Hjälp – jag har fått arbetslust!

Standard

Kärleken och 17 styrde kosan mot Stockholm i förmiddags. 17 satt glad och nöjd vid ratten och såg både fram emot att få köra bil och att tillbringa en knapp vecka på en musikkurs som passar honom som hand i handske (han vet det, eftersom han var där förra året).

Jag bestämde mig för att vara kvar hemma. Hade egentligen inga planer eller måsten – tänkte bara få lyssna på tystnaden ett par timmar. Och så tänkte jag att far och son kunde få lite tid för snack ”oss grabbar emellan”, utan att jag är där och lägger mig i 😉

Först var det lite konstigt tyst en stund. 15 lämnade ju hemmet redan i onsdags. Och jag börjar så smått på att vänja mig vid att det inte ligger kläder kastade överallt, att det inte är ständiga bakningsprojekt på gång i köket och att det inte är någon hemma som tjattrar oavbrutet. Om precis allting. Men nu blev det ännu tystare. Inga dataspelsljud, ingen hårdrock, inget frenetiskt övande på något av de krångliga partierna i någon av Mozarts hornkonserter.

Då drabbades jag av arbetslust. Och oj vad jag arbetade! Städning, rensning av plastburksförrådet, tvätt och strykning, omplantering av krukväxter……Men jag har dessutom hunnit med både lunch och fika och att läsa en bit i min bok. Satte mig ner en stund och filosoferade lite kring den hastigt uppkomna arbetslusten. Var kom den ifrån? Och då insåg jag att det nog egentligen inte är brist på arbetslust som drabbar mig annars. Det som gör skillnaden just nu är att dagarna inte blir så våldsamt inrutade nu när det bara är Kärleken och jag hemma. Annars är det alltid någon som ska skjutsas eller hämtas, maten måste stå på bordet ett visst klockslag för att någon ska iväg på något och kidsen behöver ofta någon form av assistans med något, det kan vara muffinsbakning eller läxläsning, datorsupport eller uttolkning av komplicerad notskrift. Alltid är det något! Och då är det liksom ingen idé att ta itu med något. För man ska snart göra något annat.

Men nu kände jag helt plötsligt att jag hade hur mycket tid som helst…..Undrar just om det kommer att hålla i sig hela veckan? Fast jag tänker inte bara uträtta storverk, minsann. Här ska odlas relation också – lita på det 🙂

Annonser

About pruddelutt

Jag föredrar att se livet från den ljusa sidan och försöker alltid (oftast) att möta tillvarons prövningar med ett skratt. Älskar att resa och upptäcka nya platser, tycker om god mat, tar mig gärna ett glas single-malt whisky och tycker att inget är så allvarligt att man inte kan skoja om det - bara man gör det på rätt sätt. Gift sedan den grå forntiden (1986) med min kärlek sedan universitetsåren. Vi har två ungdomar 22 (utflugen pojkvariant) och 20 (flickvariant som flyttar till hösten).

5 responses »

  1. Men visst är det skönt att få igång arbetslusten, eller möjligheten till effektiva tag i hemmet. Jag kan känna det som vilsamt att storstäda, eller baka eller nåt annat som egentligen är klassat som tråkigt, det känns lyxigt att få tid.
    Odla relationen också, det gör ni verkligen rätt i!

  2. Visst är det märkligt, och det mystiska är att allt går så snabbt! Och sedan när du gjort allt, märker du att du har halva dagen kvar, och vad gör du då? Och en annan sak…när flera dagar gått börjar du sakna kläderna som ligger huller om buller, och musiken som du egentligen inte gillar…

  3. Det är bra med några såna ryck ibland.Man kan ju inte riktigt koppla av för än allt viktigt är klart. Kram och ha en bra söndag!

  4. Satsa på relationen är alltid bra och har du sedan ork och lust att köra ett race så är ju inte det helt fel!!!!
    Kramizzzz

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s