” en ”favoritställning” för Kustjägare – man står på tåspetsarna, böjer kroppen som en båge framåt och vilar (mja…vilar och vilar) pannbenet mot golvet, gärna med stridspackning på ryggen….Måste göra fruktansvärt ont….)

Annonser

About pruddelutt

Jag föredrar att se livet från den ljusa sidan och försöker alltid (oftast) att möta tillvarons prövningar med ett skratt. Älskar att resa och upptäcka nya platser, tycker om god mat, tar mig gärna ett glas single-malt whisky och tycker att inget är så allvarligt att man inte kan skoja om det - bara man gör det på rätt sätt. Gift sedan den grå forntiden (1986) med min kärlek sedan universitetsåren. Vi har två ungdomar 22 (utflugen pojkvariant) och 20 (flickvariant som flyttar till hösten).

8 responses »

  1. Haha, låter som nåt läsvärt, trots allt 😉 ! Får man fråga i vilken typ av uniform du representerade fäderneslandet, samt i vilket land…?

    Själv har jag gjort det samma i Kalle Anka-kostym, två ggr till och med, i ett så himla avlägset land som….
    .
    .
    .
    .
    …tam-tam-tam: Suomi 😀 !

    Ang ”Nyttan att tala med sig själv”: Vem har skrivit den?

  2. Inte ens jag som har ett förflutet som marinlotta och spannat in många snygga militärer skulle ge mig på den boken. Men visst det där med att bryta ner folk och sedan bygga upp dem igen är intressant…
    Just nu läser jag i allas och får tips om hur man bakar med körsbär. Synd vi inte har några nu… Vilka ytterligheter;-))

  3. På den tiden det begav sig sprang jag runt i både flygets m/87 (tror jag den hette – den mörkblå med tillhörande blå eller vit mösstopp, beroende på årstid) och arméns m/60 /(tror jag också att det var). Jag var på representation ända på Jylland minsann – så frågan är vem av oss som var längst bort 🙂 Men det var en väldigt stor grej och en massa tillstånd och papper som var tvungna att vara på plats, kommer jag ihåg, just för att det var utomlands.

  4. Nyttan av att tala högt med sig själv har Per Naroskin skrivit – jag ramlade på honom i ett intervjuprogram på TV av en ren slump när jag var ganska ”nysjuk”. Han sa så många kloka saker att jag var tvungen att köpa boken – och den är klart läsvärd!

  5. Jag pratar ständigt högt för mig själv (inte undra på att folk inte tror att man är klok….) – men faktum är dels är det lättare att inse att briljanta idéer kanske inte alltid är så briljanta och dels för att slå hål på oro och galna tankar. Det är helt suveränt – man hör hur knäppt det är…och då slutar man tänka i de banorna. Kul att någon mer upptäckt den metoden!

  6. Hemma pratas det också med sig själv, både dotter och fru gör det. Vi andra kan ju bli lite förvirrade ibland, när man hör någon som pratar i badrummet (ensam) eller i garaget…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s