Ibland blir det pinsamt

Standard

Stackars 15 har det inte lätt ibland….Hon är inne i värsta ”pinsamhetsperioden” just nu och tycker inte om när hennes föräldrar blir för närgångna med varandra – och det räcker med en kram eller en puss…..”Sluta ragga på mamma” kan hon vråla eller ”Bryt” och sedan handgripligt dela på oss. Det hjälper inte att vi försöker förklara för henne att hon ska vara glad över att hon har föräldrar som fortfarande tycker om varandra. Det är pinsamt ändå…
Likaså om samtalet kommer in på något med minsta anknytning till regionerna under bältet. Det funkar om inte testosteronfalangen är närvarande. Då är det inte problem att ha lite ”tjejsnack”, men finns pappa eller storebror i närheten blir det pinsamt igen. Och det behövs inte så mycket – det blev stort uppträde i vintras när jag läste en artikel i SvD högt vid frukostbordet som handlade om att även män kan ha PMS-liknande symptom. Då var det kört igen….Testosteronfalangen lyssnade intresserat och kommenterade, 15 deklarerade att hon åt frukost och inte ville lyssna på sånt trams då, var på hon resolut tog sin tallrik och gick från bordet.

I höstas var vi på en konsert där en glad göteborgare var en del av programmet. Han berättade en halvekivok historia om Kålle och Ada. De båda skulle träffas för middag och innan förrätten var serverad började Kålle på att tjata om vad han kunde tänka sig för aktiviteter under kvällen…Då sa Ada ”Snälla Kålle, måste du använda det där hemska ordet….kan du inte säga att vi ska ta fram symaskinen istället?” Eftersom Kålle ville att Ada skulle vara nöjd så gjorde han som hon hade bett honom och föreslog att de skulle ta fram symaskinen flera gånger under kvällen, men Ada sa nej, varje gång. Till sist tyckte även Ada att det var läge för lite mys så hon frågade Kålle om de inte skulle ta fram symaskinen….”Nej, jag har redan sytt för hand”, svarade Kålle.

Alla i konsertsalen skrattade. Utom 15. ”Jag fattar ingenting”, deklarerade hon, medan alla skrattade runt omkring henne. ”Fattar du, brorsan?” frågade hon 17. 17 flinade gott, lite lätt röd i ansiktet och hade ingen lust alls att förklara för sin lillasyster. ”Fattar du, mamma?” ”Jaa, jag fattar”, lyckades jag få fram mellan skrattsalvorna. ”Jag förklarar sedan, efter konserten”. Och med det var 15 nöjd och vi kunde ta oss igenom resten av programmet utan problem.

Efter konserten försökte jag, så pedagogiskt jag bara kunde, förklara för 15. Hon blev illröd i ansiktet och kved något i stil med ”jajaja mamma, jag fattar nu, det räcker”. Jag klappade lite på henne och sa att det är helt OK, nästan snudd på bra, att man inte fattar den historien till 100% när man bara är 14 år (hon var det då). ”Ja jag fattar nu – men jag förstår fortfarande inte vad det var som var så roligt egentligen”, blev slutkommentaren. Och sedan pep hon iväg och gick 10 steg framför oss. Man vet ju aldrig, tänk om föräldrarna skulle få för sig att pussas eller nå’t….

I morgon ska vi lämna detta lilla barn på närmare fyra veckors konfaläger. Undrar just om hon har kommit över pinsamhetströskeln när hon kommer hem? 

Annonser

About pruddelutt

Jag föredrar att se livet från den ljusa sidan och försöker alltid (oftast) att möta tillvarons prövningar med ett skratt. Älskar att resa och upptäcka nya platser, tycker om god mat, tar mig gärna ett glas single-malt whisky och tycker att inget är så allvarligt att man inte kan skoja om det - bara man gör det på rätt sätt. Gift sedan den grå forntiden (1986) med min kärlek sedan universitetsåren. Vi har två ungdomar 22 (utflugen pojkvariant) och 20 (flickvariant som flyttar till hösten).

8 responses »

  1. Pinsam är man nog mest hela tiden. Min 22 åring tyckte under en period att jag ( eller var det bilen? )var så pinsam att jag var tvungen att släppa av honom ett kvarter från skolan. Tur att sånt går över. Ha en bra kväll. Kram!

  2. och jag är på väg dit nu när barnen blir tonåringar…bra att du ligger steget före så jag kan använda dig som mentor!

  3. Vilken tur att det går över!!! Föräldrar är ju ofta pinsamma och värst är det när de skojar med kamraterna om pinsamma saker.. Hehe! Det har mina ungar fått lära sig att så gör deras mor (och far). Så det är bara att acceptera. Även idag kan jag få höra ”-Nämen, mamma då”… Då vet jag att jag har klivit över gränsen för vad de tycker är acceptabelt.. Hehe, och då blir ju jag generad också!!! Jösses, den linan är inte lätt att balansera på! kramis och ha en fin dag!

  4. Jag var också på 4 veckors konfaläger i hennes ålder…jag kan säga så här..att det var mycket som hade gått över efter det lägret…ha ha…risken är att det är man själv som förälder som blir chockad efter ett konfaläger. Låt dig inte invaggas i falsk säkerhet av den religiösa inramningen..*skratt* H a det så bra idag/kram!

  5. Jag var också på fyra veckors konfaläger….fast vi var SÅ skötsamma…alla tokigheter jag kan lärde jag mig sen – när jag pluggade på universitetet (något sen tonårsrevolt, kanske..hihi)

  6. Ja de är för söta de små liven, jag säger som några andra talare, ”det går över” *skrattar*!!
    Kramizzzz

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s