Sista resan

Standard

Idag har vi talat en hel del om döden, min jobbkompis och jag. Och inte vilken död som helst, utan den död som infinner sig när ett älskat husdjur inte orkar längre och det egentligen bara finns ett att göra – att bege sig på den sista resan till veterinären.

Min jobbkompis har varit iväg med familjens undulat till veterinären idag. Hon kom tillbaka märkbart tagen av det som hände hos veterinären – för det ÄR tufft att med berått mod bestämma att en levande varelse inte ska leva längre. Även om det ”bara” handlar om en undulat.

Flera ”välmenande” vänner tyckte att det var overkill att åka iväg med en undulat till veterinären. Det är ju bara att släppa ut den i skogen så dör den ju, typ……Det alternativet fanns bara inte på kartan för min kompis. Tänk att bli mat åt en kråka….eller om ett litet barn som har undulat hemma hittar exundulaten liggande på marken halvt uppäten av någon….Näe, så gör man bara inte sa min kompis. Och började googla på hur man avlivar en undulat. Hon fick många träffar, men ingen beskrev hur man gör. Så hon ringde veterinären som fixade det hela med en spruta och även förvissade sig om att undulaten var riktigt död. Veterinären tyckte inte alls att det var overkill – man släpper INTE ut levande undulater i skogen och man kan missa om man försöker slå pippi med en hammare….och då blir det inte så kul.

Så om någon funderar på hur man tar livet av en undulat – ring en veterinär. Det hela kostade 55 kronor plus parkering och var gjort på tio minuter. Även en liten pippi förtjänar att få sluta sina dagar på ett värdigt sätt.

Annonser

About pruddelutt

Jag föredrar att se livet från den ljusa sidan och försöker alltid (oftast) att möta tillvarons prövningar med ett skratt. Älskar att resa och upptäcka nya platser, tycker om god mat, tar mig gärna ett glas single-malt whisky och tycker att inget är så allvarligt att man inte kan skoja om det - bara man gör det på rätt sätt. Gift sedan den grå forntiden (1986) med min kärlek sedan universitetsåren. Vi har två ungdomar 22 (utflugen pojkvariant) och 20 (flickvariant som flyttar till hösten).

7 responses »

  1. Det är väl självklart att man inte släpper ut en stackars undulat i skogen när den är gammal. Inte en med en ung frisk undulat gör man så. Vem gör något så fruktansvärt? Det är snudd på misshandel. Hur ska den stackars pippin klara sig i det vilda när den är van vid sin trygga bur.
    Det är väl värt 55 kronor för att en familjemedlem ska få ett värdigt slut.

  2. Den dagen man skaffar ett husdjur tar man på sig ett enormt ansvar som djuägare. Vårt lilla marsvin fick skabb och besöket på djursjukhuset kostade 700 kronor. Den lille rackaren kostade 125 kronor i inköp. Ingen försäkring hade vi men hade betalat det dubbla om det behövts. Herr Hund älskar jag så mycket så jag skulle kunna göra vad som helst för honom!
    Ha en fin kväll!

  3. Det är konstigt att folk kan köpa kläder, sprit, åka på semesterresor utan att ens lyfta på ögonbrynen åt de i många fall mycket dyra utläggen. Men när det kommer till att lägga ut en summa för sitt djur klagar de över att det kostar.
    En av mina tidigare grannar tillhörde ”gräddan” i byn, ägare till tre bilar, fint hus, många dyra resor, men när vi pratade om deras honkatt som fick flera kullar per år ansåg de att det var för dyrt att sterilisera!!!
    Kattungarna avlivades på ett grymt sätt, de slängdes från balkongen. Jag ryser fortfarande när jag tänker på det.

    Jag önskar att du får en skön fredagkväll, kram.

  4. Uschamej, jag vill inte tänka tanken på att vovvsingen en dag inte skall vara med oss. Förhoppningsvis så är det ett gäng år kvar som vi har med henne. Hade jag haft en fågel så inte sjutton hade jag släppt ut den i skogen. När barnen var små så hade vi ett marsvin och när det var dags för den lille parveln att somna in så gjorde vi ett besök hos veterinären, hela familjen var med och på hemvägen så grät vi, både stora som små.
    Kramizzzz

  5. Jag tycker verkligen inte det är konstigt att man sköter ett husdjur som man ägnat tid och kärlek åt på bästa sätt ”to the bitter end” – inklusive the End. Det skulle vara betydligt konstigare att skaffa sig ett husdjur som man vårdar ömt under en lång tid och sedan plötsligt inte bry sig om eller sörja när slutet närmar sig. DET vore underligt. Och vad skulle ungarna säga om det. Jaha, är det såå man gör med gamlingar. Jamän då vet vi när det är dags för dig morsan! Ättestupa – det är billigast 🙂

  6. Jag hittade igår en undulat i en stor vit fågelbur på ett olämpligt ställe nära en trafikplats, visserligen intill ett skogsområde. Där parkerar bilar samt går motionärer förbi.
    Jag vet inte om någon annan hade sett pippin, eller om den nyligen ställts där, innan jag kom.
    Ägaren hade ställt buren i solen och lämnat undulaten försedd med gott om mat och vatten.
    Jag ringde ”experter” idag som rådde mig ringa polisen, men jag misstänker att de ganska snart kommer att avliva fågeln, eftersom jag tror pippin har någon slags sjukdom, eftersom dess hals var helt utan fjädrar samt när

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s